(1776-1841). Tysk filosof, pedagog och psykolog, professor först i Königsberg som efterträdare till Immanuel Kant sedan i Göttringen. Med sin teori om hur idéer och föreställningar går tillbaka på enkla sinnesintryck föregrep han en senare ofta använd teknik med vars hjälp man kan söka sig tillbaka från minnesföreställningar och fantasier till deras ursprung i hur man direkt upplevde de situationer och händelser som format och satt spår i tankar, motiv och känslor, medvetna och omedvetna.
Apperception
I Herbartsteorin ingår som en viktig del att associationerna kämpar med varandra om plats i medvetandet. De har intensitet och finns i ett tidsförlopp.
Sammanhängande föreställningar bildar en apperceptionsmassa som tar in likartade föreställningar men stöter bort motstridiga.
Dynamisk psykologi
Herbarts teori om att denna själslivets dynamik leder till att somliga föreställningar trängs bort från medvetandet föregrep psykoanalysen och den psykodynamiska psykologin. Den föregrep också sådan kognitiv teori som hävdar att känsla och vilja är en följd av kraftspelet mellan tankar och föreställningar.
Begreppet tröskel
Störst betydelse som psykolog fick han för den experimentella psykologins utveckling genom begreppet "tröskel" (latin: limen) i betydelsen gränsen mellan vad man uppfattar och inte uppfattar medvetet. Detta begrepp blev avgörande för den forskning som under andra hälften av 1800-talet bedrevs inom psykofysiken då man blev helt klar över att sinnesintryck och tankar kan tolkas och påverkas av stimuli och av motiv, föreställningar som befinner sig under medvetandets tröskel, dess "limen", och alltså är subliminala.
Själv avvisade han dock tanken på att psykologi som en lära om ett aktivt psyke skulle kunna bli en experimentell vetenskap. Han betonade därmed den avgörande skillnad som finns mellan fysiska, fysiologiska och psykiska fenomen.
Herbarts pedagogik
Herbart blev känd för sin pedagogiska teori som byggde på hans psykologi, främst begreppet apperceptionsmassa.
Det gäller för läraren att lägga upp presentationen av nytt innehåll i olika steg, så kallade formalstadier. Grundtanken är att knyta an till vad eleverna redan vet eller tror sig veta på det nya området och därefter använda den på det sättet aktualiserade apperceptionsmassan till att tillföra nya begrepp och nytt sakinnehåll. Det befäste föreställningen att det är läraren som styr elevernas lärande, detta i motsats till att läraren fungerar som förebild, mentor och handledare i elevernas eget lärande.
["Sigmund Freud","associationerna","apperceptionsmassa>>apperception","pedagogik","subliminal","psykodynamiska","psykodynamisk","psykofysiken","apperception","psykoanalysen","kognitiv teori","kognitiv"]