Min dotter vill inte att styvpappan lägger sig i sängen

Min dotter berättar att styvpappan kommer och lägger sig bakom henne i kalsongerna och håller om henne. Hon säger åt honom att gå därifrån men han ligger kvar och säger " älskar dig, jag behöver dig. Trots att min dotter säger åt honom att gå, så går han inte. Min dotter berättar även att styvpappan på mornarna kommer in och hon vaknar till att han smeker henne på ryggen. När hon blir arg och säger att han inte får komma in på hennes rum och göra så, då säger han att hon är dum och elak.

Dottern har berättat för mamman, men mamman skäller på min dotter då. Är detta en varningsklocka eller är jag överkänslig. Har bett om att min dotter ska få gå ensam och prata med skolans kurator, min dotter vill det men mamman vägrar.


Ingrid Gråberg svarar:

Det är definitivt en varningsklocka när en lättklädd, vuxen person ligger och håller om ett barn mot barnets vilja, och samtidigt uttrycker att hen behöver barnet. Även om den här styvpappan inte skulle ha några sexuella avsikter med sitt beteende och även om han aldrig skulle gå ett steg längre, så rör det sig redan nu om ett gränsöverskridande beteende och en kränkning.

Du skriver inte hur gammal din dotter är, men det spelar ingen roll om hon är 6 eller 17 år. Styvpappan ska respektera hennes integritet oavsett ålder. Eller rättare sagt alla ska respektera andra människors integritet/personliga sfär. Det innebär bland annat att man aldrig ska tvinga någon annan till fysisk kontakt – vare sig det handlar om sexuella handlingar eller om att krama mormor som tack för presenten (man kan vara artig och trevlig på annat sätt).

Enligt Föräldrabalken har du som vårdnadshavare ett ansvar för din dotters personliga förhållanden och ska bland annat se till att hennes behov av trygghet blir tillgodosett och att hon inte skadas. När dottern är hos sin mamma är det förstås mamman som har huvudansvaret, men om du misstänker att ditt barn utsätts för omsorgssvikt eller oegentligheter av något slag när hon är där så är det ditt ansvar att ingripa.

Du skriver ingenting om hur din relation till mamman och styvpappan ser ut. Är det möjligt för dig att be om ett möte och tillsammans med dem komma överens om vilka regler som ska gälla för er vuxna i kontakten med dottern? Om inte, så kan du ta hjälp av familjerätten för att kommunicera med dem.

Du kan också ringa till socialtjänsten och rådgöra med dem om det finns anledning att göra en orosanmälan. Är sannolikheten hög att dottern har gett en objektiv beskrivning av händelserna är det snarare så att du bör göra en orosanmälan. Skulle den här informationen nå en person som i sitt yrke kommer i kontakt med barn så skulle den personen vara skyldig att göra en orosanmälan. Det räcker alltså med en misstanke om att barn far illa för att professionella måste göra en orosanmälan eller åtminstone rådgöra med socialtjänsten i ärendet.

När du kommunicerar med din dotter är det viktigt att du tar det hon säger på allvar och förmedlar till henne att det inte är okej. Och att du avser att göra vad du kan för att bidra till att styvpappans beteende ska upphöra. Berätta också för henne att hon kan söka upp skolkuratorn på egen hand, utan att först be om lov av sina föräldrar. Skolkuratorn kan sedan – beroende på barnets ålder och vad som framkommer i samtalet – vara tvungen att informera er föräldrar om kontakten. Kuratorn kan också bli tvungen att göra en orosanmälan till socialtjänsten, men hen får aldrig avslöja i detalj vad som sagts under samtalet. Grundregeln är att det som sägs i rummet när man pratar med en kurator eller psykolog ska stanna där.

Med vänlig hälsning,