J. M. Baldwin (1861-1934) var professor i psykologi vid Johns Hopkinsuniversitetet i Baltimore och en av pionjärerna i den rörelse som under slutet av 1800-talet kom att kallas The New Psychology, ny i förhållande till den tyska experimentalpsykologin och den amerikanska mental- och moralfilosofin och parapsykologin.
Tillsammans med James McKeen Cattell (1860-1944) startade han tidskriften Psychological Review 1894.
Baldwin tillämpade Darwins utvecklingsbiologi på psykologiska frågeställningar och lade grunden för barn- och socialpsykologisk forskning.
Han intresserade sig för uppkomsten av självet och räknas som en av de första företrädarna för den teori som kallas symbolisk interaktionism.
Han utvecklade också en genetisk logik som förebådar den genetiska strukturalismen hos Jean Piaget (1896-1980). Baldwin urskilde fem strukturellt skilda stadier i barnets tänkande: a) fantasivärld, b) uppfattning av psyke-kropp-själv, c) logiskt-rationellt tänkande, d) rätts- och moraluppfattning, e) estetisk medvetenhet.
Baldwins illusion (eng: the Baldwin illusion), är uppkallad efter honom. Den består i att två lika långa linjer, av vilka den ena förbinder två större kvadrater, den andra två mindre. Illusionen är att den sistnämnda ser längre ut än den förra. Se illiustration genom att klicka [exturl:här|http://www.psychologyconcepts.com/baldwin-illusion/].
Liksom många andra av den här typen sinnesillusioner förklaras den av perspektivseende (de större rektanglarna uppfattas som närmare, se till exempel Ponzoillusionen) och/eller av kontrastverkan som uppstår när vi jämför rektanglarna med linjerna som förbinder dem).
Relaterade sökord: illusion, sinnesillusion.
["symbolisk interaktionism","Jean Piaget","Ponzoillusionen","sinnesillusioner","sinnesillusion","illusion"]
Om Psykologiguiden