Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Aristoteles":

• Aristoteles

  
  

  På engelska: Aristotle [ˈærɪstɒtl, USA-uttal:ˈærɪˌstɑtəl] , på grekiska Ἀριστοτέλης {uttal: arriståttäll´äs}. Svenskt uttal: {arristå´tälläss}.
  

  Grekisk filosof, forskare och vetenskapsman (384-322 f Kr). Hans skrifter fick ett avgörande inflytande på medeltidens teologi och vetenskap på grund av den katolska kyrkans intresse av att få en för påvemakt och universitetslärare vetenskaplig grund för den kristna läran.
  

  Aristoteles orsakslära och kunskapsteori är fortfarande ofta nämnda och diskuterade.
  

  För psykologin hade han in på 1900-talet betydelse med teorin om hur föreställningar associeras till varandra i själslivet enligt principerna om närhet, likhet och kontrast (associationism). Hans uttalande att det krävs praktisk handling för att sätta tankar i rörelse citeras ofta i texter om pragmatism och problembaserat lärande.

  Fyra typer av orsak-verkan

  Enligt Aristoteles finns det fyra typer av betingelser (eng: Aristotle's Four Causes) för att något ska uppkomma och förändras, här nedan med exemplifieringar av hur hans orsakslära kan användas och i vissa fall används i nutida biologi om orsakerna till varför de olika organen och beteendena ser ut som de gör hos olika arter:

  • materiell orsak (latin: causa materialis, eng: material cause) något som det nya tillverkas av, ett ämne, det som Aristoteles kallade "materia" i betydelsen "material", i nutida biologi: att nya arter utvecklas av redan existerande (= den materiella orsaken) utifrån givna förutsättningar genom anpassning till livsmiljö (= verkande orsak),

  • formell orsak (latin: causa formalis, eng: formal cause) som gör att det nya får sin form enligt det mönster som formar materia till något av viss typ som till exempel en människa enligt den modell som finns i ett övermänskligt förnuft,

  • verkande orsak (latin: causa efficiens, eng: efficient cause): någon eller något som gör att individen blir den han eller hon utvecklas till i fråga om vanor, tänkesätt, ambitioner med mera,

  • ändamålsorsak (latin: causa finalis, eng: final cause): en avsikt och en strävan som gör att det nya kommer till stånd.

  Varje typ eller kategori av djur, människor, växter, sjukdomar och så vidare har enligt Aristoteles sitt "väsen", sin "essens" i det övermänskliga förnuftet. Detta synsätt kallas därför essentialism (eng: essentialism [ɪˈsɛnʃəˌlɪzəm]).

  Begreppen som det bestående, tingen i vår vardagsvärld som det obeständiga och tillfälliga

  Aristoteles ansåg att begreppen är det sant verkliga och materien blott något obestämt i vilket begreppen förverkligar sig. Därför kallas den aristoteliska teorin om begreppen för realism (i betydelsen begreppsrealism och inte i den numera vanliga betydelsen).
  

  Tre + två typer av kunskap
  

  Aristoteles nämns ofta när man jämför olika typer av kunskap. Han skilde mellan
  

  • objektivt vetande som är förankrat i begrepp och logiskt uppbyggt, ἐπιστήμη {uttal: eppistä´mä}, skrivet på svenska som 'episteme' {uttal: äppiste´me}, samma på engelska men med annat uttal: episteme [ˌɛpˈsti:mɪ], vetenskap i Aristoteles mening men inte i nutida betydelse av forskning och vetenskap,
    
  • gott omdöme i det sociala och politiska livet, något som utvecklas genom diskussion och livserfarenhet, φρόνησις {uttal: frånn´ässiss}, skrivet på svenska: 'fronesis', på engelska med 'ph' och med annan betoning, phronesis [froʊˈni:sɪs], varje handling som mål i sig själv och inte som techne blott medel eller sätt att uppnå ett mål,
    
  • konstskicklighet, praktisk förmåga, praktisk kunskap, procedurkunskap, förmågan att göra eller åstadkomma något baserad på vetande om saker och tings beskaffenhet, ett kunnande som uppstår genom observation och praktisk verksamhet, på grekiska τέχνη {uttal: teck´nä}, skrivet på svenska och engelska 'techne' {uttal på svenska: teck´ne}, på engelska: [ˈtekni].

  Till dessa kom ytterligare två:

  • sofia, σοφία {uttal: såffi´a} (latin: sophia) som i sin tur är uppdelad på teoretisk och praktisk vishet, den förra en rik och bred kunskap och förmåga att se samband, som för att vara vishet måste kombineras med den praktiska visheten som består i att kunna bedöma och välja sådant som hör till ett gott, rättfärdigt och klokt liv,
  • nous, νοῦς {uttal: nos}, det skapande tänkandet  hos det högsta väsendet, "Gud", där tanke och det tänkta är identiska, en förmåga som också finns hos filosofer och gör det möjligt för människan att förstå grunderna för världsordningen, κόσμος, på svenska 'kosmos' (eng: cosmos [ˈkɒz.mɒs]), en sällsynt förmåga hos människor.

  Självförverkligande

  I psykologiska teorier om självförverkligande återfinner vi Aristoteles teori om att individen söker förverkliga sina inneboende anlag enligt de bestämningar som ligger i begreppet "människa". För Aristoteles var det som vi kallar själ eller psyke något som vi får genom begreppet människa och genom vårt sätt att förverkliga detta begrepp hos oss själva, individuellt, ett självförverkligande som i själva verket alltså är ett förverkligande av begreppet människa, helt annorlunda än det förverkligande av individuella särdrag som eftersträvas i vår egen tid.
  

  Upproret mot Aristoteles

  Under 1500-, 1600- och 1700-talen kom det en våldsam reaktion mot Aristoteles filosofi. Det var den nya naturvetenskapen enligt Galilei (1564-1642), de brittiska empiristerna och de franska upplysningstänkarna som ersatte Aristoteles teori om ändamålsorsaker (finalism, teleologi) med en teori om att endast i situationen verkande krafter kan betraktas som orsaker till konstaterade förändringar.
  

  Experiment och systematisk observation kom därmed också att favoriseras som vetenskapens metoder (på bekostnad av "spekulation"). Mer om detta finns i artiklar i detta lexikon om galileisk kausalitet och kausalitet.

  Tillbaka till Aristoteles

  Flera nutida filosofer söker sig tillbaka till Aristoteles skrifter och undersöker hur flera teman i hans tänkande kan ge oss en djupare insikt i vår egen tids problem.
  

  De kallas nyaristoteliker eller neoaristoteliker (eng: neo-Aristotelians). De fokuserar bland annat på Aristoteles etik om hur man lever ett värdigt och fullgott liv, en tanke som har sin bakgrund i Aristoteles teori om att alla begrepp, inklusive begreppet människa, har en inneboende kraft att förverkliga sig själva i den värld som vi lever i. Det blir därför en dygd att förverkliga begreppet 'människa' (vilket ger upphov till den så kallade nyaristoteliska eller neoaristoteliska dygdetiken). Enligt denna gäller det att leva enligt tanken att allt har en funktion som till exempel ögats uppgift att se. Människans funktion (eng: the function of a human being, the human function) är rationellt tänkande plus att genom erfarenhet komma in i ett dygdigt liv. Ett sådant består i att kunna förstå och göra vad som är bäst och klokast i olika situationer, en praktisk vishet. Lever man ett sådant liv får man de av det som många filosofer på den tiden kallade eudaimoni, enligt Aristoteles en persons fulländning av begreppet människa genom utövande av dygd, praktisk vishet och rationellt tänkande – episteme i kombination med fronesis.
  

  Vidare återknyter de till begreppen 'episteme', 'techne' och 'fronesis' och andra teman i Aristoteles filosofi.
  

  Relaterade sökord: begrepp, episteme, essens, experiment, fronesis, galileisk kausalitet, individuation, kausal attribution, kausalitet, psykologins historia, rationalism, techne, teleologisk förklaring.
  

  Ordformer:
  

  Filosofisk riktning: aristotelism (eng: Aristotelianism [ˌærɪstəˈtiːlɪənɪzəm]).

  Adjektiv: aristotelisk (eng: Aristotelian [ˌærɪstəˈtiːlɪən]).

  Person: aristoteliker (eng: Aristotelian, plural: Aristotelians.

  ["pragmatism","problembaserat lärande","betingelser","kausal attribution","essentialism","essens","psykologin","galileisk kausalitet","självförverkligande","phronesis","galileisk kausalitet","kausalitet","associationism","psykologin","finalism","kausalitet","individuation","psykologins historia","rationalism","realism","begreppen","begrepp","filosofi","filosof","experiment","teleologisk förklaring","psyke","episteme","fronesis","visheten","vishet","techne","självförverkligande","psyke","själ","teleologi>>teleologisk förklaring","eudaimoni"]