10/25/2010

Vårt barn vill inte ha småsyskon

Vi har en åttaåring som inte är intresserad av att få ett syskon, tvärtom brukar han prata om hur skönt det är att slippa småsyskon. Han är dock väldigt gullig mot små barn. Vi föräldrar har börjat fundera på ett barn till, vi längtar båda efter det men jag är orolig att det ska påverka vårt stora barn negativt. (Stora barnet vet inget om detta.) Bör vi strunta i fler barn för barn nr 1:s skull? Om vi väljer att skaffa ytterligare barn, hur kan vi underlätta för 8-åringen?


Jenny Klefbom svarar:

När man är 8 år har man inte uppnått en så hög mognad att man kan bedöma hur livet skulle te sig under andra omständigheter. Man har varken tillräcklig abstraktionsförmåga, eller inlevelseförmåga för att kunna till fullo sätta sig in i ett alternativt liv.

Just därför – för att förmågan saknas – är det djupt olyckligt när man som litet barn får för stort inflytande i viktiga och livsavgörande frågor som påverkar andra människor på djupet. I ert fall handlar det till och med om frågan om liv och död. Och att låta en 8-åring bestämma huruvida hans påtänkta syskon ska få leva eller inte, är verkligen att utsätta honom för överkrav.

Däremot är det förstås er skyldighet som föräldrar att väga in alla familjemedlemmars väl och ve då ni planerar ert gemensamma liv. För visst finns det både för- och nackdelar med att få ett småsyskon när man själv kanske har hunnit fylla 9 år.

I grunden vill jag påstå att det i de allra flesta fall, och för de allra flesta barn, är någonting positivt att få ett syskon (även om det kan ta ett tag innan barnet själv ser fördelarna). Det handlar inte bara om att få en ny familjemedlem, potentiell lekkompis och någon som bidrar till att man blir bättre på att samspela med andra. Det finns ju också aspekter som ligger utanför ert gemensamma liv som familj. Att ha någon att dela bördorna och sorgen med den dagen ni föräldrar bli gamla, och sedermera går bort. Att ha en extra barnvaktsresurs då man själv får barn. Och att ens egna barn får kusiner.

Syskon innebär så oändligt mycket mer än frustrationen över att under några korta år tvingas dela på uppmärksamheten från sina föräldrar. Så väg för och emot, men låt på inga villkor er son fälla avgörandet i den här frågan. Och se till så att ni själva kan stå för och ta ansvar för ert beslut, när ni väl fattar det.

Du undrar också hur ni kan underlätta för er son om ert beslut blir att skaffa ett till barn. Som jag ser det ska man hjälpa och stötta sitt barn när barnet har det besvärligt. Men att försöka undanröja ”problem” som i själva verket är helt normalt livsinnehåll, såsom att ha ett syskon, är att låta omsorgen gå över i curling.

Er roll som två-barnsföräldrar kommer att handla om att balansera familjelivet så att allas behov blir tillgodosedda. Och i det ingår förstås att låta ert äldre barn få göra ”storbarnsaktiviteter”, att få lugn och ro när han läser läxor, att kunna ta hem kompisar och få ha sina saker hjälpligt ifred. Men det skulle ni ju gjort även om han inte önskade sig någonting högre än att få bli storebror.

Vänlig hälsning,