11/11/2010

Kär i en från en annan kultur

Jag är en tjej som kommer från Irak och är 22 år. Jag är ihop med en svensk kille sedan snart 2 år utan att min familj vet det, för att muslimska tjejer får inte ha relationer utanför äktenskapet. Jag älskar min kille så himla mycket trots att vi kommer från olika kulturer och jag är förhindrad att träffa honom när jag vill och när som helst på grund av begränsad frihet.

Nu ska han flytta och läsa vidare i Stockholm som ligger lånt från vår hemstad. Snart ska jag också läsa vidare o söka till högskolan och det hade varit bra om jag hade kommit in någon annanatans än där jag bor, så att jag kunde träffa min kille ibland. Men min föräldrar vill att jag ska gifta mig först och sedan flytta var jag vill. Det är en så komplicerad situation för så´n muslimsk tjej som jag. Nu kommer vi inte träffas vaje vecka som vanligt , utan han ska komma bara på helger och det är inte så säkert att jag kan träffa honom då.

Jag känner mig så otroligt ledsen för det och det känns liksom att allt känns tomt utan honom i närheten. Det är väldigt jobbigt för mig det känns som om han är mitt livs stora kärlek.

Min fråga. Hur ska jag försöka hantera mina känslor och vad kan jag göra så att jag slipper vara så bekymrad över att han har flyttat?


Anna Karlstedt svarar:

Självfallet är det plågsamt att älska någon men inte kunna vara med denne fullt ut. Jag antar att ni tillsammans har fått kämpa för att träffas och för er kärlek. Er situation har redan från början varit knepig och nu när din pojkvän flyttar till en annan stad ställs ni inför ytterligare en utmaning.

Din oro inför pojkvännens flytt är naturlig, självklart vill man ha den man älskar nära sig. Att vara ifrån varandra kommer att kräva att du och din pojkvän är extra omtänksamma och ärliga mot varandra. Som i alla distansförhållanden måste ni bevara och vårda tilliten mellan er.

Både du och din pojkvän bör fundera på vad ni behöver för att känna er trygga, bekräftade och för att må bra trots att ni inte kommer vara i samma stad. Försök att vara ärliga även med sådant som kan kännas lite ”skämmigt” att prata om, som t.ex. svartsjuka. Våga prata om tomheten, saknaden och att du är ledsen. Om ni kan prata med varandra om sådana saker blir det så mycket lättare att klara av avståndet.

När man inte kan ses så ofta blir det extra viktigt att vara tydliga mot varandra så att man t.ex. slipper gå och undra vad den andre egentligen menade. Alla otydligheter, misstankar och tveksamheter tenderar att förstoras när avståndet till den man älskar är långt. Man är helt enkelt mer sårbar och därför krävs extra omtanke.

Jag önskar er lycka till med er kärlek och hoppas att ni övervinner alla hinder!

Vänlig hälsning,