Motsatsen mellan Judging(J) och Perceiving (P) i Myers-Briggs Type Indicator, MBTI.
Motsatsparet (dikotomin) 'bedömning-perception' fanns inte med i den typologi som Carl Gustav Jung (1875-1961) framställde.
Det var Myers och Briggs som tog fram den ur den motsats som Jung ansåg skulle finnas mellan rationella funktionstyper (tanke, känsla) och irrationella funktionstyper (intuition, sinnesförnimmelse), funktionstyper = dimensioner i MBTI.
Det gör att dimensionen Judging (sv: Bedömning) kommer nära dimensionen Thinking (sv: Tanke och Perceiving (sv: Perception) kommer nära dimensionen Sensing (sv: Sinnesförnimmelse).
Myers och Briggs ansåg emellertid att det är fråga om något mer speciellt i J-P-dikotomin: mellan å ena sidan att vanligen utgå från vad man vet och hur man bedömer saker och ting (J som ett bedömande, granskande sätt att fungera) och å andra sidan att utgå från hur saker och ting ter sig i ögonblicket (P) som ett mer spontant sätt att fungera.
Man kan sammanfattningsvis beskriva denna dimension som motsatsen mellan att vara systematisk och att vara spontan. Om man är mera Judging än Perceiving (och det är svårt att kombinera dem eller växla mellan dem) är man bunden vid principer och rutiner och är man tvärtom är man mer flexibel och i mindre bunden vid principer och rutiner.
Relaterade sökord: funktionstyp, Myers-Briggs Type Indicator, psykologisk flexibilitet.
Skrivs även: J–P-dikotomin (eng: J-P type dichotomy).
["Myers-Briggs Type Indicator, MBTI","funktionstyp","psykologisk flexibilitet","dikotomi","typologi","Carl Gustav Jung","dimension"]