(470-399 f Kr). Grekiska: Σωκράτης {uttal: såkratt´äs}. {Svenskt uttal: så´krattes}, liksom i klassiskt latin, med betoning på första stavelsen, beroende på att man i latinet hade andra regler för betoning än i grekiskan.
Grekisk filosof, verksam i Aten, företrädare för en livsuppfattning enligt vilken kunskap är till för att ge insikt och inte för att manipulera ting och människor.
Sokrates ville inte förse andra med färdiga kunskaper utan lära dem som ville samtala med honom hur man resonerar sig fram till och får kontakt med en högre värld, idévärlden.
Endast filosofer (i hans mening av ordet) kan sitta inne med en högre sanning om tillvaron och den har de tillgång till mer genom egen intuition och inspiration av högre makter än genom logiskt tänkande.
Sokrates hade som valspråk "Känn dig själv". Han kom den vägen fram till att oraklet i Delfi hade rätt i att visast av alla är Sokrates som vet att han ingenting vet, en för honom grundläggande självinsikt. I detta yttrande ligger inte bara skepticism utan också att rationellt vetande inte kan ge sanningar om tillvaron.
Det blev hans motiv att söka samtal med framträdande personer i Aten på den tiden och ställa frågor om deras expertområde, till exempel att fråga en domare om innebörden i begreppet rättvisa, en läkare om innebörden i begreppet hälsa, en filosof om begreppen gott och ont och så vidare.
Självinsikten att man vet att man ingenting vet kan väcka känslor av skam och otillräcklighet. Hos Sokrates var det tvärtom. Den stärkte honom i hans uppfattning att man ska söka sanningar om tillvaron och sig själv i intuitiv upplevelse av det goda, sköna och sanna.
Sokrates kom med sitt envisa ifrågasättande i opposition till den officiella moralen och politiken. Han retade många högt uppsatta personer genom att han fick dem att snärja in sig i motsägande yttranden på områden där de betraktades som experter.
Han dömdes till döden och domen verkställdes genom att han i fängelset omgiven av sina närmaste vänner tömde en giftbägare. Platon, som var hans främste uttolkare, skildrar detta tillfälle i dialogen Faidon.
Anhängare till Sokrates i grekisk filosofi brukar kallas sokratiker (eng: Socratics, Socratists) {svenskt uttal: såkra´ticker}.
Platons dialoger, där Sokrates är huvudperson, finns i både en äldre och nyare översättning till svenska.
Relaterade sökord: dialektik, Platon, sokratisk fråga, sokratisk samtalsstil, Teori U.
Ordformer:
Lärjungar eller anhängare till Sokrates: sokratiker (eng: Socratic [sɒˈkrætɪk], Socratist [ˈsɒkrətɪst]), plural: sokratiker (eng. Socratics, Socratists).
Sokratisk filosofi, Sokrates lära: sokratism (eng: Socratism), på svenska en term som inte används numera.
Adjektiv: sokratisk (eng: Socratic [sɒˈkrætɪk, səˈkrætɪk, səʊˈkrætɪk].
Adverb: sokratiskt (eng: Socratically [sɒˈkrætɪkli].
["Platon","sokratisk fråga","intuition","idévärlden","insikt","dialektik","filosof","Teori U"]