(1926-2020). Brittisk utvecklingspsykolog som bygger sin teori om barns psykiska utveckling på fenomenologisk teori.
I enlighet med denna anser hon sig ha funnit att det från spädbarnsåldern till puberteten sker en utveckling av intentionaliteten, dvs medvetandets sätt att rikta sig mot inre och yttre objekt. Dessa olika funktionssätt, modaliteter, läggs till varandra efter hand som barnet utvecklas, inte som stadier utan som förmågor eller funktioner som kompletterar varandra.
Den första är punktmodaliteten, då barns uppmärksamhet är uppslukad av nuet och tanke och känsla är sammantvinnade.
Den andra är linjemodaliteten, då barn skiljer det förgångna från nuet och framtiden, och tanke och känsla börjar hanteras som skilda åt.
Den tredje är konstruktionsmodaliteten då barn intresserar sig för kategorier och grupperingar och lär sig generalisera och göra distinktioner.
Den fjärde är en transcendent modalitet (ibland på svenska kallad transcendental modalitet) , som består i att medvetandet riktar sig mot fenomen bortom tid och rum, mot logiska och matematiska begrepp och funktioner, mot principer och förutsättningar av teoretisk och filosofisk natur.
Relaterade sökord: fenomenologi, utvecklingspsykologi.
Om Psykologiguiden