Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Brentano, Franz":

• Brentano, Franz

  [frants brɛnˈtaːno]

  (1838-1917), född i en italiensk släkt som i en tidigare generation utvandrat till Tyskland. Han studerade teologi och den filosofi som den katolska läran knyter an till, bland annat den grekiske filosofen Aristoteles teori om hur begrepp formar tingen i den materiella världen.

  Åren i Würzburg

  Brentano undervisade i filosofi i Würzburg 1866-1873, först som docent och från 1872 som professor. I slutet av 1860-talet hade han emellertid engagerat sig i den gren inom katolicismen som motsatte sig att Vatikanen skulle införa en dogm om att påven är ofelbar i sin ämbetsutövning. Han och hans falang inom den liberala katolicismen förlorade kampen om påvens ofelbarhet 1870. Som prästvigd blev hans ställning som professor i filosofi ohållbar. Han bestämde sig för att lämna sin tjänst i början av 1873 och kort därefter att också lägga av sin prästkåpa.

  När han nu varken hade lärar- eller prästtjänst, ägnade han sin tid åt att skriva den bok som han är mest berömd för, Psychologie vom empirischen Standpunkte, Psykologi från empirisk ståndpunkt. Den publicerades 1874, samma år som Wilhelm Wundt fick sitt likaledes epokgörande verk i komplett skick publicerat: Physiologische Psychologie, Fysiologisk psykologi. En första del av detta hade getts ut tidigare och blev föremål för kritiska kommentarer i Brentanos bok.

  Professur i Wien och nya livskriser

  Brentano stod nu utan tjänst i kyrka och akademi, bara 36 år gammal. En av hans vänner, Hermann Lotze, professor i psykologi i Göttingen sedan 1844, ordnade då med hjälp av sina kontakter en extratjänst i filosofi (utanför den teologiska fakulteten) åt honom i Wien, där han tillbringade nitton produktiva år.

  År 1880 inträffade emellertid en ny kris i hans liv. Han blev förälskad i en kvinna som var katolik och därmed förhindrad att i Österrike gifta sig med en man som tidigare varit präst (och alltså avlagt livslångt kyskhetslöfte). De flyttade till Tyskland och vigdes i Leipzig. Brentano kunde därefter återvända till Wien, inte som professor men som akademisk lärare.

  Flytt till Florens och därefter till Zürich

  Efter hustruns död 1894 tog han avsked året därpå och flyttade till Florens, där han efter två år ingick ett andra äktenskap. Som pacifist protesterade han mot Italiens inträde i första världskriget.

  Han tillbringade sina två sista år i Zürich i Schweiz. Hans syn hade gradvis försämrats från 1903. I slutet av sitt liv var han helt blind. Men tack vare hustruns hjälp med att läsa för honom och skriva efter hans diktamen kunde han fortsätta att producera texter som getts ut efter hans död.

  Brentanos betydelse för fenomenologisk och humanistisk psykologi

  Som universitetslärare fick han stort inflytande på flera av den tidens berömdheter inom filosofi och psykologi som till exempel Sigmund Freud (psykoanalys), Edmund Husserl (ren fenomenologi), Christian von Ehrenfels (gestaltpsykologi), Carl Stumpf (aktpsykologi, musikpsykologi), Rudolf Steiner (antroposofi och waldorfpedagogik), i förlängningen på stora delar av den existentialism, fenomenologi och humanistiska psykologi som vann spridning årtiondena kring 1970 med namn som Jean-Paul Sartre, Maurice Merleau-Ponty, Carl Rogers, Abraham Maslow, Douglas McGregor, Martin Heidegger med flera.

  Den stora skiljelinjen

  Redan i den grekiska antika forskningen om naturen och människans själsliv gick det en skarp skiljelinje mellan rationalister som Platon och Aristoteles och materialister som Demokritos {uttal: demåkr´itåss} och senare romaren Lucretius Carus.

  De förra var rationalister i den meningen att de utgick från att tänkandet, förnuftet är det primära och den materiella världen sekundär, en produkt formad av begrepp.

  De senare var materialister på det sättet att de i stället utgick från att allting består av materiella smådelar (som de kallade atomer), även själslivet och att alltså de kategorier, som vi ordnar allting i, bara är sammanställningar av de intryck som hjärnans atomer får genom påverkan på sinnena av atomer utanför oss eller i vår kropp.

  I allmänhet förknippar man materialisterna med empirism, uppfattningen att all kunskap kommer till genom att yttre ting påverkar våra sinnen och ställs samman i vårt intellekt, fysiologiskt sett i hjärnan. Det naturliga är också att betrakta den tyska experimentella psykologin och psykofysiken i slutet av 1800-talet som empirisk.

  När Brentano kallade sin teori och metod ”empirisk” var det delvis i tankeväckande syfte: vad är det egentligen som är empiriskt? Men det var främst för att kunna utforska det psykiska som det framträder direkt för oss i form av medvetandeakter av seende, hörande, fantiserande, ihågkommande, vila, ansträngning, oro, ångest, mod osv.

  Brentano var engagerad i frågan om vad medvetandet är, psyket, själslivet, det som vi kallar det mentala hos oss och djuren. I stället för att studera hur stimuli påverkar sinnena under olika omständigheter som i den experimentella psykologin och psykofysiken, intog han ståndpunkten att man genom observation av egna psykiska processer bör komma fram till vad som är utmärkande för dem i jämförelse med de fysiska och fysiologiska fenomen som studeras naturvetenskapligt.

  Brentano var inte i första hand ute efter att  studera de förnimmelser, föreställningar, minnesbilder, känslor, attityder och så vidare som försökspersonerna försökte beskriva ned hjälp av introspektion som man gör i en del av experimenten inom psykofysiken. Han ville komma åt själva medvetandet, en viktig fråga, eftersom man speciellt inom kyrkan betraktade detta som människans odödliga själ.
  

  Brentano undersökte i själva verket något helt annat än vad Wilhelm Wundt och den tidens experimentalpsykologer ville utforska: medvetandets natur. Wundt undersökte hur det kommer sig att vi i medvetandet kan få representationer (återgivningar) av yttre verklighet. Brentano undersökte människans frihet att tänka och känna, Wundt (som experimentalpsykolog, inte som filosof) undersökte hur yttre och inre stimuli ger upphov till sinnesförnimmelser, varseblivningar, minnesföreställningar och fantasiföreställningar. Bretano undesökte hur psyket ger mening och innehåll åt det om vi uppfattar, förstår och föreställer oss. Psyket var för honom inte mottagande, receptivt till sin natur, utan meningsgivande, intensionalt.
  

  Medvetandets natur enligt Brentano

  Vad Brentano då "rent empiriskt" kunde konstatera var att rent medvetande (pure consciousness) inte går att upptäcka, bara det som är innehållet i de medvetna processerna, det som vi ser, hör, tänker på, drömmer om, känner, vill och så vidare.

  Medvetande är till sin natur intentionalt, konstaterade han, ren aktivitet, som vi empiriskt sett märker endast i vad det åstadkommer i fråga om förnimmelser, perceptioner, tankar, fantasier, bedömningar, beslut, känslor och motiv.
  

  Inget annat än psyket kan konstatera att det är något som finns där för syn eller hörsel, något som dyker upp i minnet, något som känns bra och något annat som känns obehagligt. Allt det är intensionalitet, psykets egenhet att ge det uppfattade och upplevda dess karaktär och mening.
  

  Brentano skilde alltså skarpt mellan det psykiska i betydelsen medvetandet och det som är innehållet i varje medvetandeakt. Medvetande skiljer sig därför från allt annat genom att i varje ögonblick ha en inriktning på något annat än sig själv, alltid vara identiskt med något föreställt, tänkt, bedömt, känt eller önskat.

  Relaterade sökord: existentialism, fenomenologi, gestaltpsykologi, humanistisk psykologi, Edmund Husserl, intensionalitet, Kanizsatriangel, konstruktivism, Leibniz, medvetande, romantik.

  ["fenomenologi","empirisk","filosofi","filosof","Rudolf Steiner","psykoanalys","stimuli","experimentella psykologin","experimentalpsykologer","experimenten","representationer","försökspersonerna","introspektion","waldorfpedagogik","psykofysiken","humanistiska psykologi","gestaltpsykologi","rationalister","empirism","kategorier","materialister","Edmund Husserl","Sigmund Freud","Aristoteles","förnimmelser","föreställningar","perceptioner","tankar","fantasier","bedömningar","beslut","motiv","minnesbilder>>minne","känslor","attityder","Kanizsatriangel","Jean-Paul Sartre","Christian von Ehrenfels","Carl Stumpf","antroposofi","Maurice Merleau-Ponty","Carl Rogers","Abraham Maslow","Wilhelm Wundt","Douglas McGregor","existentialism","humanistisk psykologi","aktpsykologi","intensionalitet","gestaltpsykologi","konstruktivism","medvetande","romantik","Leibniz","begrepp","intentionalt"]