10-årig tjej som slåss hemma
Vår äldsta dotter som är 10,5 år har alltid haft ett hett temperament med humörsvängningar. Hon är även mycket envis, viljestark, nyfiken, orädd och pigg på nya saker men samtidigt känslig och tar kritik från utomstående mycket hårt. Sedan hon blev 10 år har humörsvängningarna ökat enormt och nu har vi bråk varje dag över bagateller. Bråken tar 1-2 timmar.
Hon blir så arg och slåss: med sparkar, knytnävar och nyps. Hon är mycket stark så det är svårt att hindra henne. Hon blir så arg så hon bryr sig inte om hon gör illa sig själv heller. Bråken är alltid riktade mot oss i familjen aldrig mot någon utomstående. I skolan, med kompisar och på aktiviteter sköter hon sig alltid exemplariskt och tar därmed med sig mycket frustrationer hem istället. Nästan alltid riktar bråken sig mot mig, mamma. Vi har pratat och pratat och pratat med henne om att man inte får slåss.
Försökt komma på andra sätt att få utlopp för sina aggressioner men inget fungerar när hon blir irriterad. Istället känns det som det bara blir värre. Vanliga syskonbråk kan förekomma mellan henne och lillasyster som är 8 år men inte på detta vis som riktas mot mig. Det som startar bråken är oftast att jag sagt något "fel" eller inte hört. Nu börjar vi känna oss helt desperata.
Jenny Klefbom svarar:
Ni har en tjej som är exemplarisk så fort hon vistas utanför hemmet. Det borde vara en stor glädje, men jag förstår att den glädjen grumlas rejält av den helt andra sida hon visar upp tillsammans med er – sina allra närmaste.
Nu är er dotter 10,5 år gammal, och möjligen befinner hon sig redan i förpuberteten. Men samtidigt är hennes humör inte något nytt, du beskriver ju att hon alltid haft det här heta temperamentet tillsammans med er i familjen, i synnerhet med dig som mamma.
Det jag undrar över är hur ni har haft det tillsammans under hennes uppväxt. Finns det någon period i ert gemensamma förflutna som inte var så bra?
Ibland kan man ha haft det jobbigt på grund av helt oförutsebara omständigheter som man inte har kunnat rå över. Det kan handla om att någon varit sjuk under en period, att man drabbats av någon anhörigs dödsfall, eller att man haft det tufft ekonomiskt under en period. Ja, faktum är att det kan vara nästan precis vad som helst, som kanske ni vuxna inte ens lagt stå stor vikt vid. Men som för din dotter har fastnat som en tagg som fortfarande gör ont i hennes själ.
Jag tycker att ni borde gå till botten med er gemensamma historia, för att i bästa fall hitta vad det är som ligger och gnager er emellan. Och kanske, med tanke på hur infekterat det är mellan er två, att ni behöver hjälp med det här av en utomstående.
Ett sätt att närma sig er relation, är att gemensamt skapa en livslinje, där ni långsamt går igenom och pratar om hur det har varit under hela din dotters liv (och kanske även delar av ditt ”tidigare” liv). Titta på bilder. Visa gamla filmer. Gå igenom hennes gamla bilderböcker, och annat som hon har lekt med och tyckt om. Tala om relationerna till andra; släkt, grannar och vänner.
För det första kan det här hjälpa er att få syn på sammanhang och viktiga detaljer i livet. Men det kan också få upp ögonen på er om det finns saker som ni upplevt väldigt olika, eller har helt olika syn på. Man måste inte tänka lika, men det underlättar förståelsen för varandra om man förstår hur den andra tänker och känner. Och det är just det jag tror att du och din dotter behöver göra; lära känna varandra lite bättre på djupet. Gör det nu, det finns ingenting att vänta på.
Vänlig hälsning,
