Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "Piaget, Jean":

• Piaget, Jean

  
  

  Franskt uttal: [ʒɑ̃ pjaʒɛ] med betoning i efternamnet på sista stavelsen.

  Vanligt uttal på engelska: [ʒɑ̃ ˌpiəˈʒeɪ].

  Levnad och verksamhet

  Jean Piaget (1896-1980) var en schweizisk psykolog och pedagog, född i Neuchâtel, tog doktorsexamen i biologi vid 21 års ålder, påbörjade därefter tillsammans med Eugen Bleuler (1857-1939) och Carl Gustav Jung (1875-1961) studier av tankelivet hos personer med schizofreni. 

  Han kom därefter till Paris och ägnade sig hos Alfred Binet (1857-1911) åt studiet av intelligensen. Binet uppmanade honom att utforska det intelligenta tänkandets uppkomst i barnets utveckling, i stället för att som de flesta andra (med Binet själv som den främste) utarbeta metoder för mätning av intelligensen gällde det att fastställa stadier i barns sätt att förstå fenomen i deras omvärld.
  

  År 1921 kallades Piaget till Jean Jacques Rousseau-institutet i Genève, där han kom i kontakt med den pragmatism som inom pedagogiken företräddes av John Dewey (1859-1952) och som hade såväl filosofisk som biologisk bakgrund. Det var en inriktning som stämde bra med Piagets egen. 1925 blev han professor i filosofi i Neuchâtel. 1939 fick han en professur i sociologi i Genève och 1940 blev han professor i experimentell psykologi där.

  År 1955 ombildade han Rousseau-institutet till Centre Internationale d'Epistémologie Génétique ("Internationellt centrum för utvecklingspsykologisk kunskapsteori").
  

  Piaget intresserade sig i princip inte för hur hans teorier skulle tillämpas, men skrev ändå en bok med den svenska titeln "Framtidens skola" (1972 på franska, 1976 på svenska) där han målar upp en vision av en skola avpassad efter barns naturliga intellektuella utveckling

  Piagets teorier och forskning spelade en ledande roll i psykologin under 1960- och 70-talen och har fortfarande stor betydelse som inledning till den kognitivism som på 1980-talet tog över dominansen i psykologin från behaviorism och psykoanalys.
  

  Genetisk epistemologi

  Eftersom Piaget kom att syssla med hur begrepps- och tankemönster utvecklas, kallas hans teori internationellt för genetisk epistemologi (eng: genetic epistemology, Piagetian epistemology [ˌpiəˈʒeɪən ˌepɪstəˈmɒlədʒi]), alltså "teori om kunskapsutveckling" (under barndom och ungdomstid), på svenska "genetisk strukturalism". Ordet 'genetisk' har här betydelsen 'uppkomst', 'utveckling' (individens biologiska och kognitiva utveckling).
  

  Piaget utgick sålunda från att mer komplicerade strukturer utvecklas ur enklare, liksom larven ur ägget, puppan ur larven och den färdiga insekten ur puppan.
  

  Människans sätt att uppfatta och tänka (perceptionens och tänkandets strukturer) utformas stegvis på det sättet att varje steg inverkar på hur nästa steg kommer att gestalta sig. Strukturerna växer sålunda fram ur varandra, samtidigt som de senare stegen kan vara helt olika de tidigare, till exempel logiskt tänkande ur intuitivt, abstrakt tänkande ur konkret.

  Det sker genom att strukturer i hjärnan aktiveras i samband med att de hanterar information från omvärlden och då också får en utformning och sätt att fungera som är beroende inte bara av arvsanlag utan också av hur de används.

  Adaptation: assimilation och ackommodation

  Att nya strukturer växer fram förklaras av kravet på adaptation som gäller allt levande. Adaptationen, anpassningen, är emellertid inte något som sker passivt, utan tvärtom i form av en aktiv jämviktsbevarande process.

  Den har två aspekter: assimilation och ackommodation:
  

  • Genom assimilationen införlivar (assimilerar) barnet alltmer vetande med sina tankestrukturer utan att tankestrukturerna själva förändras.
    
  • Ackommodation innebär att strukturerna omorganiserar sig själva så att de förmår hantera nya erfarenheter och problem på ett sätt som inte var möjligt med tidigare tankescheman (till exempel att förstå årstiderna och skillnader i temperatur i olika världsdelar med hjälp av tankeschemat "klimat").

  Jämvikt och nyskapande

  Genom upprepade ackommodationer upprätthålls ekvilibrium (balans, jämvikt) mellan de krav som omvärlden ställer och individernas aktuella förmåga att uppfatta och förstå det som finns och händer i deras omgivning. Samtidigt uppstår genom reflekterande abstraktion (reflekterande abstraherande, eng: reflective abstraction eller reflecting abstraction) ett nyskapande i barns och vuxnas tänkande som gör att de kan upptäcka samband och komma in i nya sätt att resonera.

  Intelligensutveckling hos barn och tonåringar

  Förmågan att uppfatta och hantera det som sker var vad Piaget kallade intelligens.

  Tankeförmågans första struktur gör det möjligt för spädbarnet att samordna sinnesintryck och rörelser. Därför kallade Piaget detta första stadium för det sensomotoriska stadiet. Viktiga element i denna struktur är uppfattningen av (a) tingens objektpermanens, och (b) invariansen i sambandet mellan viss rörelse och viss effekt. Med förmågan att uppfatta permanens får barnet stabilitet i sin omvärld. Det vet vad det kan vänta sig av varje enskilt ting, av varje enskild person.

  Den andra perioden i barnets liv sträcker sig mellan 2 och 6 års ålder. Den kallas för det preoperationella stadiet eng: the preoperational stage of cognitive development).

  Språket utvecklas och därmed förmågan att hantera begrepp som barn, föräldrar, lek, leksaker, affär, doktor osv.

  Under den tidiga skolåldern, mellan 6 och 12 års ålder, är barnen inne i de konkreta operationernas stadium (eng: the concrete operational stage of cognitive development).

  Beteckningen förklaras av att barnen visserligen kan se logiska och matematiska relationer mellan vikt och mängd, täthet och vikt, längd och bredd men endast när de har föremålen konkret framför sig. Tankestrukturen, tingens permanens, övergår i en ny struktur, tingens konstans.

  Den sista perioden i intelligensutvecklingen kallas de formella operationernas stadium (eng: the formal operational stage of cognitive development).

  Tonåringar börjar kunna uppfatta logiken i abstrakta tankeoperationer. De förstår att om A är större än B och B större än C måste A vara större än C. De behöver inte se olika föremål framför sig för att inse hur logiskt nödvändig slutsatsen är.

  Relaterade sökord:
  

  epigenes, Genèveskolan, intelligensteori, reflekterande abstraktion, strukturalistisk psykologi (2), utvecklingspsykologi.

  Ordformer:
  

  Adjektiv: Piagetian [ˌpiəˈʒeɪən]. På svenska förekommer ordformerna 'piagetisk' och 'piagetiansk'.
  

  Substantiv om Piagetanhängare: Piagetian [ˌpiəˈʒeɪən], pluralis: Piagetians. På svenska förekommer ordformen piagetian, pluralform: piagetianer.
  

  ["Eugen Bleuler","Carl Gustav Jung","Alfred Binet","reflekterande abstraktion","pragmatism","John Dewey","epigenes","genetisk strukturalism","piagetian","objektpermanens","intelligensteori","intelligensen","intelligens","Genèveskolan","strukturalistisk psykologi","utvecklingspsykologin","utvecklingspsykologi","kognitivism","behaviorism","psykoanalys","adaptationen","Adaptation","ackommodation","kognitionen","kognitiva","assimilation","sensomotoriska stadiet","schizofreni","preoperationella stadiet","konkreta operationernas stadium","formella operationernas stadium","strukturalistisk psykologi"]