Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Foucault, Michel":

• Foucault, Michel

  
  

  (1926-1984). Franskt och svenskt uttal: {misjell´fokå´}. Engelskt uttal: [miˈʃel fuːˈkəʊ]

  Foucault var en världsberömd fransk idéhistoriker, som 1961 disputerade på en avhandling med titeln "Vansinnets historia" (på franska Histoire de la folie).

  Det var ingen historia om hur psykiska sjukdomar yttrat sig genom tiderna utan en historia om hur människor har betraktat dårskap och sinnesförvirring under olika perioder. Dåren uppfattades till exempel under medeltiden som besatt av djävulen eller av en ond ande, som geni eller som en helig person i kontakt med högre makter, medan man under upplysningen började betrakta vansinne som en avvikelse från sunt förnuft, något som förvärvas genom påverkan och erfarenhet.

  De sista åren av sitt liv arbetade Foucault på ett verk om "Sexualitetens historia" (på franska Histoire de la sexualité), ett uttryck som liksom beträffande vansinnet gäller tankefiguren sexualitet: västerlänningars sätt att uppfatta sexualiteten var totalt annorlunda på 1970-talet med den nya frigjordheten, jämfört med på 1800-talet med den viktorianska prydheten.

  Foucault fick stor betydelse för den frigörelse som ägde rum under 1970- och 80-talen bland människor i minoritetsgrupper, som homosexuella, kriminella, handikappade samt kvinnorörelsen. Han poängterade och belyste hur makt utövas med hjälp av språkets (hur vi betecknar saker och ting och vilka bibetydelser och värderingar som vi lägger in i orden). I sin installationsföreläsning 1970 vid Collège de France kallade han det för diskursens ordning, l'ordre du discours – den ordning som består av sätten att formulera sig och därmed formar våra uppfattningar, tankar, våra attityder och värderingar.
  

  Diskurser är på det sättet uttryck för makt och makthavares medel att behålla kontrollen över människor, situationer och händelseförlopp. Foucault anknöt till den filosofi som i slutet av 1800-talet framställts av en tyske filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) och dennes teori om viljan till makt.
  

  Arkeologisk metod

  Foucault använde i sin tidigare forskning vad han kallade den arkeologiska metoden: att undersöka sätt att tolka och framställa på det sättet som man gjorde under de epoker då de gällde. Med denna metod ville han fånga in den episteme (franska: épistémè [epistemɛ]), det tänkesätt, de perspektiv, som dominerade i varje historiska period.

  Likt en arkeolog sökte han avtäcka lager efter lager av olika sätt att se på tillvaron, samhället, människan och en högre värld. Det är ett sätt att se på historien enligt den tyske filosofen Hegel (1770-1831) som i mitten av 1900-talet utövade inflytande på franskt tänkande. Det var också en metod som låg nära den på tiden aktuella psykoanalytiska metoden att avtäcka lager efter lager i människors omedvetna, där föreställningar och känslor finns kvar som de en gång tog form under olika perioder i den enskilda individens liv.

  Genealogisk metod
  

  Under den senare delen av sin forskning övergår Foucault, under inflytande av Friedrich Nietzsche , till en genealogisk metod (franska: généalogie nietzschéenne)
  

  Genealogi, släktforskning, är i Foucaults mening en metod att undersöka hur våra moraliska, sociala, kulturella, politiska och vetenskapliga sätt att tänka, känna och handla, kämpar om att få bestämma hur vi ska schematisera, organisera, tolka och därmed tilldela tillvaron mening. På det sättet kan vi bilda oss uppfattningar om hur äldre tiders föreställningar och etiska bud och förbud påverkar våra egna ungefär som Nietzsche i boken "Till moralens genealogi" undersökte hur vår tids moralregler har sin grund i maktrelationer och klassmotsättningar i samhället under olika tidsepoker.
  

  Våra egna skenbart allmängiltiga moraliska begrepp ses i ett historiskt perspektiv som uttryck för en maktkamp som lever kvar i vår egen verklighet.
  

  På liknande sätt undersökte Foucault bland annat samhällets maktapparater (vården, fängelserna) i ljuset av det ursprung som de har i äldre tiders föreställningar och maktförhållanden.

  Diskursanalys

  En undersökning av hur sätten att uttrycka sig och vinkla en framställning och hur detta tar sig uttryck i praktiken kallas diskursanalys (eng: discourse analysis, discourse analysis, FDA). Ordet diskurs står här för framställning i visst perspektiv.
  

  Foucault kom fram till att vissa saker måste förtigas och annat framhållas enligt de maktförhållanden (diskursens ordning) som råder i det samhälle där sätten att tänka och beskriva verkligheten som gäller. Sätt att uttrycka sig, etik, ceremonier med mera är olika i olika diskurser som gäller exempelvis namngivning, giftermål och begravning.
  

  Relaterade sökord:
  

  diskurs, feministisk psykologi, konstruktivism, makt, paradigm, perspektivism, poststrukturalism, referensram, självdisciplin, social kontroll, vilja till makt.

  Ordformer:

  Adjektivformer på engelska: Foucaultian, Foucauldian.

  På svenska förekommer ibland de engelskinspirerade adjektivformerna foucauldiansk (foucauldianska, foucauldianskt), och foucaultiansk (foucaultianska, foucaultianskt), ofta liksom på engelska stavade med stort F.
  

  Efter franskt mönster finns på engelska även varianten Foucaltian.

  FDA: Foucaultian discourse analysis, Foucauldian discourse analysis, den metod för studiet av olika diskurser som Foucult tillämpade.
  

  Utläses även French discourse analysis, som är ett vidare begrepp genom att gälla också fler typer av diskursanalys.
  

  ["sexualitet","feministisk psykologi","Hegel","episteme","viljan till makt","konstruktivism","paradigm","referensram","Friedrich Nietzsche","vilja till makt","makt","poststrukturalism","självdisciplin","social kontroll","perspektivism","diskurs"]