Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Husserl, Edmund":

• Husserl, Edmund

  
  

  Edmund Husserl (1859-1938) var en tysk matematiker och filosof som under sin studietid i Wien 1883 tog starka intryck av Franz Brentano (1838-1917).

  Husserl blev 1916 professor i filosofi i Freiburg, där han 1928 fick Martin Heidegger (1889-1976) som efterträdare.

  Husserl brukar betraktas som grundare av de former av fenomenologi som blev ett viktigt inslag i delar av 1900-talets filosofi, psykologi och sociologi.

  Hans tankar fick stor betydelse för alla dem som hävdade att människan inte är en apparat som registrerar sinnesintryck, utan en varelse som aktivt konstruerar sin värld. Därigenom blev fenomenologin en grundläggande filosofi även för existentialismen och den humanistiska psykologin under 1960- och 70-talen.

  Husserls fenomenologi, en filosofisk teori om människans medvetande

  Fenomenologi i Husserls form är ett radikalt annat sätt att undersöka psykiska fenomen än det som gäller i psykologi, speciellt i den experimentella psykologin, sådan den tog form under 1800-talet och blev dominerande vid sekelskiftet 1900, en sinnesfysiologisk psykologi som var inriktad på att lösa problemet med hur fysiskt och psykiskt hänger ihop och samspelar.

  Den skiljer sig också från psykologi av typen gestaltpsykologi, även om man kan säga att gestaltpsykologerna byggde på filosofisk fenomenologi när de gjorde sina experiment med gestaltlagarna.

  Det fanns på Husserls tid psykologer och filosofer som ansåg att allt tänkande, till exempel i matematik och logik, kan förklaras som naturliga systematiseringar av sinnesintryck som när man upprepade gånger konstaterar att det finns tre föremål och att det blir dubbelt så många, det vill säga sex, när man lägger tre bredvid tre.

  Husserl kallade detta för psykologism och ansåg att det var omöjligt att grunda en vetenskaplig filosofi på så lösa grunder, en filosofi som skulle kunna läggas till grund för all vetenskap och legitimera den.

  Psykologin gör perceptioner, föreställningar och fantasier till objekt, till naturföremål, hävdade han, och ser dem i värsta fall endast om bifenomen till nervprocesser.
  

  I själva verket har de sin egen natur, varken psykisk eller neurofysiologisk.
  

  De lyder inga orsakslagar, de kan tas fram och tas bort, de kan förenklas, kombineras, förändras på alla möjliga sätt.
  

  Vår levda erfarenhet (eng: lived experience) utgör därför en egen verklighet, skild från den verklighet som de olika vetenskaperna studerar, inklusive psykologin.

  På det sättet är Husserls fenomenologi en teori om kognitiva fenomen utan att vara en form av psykologi.

  Han ställer frågan om deras natur och deras giltighet utifrån undersökning av hur de tar gestalt och vill komma fram till deras giltighet för mänsklig kunskap.
  

  Ren fenomenologi som metod att studera medvetandet

  I en filosofi som sträng vetenskap (Philosophie als strenge Wissenschaft, 1911, Ideen zu einer reinen Phänomenologie, 1913) ska man, enligt hans uppfattning, försöka få grepp om medvetandefenomenen som sådana utan att se dem i förhållande till företeelser i omvärlden.
  

  Dessa ska man i stället med hans ord "sätta inom parentes" (eng: bracketing), när man bedriver filosofiska undersökningar om medvetandets natur. Genom "reduktion" kan man frigöra dem från den yttre verkligheten, uppleva dem som rena medvetandefenomen.
  

  När det gäller abstrakta begrepp gäller det att genom reduktion frigöra dem från deras konkreta innehåll, ungefär som när Sokrates i Platons dialog "Symposion" försökte få grepp om vad skönhet är. Sokrates tänkte bort alla sköna ting, vackra växter och människor, vackra handlingar och så vidare och fokuserade helt på deras egenskap av skönhet.

  Den rätta metoden är i så fall vad Husserl kallade "väsensskådande" (tyska: Wesensanschauung), det vill säga intuitiv förståelse, direkt upplevande av fenomenen sådana de framträder i sinnet.

  Om man undersöker medvetandefenomenen med den inriktningen, upptäcker man bland annat att de alltid är medvetande om något (är riktade, eng: intended). De inte finns som något i stil med kroppen eller tingen omkring oss. Sådana refererar ju aldrig till något utanför dem själva.
  

  Orsak-verkan gäller heller inte för tankar och föreställningar.

  Intentionalitet, riktadhet

  Medvetande är alltså alltid "intentionalt"/"intentionellt" i betydelsen att det inte består av uppfattningar som en sorts psykiska ting, utan av "uppfattningar om" något. Det är själva uppfattandet som man studerar i filosofisk fenomenologi, medan man i faktavetenskaperna studerar det som uppfattandet handlar om, objekten och i psykologisk och sociologisk fenomenologi hur dessa objekt upplevs och uppfattas i människors samspel med omvärlden.
  

  Uppfattningar (sinnesintryck, föreställningar, tankar, motiv och andra medvetandefenomen) skiljer sig från allt annat som vi uppfattar. De syftar på något, har en syftning (på filosofiskt språk intentionalitet, "riktadhet"). Själva medvetandet märker man inte utan bara det man uppfattar med sinnena eller tänker på.

  Något medvetande finns därför inte enligt Husserl i betydelsen behållare med tankar och föreställningar.

  Det som vi kallar medvetandet är upplevandet av objekten som de "ter sig" för oss i strömmen av varseblivningar, föreställningar, fantasier, drömmar och så vidare.

  Genom ett intuitivt sätt att få grepp om vad uppfattandet är till sitt väsen kan en filosofisk undersökning av medvetandeakterna ge den exakta skillnaden mellan till exempel sinnesförnimmelse och perception, minnesbild och illusion, begrepp och sinnesupplevelse av en konkret företeelse och på det sättet ge en sann och hållbar kunskap om det psykiska.

  Ett exempel

  Ett exempel är hur man i fenomenologisk forskning kommit fram till att allt vårt uppfattande, tänkande och fantiserande har en jagkänsla knuten till sig som en del av själva uppfattandet, tänkandet och fantiserandet. Mer om detta finns under sökordet självmedvetande.

  Livsvärlden

  I slutet av sitt liv tog Husserls filosoferande en ny vändning i och med livsvärldsbegreppet. Mer om detta finns under sökordet livsvärld.

  Typer av fenomenologi

  Husserls filosofi väckte stor uppmärksamhet bland filosofer, psykologer, sociologer, neuroforskare med flera. Det uppstod därför olika varianter av fenomenologi. De behandlas i en separat artikel i detta lexikon om typer av fenomenologi.
  

  Relaterade sökord:
  

  eidetisk reduktion, intentionalitet, existentialism, fenomenologi, indeterminism, humanistisk psykologi, intuition, livsvärld, medvetandeström, noesis, riktadhet, skådande, åskådning.

  Uttal och ordformer:

  Namnet Husserl uttalas på engelska på samma sätt som på tyska och svenska: {huss´erl}.
  

  På engelska används ofta adjektivformen Husserlian och uttalas då [hʊˈsɜːliən].

  ["Franz Brentano","Sigmund Freud","typer av fenomenologi","riktade","riktadhet","Martin Heidegger","intuitivt","existentialismen","humanistiska psykologin","sinnesintryck","filosofisk","filosofi","perceptioner","föreställningar","fantasier","fenomenologi","existentialism","gestaltpsykologi","Sokrates","Platons","indeterminism","humanistisk psykologi","livsvärld","objekt","medvetandet","intentionalitet","självmedvetande","eidetisk reduktion","noesis","experimentella psykologin","skådande","medvetandeström","riktadhet","psykologism","psykologi","sociologi","filosofer","psykologer","sociologer","kognitiva","åskådning","neuroforskare>>neurovetenskap","intuition"]