Jag tror att min mamma har asperger
Mamma är duktig på sitt arbete men släpper allt annat i livet. Hon påpekar ofta hur mycket hon har att göra men förstår inte att människor omkring henne har lika mycket att göra själva. Hon hinner inte laga mat eller städa pga "jag har att göra". Hon lagade sällan mat till mig och min syster, vi fick ofta äta mackor till middag. Vi bodde i en lägenhet i tio år, och hon packade aldrig upp alla flyttlådor. Hon samlar på extremt mycket saker och kan inte göra sig av med något. Hon har aldrig passat en tid. Hon förstår inte att människor blir upprörda om hon är en timme sen och har aldrig bett om ursäkt om hon kommit sent.
Hon har bara mig, min syster och mormor. Hon säger att hon inte är i behov av kompisar eftersom hon tycker att "man inte ska anpassa sig till andra människor". Hon är duktig på administrativa saker, men kan inte sociala sammanhang.
Vi har aldrig tagit till vara på helger och hittat på saker, hon sitter bara vid datorn, hon har svårt att "komma till skott".
Senast när vi pratade i telefon skällde hon ut mig och sa att jag bara ringer henne när jag har problem. Jag hade gråten i halsen och sa: "Vi pratar en annan gång". En vecka senare ringer hon och låtsas som ingenting. Hon förstår sig inte på andras känslor.
När jag genom åren påpekat att jag varit ledsen över något har hon alltid blivit arg istället för att trösta mig. Hon har svårt att lyssna och det känns som att hon inte känner mig. Mamma ska alltid ha rätt och hon är den mest envisa personen jag vet om.
Liria Ortiz svarar:
Jag förmodar att du läst och hört en del om det tillstånd som kallas Aspergers syndrom, och tycker att du känner igen en del typiska egenskaper hos din mamma. Det är möjligt att du har rätt, men svar på din fråga om din mamma verkligen har Aspergers syndrom kan jag tyvärr inte ge dig. Det är inte möjligt utifrån ditt brev även om du på ett levande och engagerat sätt berättar om hur du märker att din mamma är annorlunda på olika sätt.
En diagnos bygger på en ganska omfattande utredning, oftast inom psykiatrin, med medverkan av läkare och psykologer, som är specialister på det som kallas neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Numera betraktar man inom psykiatrin Asperger som ett tillstånd inom det som kallas autismspektrumtillstånd, och använder allt oftare den benämningen istället.
Du frågar om din mamma kan få hjälp. De kan visst vara så, men det förutsätter att din mamma deltar i en utredning och det blir påvisat att hon har någon form av autismrelaterad funktionsnedsättning. I det läget kan hon vara berättigad till hjälp enligt Lagen om stöd och service till funktionshindrade. Men frågan är ju hur intresserad din mamma är av att bli utredd, eller få hjälp.
Din mamma har svårigheter med det sociala samspelet med dig och andra i sin omgivning. Men det är oklart i vilken omfattning hon själv besväras av det, och ser det som ett verkligt problem. Vuxna med tillstånd av det här slaget brukar må ganska bra. De har lärt sig hur de fungerar och vad de behöver. Du skriver att din mamma är ”duktig i sitt arbete”, särskilt med ”administrativa saker”. Det är inte ovanligt att de speciella egenskaper som anhöriga irriteras och bekymrar sig över blir en tillgång i arbetslivet. Som envisheten och förmågan att fokusera på en viss sak.
Idag väljer allt fler vuxna som anar att de har ett autismspektrumtillstånd ändå att utreda sig. Skälen är ofta att man vill ha en förklaring och namn på sina svårigheter, förstå sig själv bättre och få en ökad förståelse från sin omgivning.
Jag tror att det är viktigt att du tar hand om dig själv. Du verkar känna dig ganska vilsen och besviken i relationen till din mamma. Som ju oavsett vad som är orsaken till hennes svårigheter är en mamma som har svårt att tillgodose dina behov.
På nätet finns flera sajter och diskussionsforum för personer som vet eller anar att en anhörig har autism. Flera är interaktiva mötesplatser, där man kan byta åsikter och erfarenheter med andra anhöriga. En sådan är autismfoum.se på Stockholms läns landsting. Som anhörig är det ett stort värde i att få höra om andras upplevelser i en liknande situation, få berätta och bli sedd i sin oro och sina besvikelser. Men inte minst, att få höra att det är både rimligt och rätt att också på olika sätt ta hand om sig själv, och sätta gränser.
Det här vill jag säga avslutningsvis till dig. Det ena är om din sorg över att din mamma inte tröstar dig när du hör av dig och är ledsen. Möjligen är det så att din mamma älskar dig även om hon har svårt att visa det på det vanliga sätten. Fundera på om hon visar sin kärlek till dig på något annat sätt. Som är hennes sätt. Det andra är att om du efter en tid blir all mer övertygad att din mamma har en autismrelaterad funktionsnedsättning som förklarar hennes sätt att vara, så kan det förstås vara rimligt att du berättar detta för henne. Inte för att du vill sätta en etikett på henne utan för att visa att du anstränger dig att förstå henne bättre. Om din mamma accepterar det du säger är en annan sak, men du har ändå visat din omsorg om henne.
Här kan du läsa mer om:
Neuropsykiatriska diagnoser
Autism och Aspergers syndrom
Psykologutredningar
Varma hälsningar och ta väl hand om dig!
