(1904-1976). Tysk sociolog, nazist på 1930- och 1940-talen, därefter avnazifierad, motståndare till de radikala proteströrelserna på 1960-talet och därför också starkt kritisk mot Frankfurtskolan.
Han var djupt förankrad i tysk romantisk och idealistisk filosofi med en avhandling om verklig och overklig ande (wirklicher under unwirklicher Geist), en undersökning gjord med vad han kallade "absolut fenomenologi".
Genom sin hängivenhet för Adolf Hitler och nationalsocialismen kunde han överta en professur som innehafts av den nazismkritiske religionsfilosofen Paul Tillich (1886-1965).
I sin filosofi utgick Gehlen från en i Tyskland på den tiden vanlig formulering om människan som en bristvarelse (tysk: Mängelwesen), ett djur utan utpräglade instinkter, utan lemmar för angrepp och försvar, men med en oerhörd plasticitet och flexibilitet då det gäller parbildning, vård av ungarna, samhällsbildning, teknik för civila och militära ändamål, sätt att förhålla sig till livet och tillvaron.
Det är med olika typer av institutioner som människor på olika håll i världen skapar sina egna världar. För honom var det nazistiska samhället en idealmodell.
Gehlen kom med sina teorier att inspirera psykologer, filosofer och sociologer till socialkonstruktivistisk teoribildning.
Relaterade sökord: Peter Ludwig Berger, konstruktivism.
["konstruktivism","fenomenologi","instinkter","plasticitet","flexibilitet","Peter Ludwig Berger"]
Om Psykologiguiden