Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Lacan, Jacques":

• Lacan, Jacques

  
  

  (1901-1981).
  

  Uttal på franska och svenska: [ʒak lakɑ̃], på engelska: [ʒak ləˈkɑn], i samtliga fall med betoning i efternamnet på andra stavelsen.

  En surrealistisk epok, 1930-talet
  

  På 1930-talet kom Lacan i kontakt med flera av dåtidens författare och konstnärer, bland andra James Joyce som skrev den surrealistiska romanen Ulysses [juːˈlɪsiːz] (1922). Han blev också nära vän med Salvador Dali, den spanske konstnären som i sina verk gestaltade det omedvetnas förvrängningar av verkligheten. Han blev vid denna tid också personlig läkare till Pablo Picasso.

  Lacan bevistade föreläsningar om den tyske filosofen Hegel om hur självmedvetandet tar form. Det var föreläsningar som hölls I Paris på1930-talet av en rysk-fransk filosof, Alexandre Kojève [alɛksɑ̃dr koʊˈʒɛv]. De fick på den tiden stort genomslag bland annat i existentialismen sådan den företräddes av Jean-Paul Sartre och Martin Heidegger.
  

  Allt detta gjorde att Lacan kom in i ett filosofiskt och surrealistiskt tänkande som satte sin prägel på det då aktuella kulturlivet.

  Samtidigt utbildade han sig i egenskap av läkare och psykiater till att bli utövande psykoanalytiker och antogs 1934 som medlem i den psykoanalytiska föreningen i Paris.

  Spegelstadiet
  

  År 1936 presenterade han, på en internationell psykoanalytisk kongress i Marienbad i Tyskland, en artikel som han skrivit om en period i det lilla barnets liv då det upptäcker sig själv i en spegel: The mirror stage as formative of the I function as revealed in psychoanalytic experience (Spegelstadiet som skapare av  gammafunktionen sådan denna framträder i psykoanalytisk praktik). På franska: Le stade du miroir comme formateur de la fonction du Je telle qu'elle nous est révélée dans l'expérience psychanalytique.
  

  Lacan såg jaget inte som ett jag i traditionell psykologisk eller psykoanalytisk mening som en enhet i en struktur utan som en psykisk funktion. Den uppstår, aktiveras och berikas av identifikation med den egna spegelbilden och med de föreställningar individen får av andra att identifiera sig med, bland annat den store Andre, som är först modern som pekar på barnet i spegeln och säger "Det där är du", sedan fadern och därefter hela samhället med dess lagar och förväntningar.
  

  Det första halvåret befinner barnet sig i en för det själv oartikulerad verklighet bestående av begär, tillfredsställelse, obegripliga sinnesintryck, smärt- och lustupplevelser utan sammanhang och helhet, i vad Lacan betecknade som det reella (le Réel), det verkliga.
  

  I spegelstadiet (eng: the mirror stage), åldern 6-18 månader, konfronteras barnet med bilden av sig själv. Det blir till en bild av dess jag, dittills något splittrat och osammanhängande som det nu ser som en helhet och något ouppnåeligt (en alienerande jagfunktion, eng: an alienating I function, franska: une fonction d'aliénation de Je).
  

  Det sker en identifikation med spegelvarelsen, l' idéal moi (idealjag), samtidigt som denna är en annan, ett jagideal som är ouppnåeligt, på franska: le Moi idéal, på engelska:the Ideal-I eller the ideal ego.

  I slutet av spegelstadiet, i 11/2-årsåldern, börjar barnet förstå vad andra säger och kan själv börja tala. Det börjar få tillträde till en värld av symboler, då allt mer av vad det upplever framträder och uttrycks i form av ord. Men fortfarande finns benägenheten för identifikation, nu med andra, allt från föräldrar till vilka andra människor som helst. Den avgörande förändringen sker i 5–6-årsåldern då barnet, pojke som flicka, upplever fadern som den store Andre (franska: le grand Autre, eng: the big Other), företrädare för samhällets normer och lagar, en med psykoanalytisk terminologi oidipal fas
  

  Det gör att vi som vuxna enligt Lacans senare skrifter rör oss i tre sfärer (franska: trois registres, detta ord i betydelsen kategori, område, på engelska::registers eller orders),
  

  • den reala (franska: le réel), det verkliga, som egentligen inte alls är verklighet utan är det tomma och okända, ett svart hål,
    
  • den imaginära, det föreställda. som är imaginärt i betydelsen konkret åskådligt, bildlikat (av imago och image) som i spegelstadiet fast senare i livet omfattande allt möjligt som är konkret och åskådligt,
    
  • den symboliska, det vill säga den där allt uttrycks i ord, siffror och tecken av olika slag som ger mening åt det åsyftade med dem (le signifiant ger mening åt le signifié, tecknet ger betydelse åt det betecknade)..
    

  Efter andra världskriget, perioden 1946-1953
  

  När Lacan efter kriget återupptog sin verksamhet som psykoanalytiker fick han kännedom om objektrelationsteori i den form som den framställdes av den österrikisk-brittiska psykoanalytikern Melanie Klein. Hon hade ägnat sin forskning inom barnanalys åt den inre klyvning (eng: spitting) som uppstår i spädbarnets outvecklade psyke mellan kärlek och hat till sig själv och till modern. Samtidigt upplever barnet sina egna känslor som om de finns hos modern.
  

  Denna tanke har nära släktskap med Lacans upptäckt att barnet ser sig själv genom den andre (sin egen spegelbild). Den har också likheter med en grundtanke i Hegels filosofi, att jaget uppstår i mötet med "den andre".
  

  Lacan formulerade denna tanke som "dialektiken i identifiering med den andre" (eng: the dialectic of identification with the other), dialektisk i Hegels mening att det är i mötet med den andre som det egna jaget blir till.
  

  Lacan övertalade Melanie Klein att komma till en franskspråkig psykoanalytisk kongress i Bryssel 1948, där de tillsammans företrädde en opposition mot konservativa freudianer och mot jagpsykologin företrädd av Anna Freud, Sigmund Freuds dotter och verksam i London.
  

  En egen freudiansk skolbildning
  

  Lacans totalt nya syn på psykoanalysen gjorde att han från mitten av 1950-talet sågs med allt större ovilja av ortodoxa psykoanalytiker.
  

  Termer som "jaget" använde han sålunda på helt annat sätt än Freud. Det absurda i hans anspråk på renlärighet retade många.

  Lacan ville ha en tillbakagång till Freud på det sättet att man liksom Freud skulle vara ständigt ifrågasättande och modifiera teori och praktik efter nya observationer och ny erfarenhet som görs  i psykoanalytisk verksamhet med patienter. .
  

  Han uteslöts ur Internationella psykoanalytiska föreningen 1962 men svarade med att 1964 grunda  en egen psykoanalytisk förening i Frankrike i opposition mot tidigare existerande psykoanalytiska föreningar.
  

  Han gav den nya föreningen namnet "Freudianska skolan i Paris" (École freudienne de Paris). Det var han själv som upplöste den 1980 och ersatte den i januari 1981 med École de la Cause freudienne ("Skolan för den freudianska saken", som skulle vara en förening för vidareutveckling av Freuds tankar).
  

  Strukturalism och poststruktralism
  

  Efter andra världskriget blev Lacan känd som både strukturalist och  poststrukturalist.
  

  Avgörande för hans sätt att uppfatta det omedvetna som en struktur av ord och påståenden var kontakten med kulturantropologen Claude Lévi-Strauss (1908-2009), som han citerade på kongressen i Zürich 1949, och studiet av den språkteori som framställts i början av 1900-talet av den schweiziske språkforskaren Ferdinand de Saussure (1857-1913).

  Hans bidrag till strukturalismen bestod i att han utforskade människors omedvetna, bortträngda själsliv som ett system av ord och andra symboler.
  

  Som poststrukturalist påvisade han som ovan nämnts hur vårt jag är decentrerat, förlagt till ord och meningar i det språk som talar genom oss och gör oss till dem vi är. Upplevelsen att vara en helhet, identisk med spegelbilden, går för alltid förlorad när barnet blivit en fånge i språket.
  

  Språket förvärvas som ett instrument att hantera hela det system av skillnader och motsatser som vi växer in i, sedan vi i tidig ålder lämnat spegelstadiet.

  Inflytande

  Lacan är på grund av sin konstruktivism så gott som helt okänd i den empiriskt sinnade engelskspråkiga världen. Det finns endast några enstaka Lacanian Forums (diskussionsgrupper) i USA.
  

  'Däremot finns det flera institut i Sydamerika där man bedriver studier och verksamhet i Lacans anda.

  Utanför psykologi och psykoanalys har hans teori haft och har betydelse i konst-, film- och litteraturvetenskap samt i politisk teoribildning.
  

  Relaterade sökord: decentrering, freudianska föreningen, interdependens, klassisk psykoanalys, narcissism, relational frame theory, språkliga vändningen, strukturalism.
  

  Terminologi: The mirror stage kallas på engleksa även the mirror phase (spegelfasen).
  

  Ordformer:

  Adjektiv: lacansk (eng: Lacanian [ləˈkeɪnɪən].

  Person: lacanian (eng: Lacanian [laˈkeɪnɪən], pluralis: lacanianer (eng: Lacanians).

  Riktning: lancanism, lacanianism (eng: Lacanianism [laˈkeɪnɪənɪzəm]. På franska: le lacanisme.

  ["klassisk psykoanalys","Hegels","Hegel","Internationella psykoanalytiska föreningen","psykoanalysen","funktion","självmedvetandet","identifikation","omedvetnas>>omedvetnet","filosofiskt","idealjag","psykiater","psykoanalytiker","psykoanalytiska","psykoanalytisk","surrealistiskt","barnanalys","symboler","oidipal fas>>oidipalt stadium","kategori","Melanie Klein>>kleiniansk teori","spitting","Internationella psykoanalytiska föreningen","relational frame theory","freudianska föreningen","spegelstadiet","dialektisk","Claude Lévy-Strauss","Ferdinand de Saussure","dialektiken","Friedrich Hegel","interdependens","narcissism","existentialismen","jagpsykologin","Sigmund Freuds","Freud>>Sigmund Freud","Anna Freud","Jean-Paul Sartre","Martin Heidegger","Kants>>Immanuel Kant","strukturalism","självschema","surrealister","decentrerat>>decentrering","jaget","konstruktivism","empiriskt","decentrering","objektrelationsteori","språkliga vändningen"]