6/20/2016

Hur ska jag hjälpa min dotter med ADHD att ta körkort?

Jag har en 19-årig dotter med diagnosen ADHD, som hon fick när hon var ca 7 år. Hon har alltid haft dåligt självförtroende och varit osäker på om hon gör saker rätt. Nu bor hon hos sin mamma eftersom vi separerade när barnen var små.

Nu vill min dotter ta körkort trots sitt handikapp och hon är väldigt osäker på både sig själv, körning och teori. Jag har själv diagnosen och vet att det är svårare att lära sig saker. Men jag vill stärka hennes självkänsla så hon vågar ta för sig mer. Bör hon uppsöka psykolog eller kan jag hjälpa henne på något sätt?

Jag övningskör med henne, men det känns som om hon inte kan klara av alla moment vid körningen. Visst är man osäker i början, men nu har hon kört så pass mycket i körskolan att det borde släppa. Jag har själv föreslagit automatväxel för att slippa tänka på växling, men då känner hon sig nervärderad.


Jenny Klefbom svarar:

Det låter väldigt fint att du, som har samma diagnos som din dotter, också är den som hjälper henne med körkortspluggandet. Just det här att ADHD är ärftligt kan ibland vara jobbigt, om till exempel flera familjemedlemmar är känslomässigt impulsiva eller har väldigt svårt att hålla reda på tider. Men på det hela taget tycker jag att det ofta är bra med den igenkänning som blir följden då förälder och barn har samma svårigheter. Du är ju äldre än din dotter och kan på så vis lotsa henne igenom sådant som du själv har klarat av att ta dig igenom. Och du kan lära ut strategier som du har prövat och vet fungerar.

Du tar också upp att din dotter alltid har visat tecken på osäkerhet och dåligt självförtroende. Så kan det bli om man har en funktionsnedsättning. Risken finns att man tolkar det som att man är sämre än andra, och att man inte riktigt klarar av att hänga med sina jämnåriga i utvecklingen. Faktum är att forskningen visar att personer med ADHD/ADD ofta har känslomässiga problem till följd av sitt neuropsykiatriska tillstånd. Därför skulle jag säga att det ofta finns ett större behov av samtalsstöd hos gruppen funktionsnedsatta än hos befolkningen i stort.

Du tar också upp frågan om din dotter behöver en psykologkontakt. Om du tänker att psykologkontaktens syfte ska vara att prata om din dotters tendenser att nedvärdera sig själv, eller hennes ängslan eller svårigheter att ta för sig, så är det bara hon själv som kan avgöra om det vore en bra lösning. För att vara mottaglig för psykologisk behandling så krävs det att man upplever ett eget lidande och någon slags önskan om förändring. Om det bara är du som tycker att hon har de beteenden du beskriver så kanske hon inte upplever något behov av samtalsstöd.

Men psykologer arbetar även med annat än psykoterapi och stödsamtal, och kanske menar du att din tjej skulle behöva träffa en psykolog för att bättre förstå vad det är som gör körträningen så svår för henne? Att man skulle behöva göra en förnyad utredning av hennes förmågor och kognitiva svårigheter? I så fall är min rekommendation att ni börjar med att ta en titt på den utredning som gjordes då hon var 7 år gammal. Visserligen har förstås väldigt mycket hänt sedan dess, men vissa testresultat står sig ändå förvånansvärt väl över tid. Man kan också dra slutsatser av hur flickans skolgång har sett ut. Skulle det till exempel vara så att man har bedömt att hon har problem med den spatiala förmågan (rumsuppfattningen, till exempel förmågan att bedöma avstånd) eller att din dotter har haft stora svårigheter att klara av skolan i de flesta ämnen, så är det kanske inte så konstigt att körning och körkortsteoriplugg också blir svårbemästrat för henne.

Många vuxna med ADHD har inga som helst problem att köra bil. Men det finns också de som har en så pass allvarlig ADHD, eller som också har tilläggsproblem, att bilkörningen blir nästintill omöjlig att bemästra. Att i det läget försöka forcera igenom körkortstagande är inte så genomtänkt. För du som pappa måste ju bry dig mest om vad som händer sen; när körkortet är taget. Och är det verkligen så att din dotter inte är lämplig att köra bil, på grund av svårigheter som inte går att träna bort, så vill du ju inte att hon ska ge sig ut i trafiken på egen hand.

Om det nu skulle visa sig vara på det viset så är det förstås väldigt tråkigt. Men å andra sidan är din dotter inte den enda människan som i så fall får se sitt liv lite begränsat på grund av en funktionsnedsättning. Kanske ligger också nyckeln till ett bättre självförtroende just här: i att börja tycka om sig själv med både sina tillgångar och styrkor, och sina brister och tillkortakommanden. Den människa är ju inte skapt som klarar allt, eller än mindre som är bäst i allt. Vi har alla svaga punkter.

Jag tänker också att en ökad förståelse för effekterna av ADHDn hos din dotter kanske skulle göra det lättare för henne att acceptera att ta körkort för automatväxlade bilar. Om valet står mellan ett sådant körkort – och inget körkort, så borde ju valet vara enkelt? Men kanske kan det inte kännas bra på djupet förrän hon känner sig helt bekväm med sig själv.

Slutligen kan det också vara bra att tänka på att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän en bit upp i 20-årsåldern. Om din dotter alltså inte klarar av körkortet nu, så finns det kanske en chans för henne att pröva igenom om några år.

Med vänlig hälsning,