(1849-1936). Rysk fysiolog.
Kartläggning av matsmältningsprocessen gav honom nobelpriset i medicin år 1904. Pavlov mätte den tid som förflöt mellan det ögonblick då han placerade lite köttfärs på hundars tunga till det ögonblick då magsaft började sippra ut genom slangar som han opererat in i deras mage.
Efter en tids deltagande i experimenten började hundarna avsöndra magsaft innan de hann få in maten i munnen. Pavlov misstänkte att det var en psykisk process hos hundarna som gjorde att de förstod att de skulle få mat.
Andra fysiologer var emellertid helt fångade av tanken att en fysiologisk process egentligen var fysisk och kemisk och därför måste ha fysiska orsaker. Att fysiologiska processer skulle kunna utlösas av psykiska stimuli ansågs otänkbart.
Trots varningar från sina forskarkollegor beslöt Pavlov 1902 att närmare studera den psykiskt betingade sekretionen. Han valde då inte utsöndringen av magsaft utan i stället salivavsöndringen. Han fann att om en stimulus, godtyckligt vilken, regelbundet föregår till exempel föda på tungan, så utlöses salivreflexen redan när stimulus presenteras. Denna har blivit signal för den stimulus som av naturen utlöser salivreflexen.
Han kallade signalen för en betingad stimulus och hela inlärningsprocessen för betingning. Den reflex som utlöses av signalen fick namnet betingad reflex.
Pavlov hade visat att det inte, som han först trott, var någon psykisk process som det var fråga om utan en rent fysiologisk.
Pavlovs forskning fick stor betydelse för behaviorismens utveckling i Sovjetunionen och Nordamerika och senare också för utformningen av beteendeterapeutiska metoder.
Relaterade sökord: beteendeterapi, betingning, experimentell neuros, paradigm, signalinlärning.
Adjektivform på engelska: Pavlovian [pævˈləʊvɪən].
["paradigm","betingad stimulus","betingad reflex","betingning","behaviorismen","beteendeterapi","experimentell neuros","signalinlärning","stimulus","fysiologisk","beteendeterapeutiska","behaviorismens"]