(1842-1910). Amerikansk psykolog och filosof, som räknas som den amerikanska psykologins fader.
Läsåret 1875-1876 gav han en kurs i fysiologisk psykologi vid Harvarduniversitetet, den första i USA, och fick därigenom medel att inreda ett litet psykologiskt laboratorium. Det var samma år (1875) som Wilhelm Wundt (1832-1920) inredde ett rum för demonstrationer av psykologiska och fysiologiska fenomen i Leipzig (dock räknas Wundts andra laboratorium från 1879 som användes i forsknings- och demonstrationssyfte som det första egentliga laboratoriet i psykologins historia).
Från 1897 tog dock James helt avstånd från den experimentella psykologin och ändrade sin titel till professor i filosofi. Nära vän till honom var den framstående filosofen C. S. Peirce (1839-1914), grundare av pragmatismen, en riktning som James populariserade och som kom in i pedagogiken genom John Dewey (1859-1952).
Den bok som James är mest känd för är Principles of psychology ("Psykologins grunder"), en bok i två volymer som han arbetade på mellan 1878 och 1890.
Åren 1901-1902 höll han de så kallade Giffordföreläsningarna i Edinburgh om olika typer av religiositet och religiösa upplevelser. Hans föreläsningsmanuskript utgavs i bokform och fick betydelse för religionspsykologins utveckling. År 1907 gav han ut boken "Pragmatism" och 1912 "Uppsatser om radikal empirism".
James lade grunden till den funktionalism som varit utmärkande för amerikansk psykologi: psykiska egenskaper och reaktioner utvecklas och utformas efter den funktion de har i människans dagliga liv och inte efter vårt behov av sann kunskap om tillvaron. Själslivets natur är att skapa en sådan bild av verkligheten att vi kan handskas fruktbart med den.
Relaterade sökord: funktionalism, indeterminism, James-Langes känsloteori, pragmatism, radikal empirism.
["","radikal empirism","religionspsykologi","Wilhelm Wundt","C. S. Peirce","John Dewey","indeterminism","James-Langes känsloteori","experimentella psykologin","pragmatismen","funktionalism","funktion","pragmatism"]