Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Freuds driftlära":

• Freuds driftlära

  Freud's theory of drives [frɔɪds ˈθɪərɪ əv draɪvz], Freudian drive theory [ˈfrɔɪdjən ˈdraɪvθɪərɪ]

  På engelska även: Freud's instinct theory (se nedan avsnittet om terminologi).
  

  Driftlivet, speciellt könsdriften, som grundläggande i människans liv

  Sigmund Freud (1856-1939), grundare av psykoanalysen som teori och rörelse, ägnade en stor del av sitt liv åt frågan om människans driftliv.
  

  Det hänger samman med att psykoanalysen är en psykodynamisk teori. Freud utgick från att människors tankar, känslor, motiv och handlingar samt psykiska besvär är yttringar av drivkrafter och hämningar mot dessa som finns inuti varje enskild person och även i grupper, samhällen och kulturer.
  

  Man skiljer mellan den tidiga och senare driftläran.
  

  Likhet med fysikens krafter

  När man på 1900-talet översatte det tyska ordet Trieb till engelska med ordet instinct var det i alla avseenden missvisande. Instinkt är ett ord som används om fasta reaktionsmönster. Drift är ett ord som används om behov eller begär som individen kommer på olika sätt att tillfredsställa.
  

  Det tyska ordet Trieb (plural: Triebe) har samma betydelse som det svenska ordet 'drift'. Det är en a. organisk process som driftkälla (tyska: Quelle) och ett upplevt begär eller behov (tyska: Drang) b. att finna ett objekt (tyska: Objekt) för att c. som mål (tyska: Ziel) för driften få den tillfredsställd.
  

  Freud levde i ångmaskinens och de första elektriska maskinernas tidsålder och fick ingivelsen att man skulle kunna förstå människans olika tanke- och handlingsmönster på samma sätt som man förstår maskiners uppbyggnad, funktioner och ändamål. Liksom dessa drivs av ånga eller el, drivs människan av energikällor, av vilka han år 1905 kallade fortplantningens energi för libido {uttal: libi´då}. Ångkraften respektive elkraften kan ta sig uttryck, kanaliseras och hållas tillbaka på många sätt. De har en viss mängd kraft som måste få utlopp om den inte tyglas av lika stor eller större annan kraft. Så också med drifterna (och däribland libidon).
  

  I sin första driftteori (de första åren av 1900-talet) skilde Freud mellan a. libidon och b. självbevarelsedrifterna vilka han också kallade jagdrifter. Konflikter mellan libidon och jagdrifterna skulle enligt Freuds dåvarande uppfattning kunna förklara uppkomsten av psykisk ohälsa i form av neuroser, samma tanke som återkom på 1920-talet i form av teorin om konflikten mellan detet och jaget.
  

  I sin modifierade driftteori som han framställde i boken Bortom Lustprincipen, 1920, skilde han mellan livsdrift (Eros) och dödsdrift (Thanatos).
  

  Livsdriften omfattar såväl libido som självbevarelsedrifter. Dödsdriften omfattar olika typer av aggressivitet, både mot det egna jaget och mot allt annat i omvärlden.
  

  Filosofiska teorier om viljan som tillvarons yttersta grund

  Det fanns i Freuds tänkande också en stark koppling till vissa filosofiska teorier, som var aktuella i slutet av 1800-talet, speciellt Arthur Schopenhauers (1788-1860) teori om att det finns en grundläggande vilja i tillvaron. Det gäller för människan att övervinna denna vilja liksom det gäller att genomskåda det illusoriska i våra föreställningar (enligt titeln på Schopenhauers huvudarbete Die Welt als Wille und Vorstellung, 1818). Hudra år senare åberopade sig Freud på Schopenhauers uppfattning om hur mycket av människors göranden och låtanden är bestämda av sexuella böjelser i ordet sexuells egentliga betydelse ("in welchem Maß ihr Tun und Trachten durch sexuelle Strebungen – im gewohnten Sinne des Wortes – bestimmt wird").

  Även teorin om att människan styrs av en "vilja till makt" som den framställdes i Friedrich Nietzsches (1844-1900) skrifter under andra hälften av 1800-talet var en inspirationskälla för Freud och senare ännu mer för Alfred Adler (1870-1937), en av Freuds första lärjungar.
  

  Freud och Adler anslöt sig till Nietzsches uppfattning att det inte som i Schopenhauers filosofi gäller att övervinna livsdriften utan tvärtom att bejaka den. Denna inställning fick stora konsekvenser för framväxten av en ny sexualmoral med bejakande av sexualiteten hos både män och kvinnor.

  För Freud gällde det att i psykologin liksom i naturvetenskaplig teori komma fram till så få grundläggande principer som möjligt när det gäller att förklara fenomen och processer.
  

  Det var ett ideal i så gott som all dåtida psykologi och psykopatologi. Därför kom Freud fram till att det bara finns två primära drifter som är varandras motsatser, libido och självbevarelsedrift – livsdrift och dödsdrift.
  

  Det var från annat filosofiskt håll som begreppet dödsdrift kom in i Freuds senare driftlära, ett begrepp som han kom att använda för att förklara människors aggression och våld både mot sig själva och mot andra.

  Den tidigare driftläran

  Det centrala i Freuds utforskning själslivet (kring sekelskiftet 1900) var idén om att neuroser i betydelsen nervlidanden, har uppstått och måste behandlas som konflikter mellan en urkraft i Schopenhauers och Nietzsches mening och de hinder som en sådan möter.
  

  I detta perspektiv är livet något som gäller fortplantning, den levande cellens mångfaldigande i en oändlighet av växt- och djurarter.

  Fortplantningen sker hos flertalet arter genom sexualitet. Sexualdriften kom därför i Freuds tidiga utformning av driftläran att stå som den övergripande driften i människan som levande varelse, kroppsligt och psykiskt. I Freuds dåvarande tänkande var libido sexualitetens driftkälla i form av allmän kraft eller energi, alstrad av kemiska processer inne kroppen och de delar av huden som vid beröring ger upphov till sexuell drift och sexuellt begär.
  

  Han konstaterade emellertid att det också finns jagdrifter, det vill säga självbevarelsedrifter (som hunger, sömn- och aktivitetsbehov, behov av trygghet mot smärta, hetta och kyla) som svarar för varje individs överlevnad.
  

  Redan hos spädbarnet kopplas dessa självbevarelsedrifter genom driftlegering till fortplantningsdriften, sexualiteten, vilket förser dem med starka lustförnimmelser som vid sugandet, tarmtömningen och urineringen, en knytning som Freud kallade Anlehnung, 'stöd', 'anslutning' (av sexualitet till överlevnadsbehoven, jagdrifterna).
  

  Genom denna sammansmältning av libido och överlevnadsdrifter tar den psykosexuella utvecklingen sig uttryck i suglust, anallust, oidipal kärlek hos pojkar till deras mödrar och i tonåren mer direkt till parningsbeteende kanaliserad könsdrift.

  Detta var en rent biologisk teori utifrån tanken att allt levandes natur är fortplantning och att individuell överlevnad  är ett medel för denna.

  I den tidigare formen av psykoanalytisk teori lokaliserades libidon till det omedvetna. Medvetandet och växte enligt Freuds tidigare tänkande fram ur detta omedvetna. Det är nödvändigt för att individen ska kunna kontrollera utlevelse av drifterna i enlighet med verklighetens och de sociala normernas begränsande krav.

  Den senare driftläran

  Efter 1920 kom driftläran att få en ny framtoning genom tillägget av dödsdriften (tyska: Todestrieb, eng: death drive) och genom att libidon och överlevnadsdrifterna nu får ingå i en allmän livsdrift (tyska: Lebenstrieb, eng: life drive), även kallad Eros.

  I Freuds tänkande utkristalliserades samtidigt en ny modell av psyket, strukturmodellen som kompletterade den tidigare om det omedvetna, förmedvetna och medvetandet. Libidon identifieras nu med detet och anpassning till verklighetens och omvärldens krav sker genom uppkomsten av jaget och överjaget.
  

  Att han kallade energikällan i organismen för detet (tyska: das Es, eng: the Id) var därför att det är fråga om en allmän driftkraft, som kan ta sig uttryck i såväl könsdrift som jagdrifter.
  

  Mot dessa står dödsdriften, driften i allt organiskt att upphöra att existera, manifesterad i såväl självdestruktiva handlingar och masochism som i aggression riktad mot andra och allt möjligt annat. Enligt psykodynamiska principer också i blandningar och kombinationer som i sadomasochism.

  Jaget (tyska: das Ich, eng: the ego) blir den instans i personligheten som tar hand om jagdrifterna, sådana som gäller självbevarelsen. Överjaget (tyska: das Überich, eng: the superego) svarar för självbehärskningen och utvecklingen av individen som person i ett samhälle med dess normer och värderingar.

  Med tanke på att livsdrift och dödsdrift kan manifestera sig i många partialdrifter (deldrifter) används ofta pluralformerna 'livsdrifter' och 'dödsdrifter'.
  

  En direkt koppling till den grekiske Eros har Freuds teori om Eros som Sokrates uppfattar denna gud i Platons (427-347 f Kr) dialog Symposion (Gästabudet), där kärleksdriften står för ett allmänt sökande efter klarhet och sanning om tillvaron, ett sätt att leva ut könsdriften som Freud kallade sublimering. Freud konstaterade 1920 hur nära det utvidgade sexualitetsbegreppet i psykoanalysen stämmer med Eros hos den gudomlige Platon (wie nahe die erweiterte Sexualität der Psychoanalyse mit dem Eros des göttlichen Plato zusammentrifft), "gudomlig" därför att Platon var en idol i dåtida tysk filosofi och kultur.
  

  Revisioner av driftläran

  I flera av de psykoanalytiska och psykodynamiska riktningar som avknoppades från Freuds klassiska psykoanalys, kom några efterföljare att lägga större vikt vid jaget som självständig kraft och andra vid individens sätt att relatera till andra som i objektrelationsteorin, jagpsykologin, nyfreudianismen och teorier som bygger på fenomenet anknytning. Carl Gustav Jung (1875-1961) gick åt motsatt håll och använde termen libido om den allmänna kraft som ger liv och aktivitet åt allt levande.
  

  En allmänt förekommande reflektion i anslutning till Freuds olika utformningar av driftläran är att den som Freud själv framhöll är en produkt av teoretiserande. Syftet med den är att den ska kunna användas för att förstå och behandla psykiska problem och sjukdomar.
  

  Relaterade sökord:
  

  anaklitisk, behov, driftfusion, driftlegering, driftimpuls, driftlära, dödsdrift, internalisering, introjektion, katexis, libido, livsdrift, motivation, upprepningstvång, vitalism.
  

  Terminologi: I den första översättningen av Freuds skrifter till engelska i början av 1900-talet översattes det tyska ordet Trieb (drift) med det engelska ordet instinct:Freudian instinct theory [ˈfrɔɪdjən ɪnˈstɪŋktθɪərɪ], Freud's instinct theory, Freud's theory of instincts.

  Från början av 2000-talet används på engelska vanligen ordet drive som motsvarighet till tyskans Trieb och det svenska ordet 'drift'.
  

  ["katexis","anknytning","dödsdrift","dfriftlegering","drive","agentisk realism","Friedrich Nietzsches","filosofiska","livsdrift","sadomasochism","sexualiteten","strukturmodellen","masochism","partialdrifter","driftfusion","driftlegering","psykosexuella utvecklingen","driftlära","drift","behov","driftimpuls","motivation","objektrelationsteorin","jagpsykologin","anknytning","instinkt","neuroser","vilja till makt","Alfred Adler","Friedrich Nietzsche","internalisering","introjektion","upprepningstvång","detet","överjaget","jaget","sublimering","anaklitisk","Platons","Platon","schizoanalysen","Sigmund Freud","psykoanalysen","psykoanalys","psykodynamiska","psykodynamisk","psykopatologi","normer","värderingar","libido","vitalism","vilja","psykologi","Carl Gustav Jung","nyfreudianismen","psykiska problem","filosofi"]