12/22/2014

Trött på ensamheten

Är en 53-årig kvinna som aldrig haft en fungerande kärleksrelation. Haft enstaka mycket korta relationer i 20-årsåldern där jag alltid känt en stor osäkerhet och otillräcklighet på nästan alla plan.

Under 15 års tid har jag till och från träffat en man som var den stora kärleken, starka känslor men alltid på hans villkor. Från 25 till 39 års ålder träffades vi periodvis och när jag ställde krav till sist valde han att avsluta. Inte haft någon relation efter detta.

Har en mycket låg självkänsla just när det gäller relationer till män som skulle kunna vara en potentiell partner. Har många goda vänskapsrelationer med kvinnor, fungerar bra inom familj/släkt och inom arbetsgruppen och vet att många uppfattar mig som självständig, stark, glad och utåtriktad men det stämmer inte alls med den bild jag har av mig själv.

Är så trött på att inte ha någon att dela livets alla stora och små händelser med, vet inte hur jag skall börja och försöka ta mig ur detta. Livet känns tidvis meningslöst trots goda vänner, syskon m fl som finns runtom, spenderar ofta dagar helt ensam under längre ledigheter. Känns mycket skrämmande att ta tag i detta men vet ju att det är bara jag som kan få till en förändring. Var/hur börjar jag?


Philip Weiss svarar:

När jag läser din korta berättelse om hur du haft det med kärleken i ditt liv blir jag vanmäktig och uppgiven. Den långa relation du beskriver präglades utöver starka känslor av att du fick anpassa dig till mannen. Det är som att du inte har hittat en framkomlig väg när det gäller att närma dig och skapa en god kärleksrelation till en man.

Det som gör mig hoppfull är att du för övrigt i ditt liv har många goda vänskapsrelationer med kvinnor, familj, släkt och arbetskamrater.

Din självbild och den bild andra har av dig hänger inte ihop. Du skriver inget som ger mig en hint om hur du haft det under din uppväxt. Om jag tillåter mig att spekulera utifrån min långa erfarenhet av att ha mött människor med relationsproblem så tänker jag att du har lärt dig att du endast är älskvärd under vissa villkor och inte för den du är som människa och kvinna.

I senaste relationen så "fungerade den" endast så länge du underordnade dig mannens villkor. Så fort du hävdade dig och dina behov så backade han. Rent intellektuellt vet du givetvis att båda i en jämbördig relation måste få kunna uttrycka tankar om hur man vill ha det, känslor och viljor. Det är ju så en relation utvecklas i ett dynamiskt samspel. Men det tycks som om du som liten lärt dig (barnet inom den vuxna) att inte ställa krav för att få kärlek och respekt.

Jag har egentligen mer frågor än svar till dig. Har du lärt dig detta mönster i relation till din far? Och/eller har din mor haft en motsvarande relation till din far som du tagit efter?

Om dessa mönster är cementerade i dig så är det svårt att både se möjliga män - alltså män som har jämbördiga relationer till kvinnor, samt att få syn på dig själv som en självständig och älskvärd kvinna.

Du skulle kunna prova en tankeövning. Om vi går till barnet och flickan inom dig. Sitt bekvämt, slappna av och andas ordentligt. Framkalla bilden av dig själv som liten flicka i 5-6 års åldern. Låt bilderna komma till dig. Kan du se dig själv som den flicka du då var. Sök efter bilder och situationer då du kände dig uppskattad och älskad. Ge akt på hur det känns inom dig och din kropp nu när du minns. Sannolikt finns det människor som tyckte om dig för den flicka du var utan villkor. Om du saknar sådana bilder/minnen och upplevelser i relation till andra så behöver du släppa fram sorgen över saknaden efter den sortens kravlös kärlek.

Genom en sån här tankeövning kan du få kontakt med ditt inre och då kan din självbild/självkänsla förändras i riktning mot större kärlek till dig själv. Det kan öppna upp för dig att se dig som en älskvärd partner för en man.

Du kanske redan tidigare hunnit gå i psykoterapi och arbetat med dig själv. Hur det nu är med den saken så vill jag ändå rekommendera dig att försöka hitta en legitimerad psykolog eller psykoterapeut som kan hjälpa dig med din självbild. Det är den negativa bilden som står i vägen för dig att våga närma dig en man. Den fick sig såklart också en smäll när du stod upp för dig själv och blev bortvald i din senaste relation.

Här kan du läsa mer om:
Relationer
Självkänsla

Med vänlig hälsning,