10/21/2010

Hur få hjälp till anhörig som hallucinerar?

Jag har en i familjen som har hallucinationer. Oftast tror han att han förföjls av FBI, han säger att han har kotakter med änglar osv. (han hade en gång gått in i skogen mitt på natten för att en ängel kallade honom och han föjlde efter henne) Han är 30 år och han har mått dålig under lång period.

Vi i familjen har försökt tala med honom att han ska söka hjälp men han vägrar och tror sig vara fult frisk och att vi inte förstår honom. Det är omöjligt för oss i familjen att få honom söka hjälp, han lyssnar inte på någon.

Hur ska vi göra för att han ska söka hjälp? Finns det något ställe dit man kan vända sig så att de tar kontakt med honom och hjälper honom?

Jag har även pratat med vårdcentralen där han är folkbokförd, de säger att de inte kan tvångsbehandla någon så länge han är ingen fara för sig själv eller samhället. Han är ingen farlig människa men senaste tiden så har han börjat agera mer och mer agressivt och vi vill att han ska få behandling innan det är försent.

Snälla kan ni vägleda mig hur jag kan hjälpa honom så att han får behandling?


Jenny Klefbom svarar:

Det är en jättesvår situation att ha en anhörig som hallucinerar. Vad det tyder på är ju att din släkting faktiskt inte har riktig kontakt med verkligheten, utan lever till stor del i en fantasivärld.

På vårdcentralen har de sagt till dig att de inte kan hjälpa er med några tvångsåtgärder, men den bedömningen bygger ju på att din familjemedlem inte är farlig för sig själv eller för samhället. Och när man lever i en fantasivärld, där man bland annat lyssnar på sina inre röster och gör som de säger, och även känner sig hotad och förföljd, med all den skräck och rädsla det för med sig, kan jag tycka att man automatiskt är farlig för sig själv. Man kan ju hur som helst inte lita på sig själv om man gör som ”röster” säger åt en.

Jag tycker att du ska ta kontakt med den psykiatriska öppenvårdmottagningen, eller den psykiatriska akutmottagningen där ni bor. Där kan du i alla fall själv få råd och stöd i hur du kan göra, kanske främst för att motivera din anhöriga till att ta emot hjälp.

På många håll finns också mobila team, som kan göra hembesök som antingen syftar till att motivera patienten till att ta emot vård, eller till att göra en kvalificerad bedömning av allvarlighetsgraden.

I vissa fall kan psykiatrin också ta ett beslut utifrån lagen om psykiatrisk tvångsvård, men för att det ska ske så ska situationen vara väldigt allvarlig.

Jag kan alltså inte utlova hur psykiatrin kommer att bedöma situationen när du ringer, men jag tror ändå att det är en jättebra sak att ha en upparbetad kontakt med vården.

Om tillståndet ändras känner de redan till er situation, och kan kanske agera lite snabbare än om de inte har någon förkunskap.

Det är också viktigt att ni i familjen får stöd i hur ni ska förhålla er, och vad ni ska vara uppmärksamma på. Be om att få ett samtal för er egen räkning, där ni har möjlighet att ställa frågor och få svar.

Vänlig hälsning,