Socrates [ˈsɒkrəti:z], adjektiv: Socratic [sɒˈkrætɪk, səˈkrætɪk, səʊˈkrætɪk], adverb: Socratically [sɒˈkrætɪkli].
(470-399 f Kr). Grekiska: Σωκράτης {uttal: såkratt´äs}. {Svenskt uttal: så' krattes}, liksom i klassiskt latin, med betoning på första stavelsen, beroende på att man i latinet hade andra regler för betoning än i grekiskan.
Grekisk filosof, verksam i Aten, företrädare för en livsuppfattning enligt vilken kunskap är till för att ge insikt och inte för att manipulera ting och människor. Sokrates ville inte förse andra med färdiga kunskaper utan lära dem som ville samtala med honom hur man resonerar sig fram till en högre insikt och får kontakt med en högre värld, idévärlden.
Endast filosofer kunde enligt hans mening sitta inne med en högre sanning om tillvaron och den hade de tillgång till mer genom intuition och inspiration än genom logiskt tänkande.
Han kom i opposition mot den officiella moralen och politiken och retade många högt uppsatta personer genom att få dem att snärja in sig i motsägande yttranden på områden där de betraktades som experter.
Han dömdes till döden och domen verkställdes genom att han i fängelset omgiven av sina närmaste vänner tömde en giftbägare. Platon, som var hans främste uttolkare, skildrar detta tillfälle i dialogen Faidon.
Anhängare till Sokrates i grekisk filosofi brukar kallas sokratiker (eng: socratics) {svenskt uttal: såkra´ticker}.
Platons dialoger, där Sokrates är huvudperson, finns i både en äldre och nyare översättning till svenska.
Relaterade sökord: dialektik, Platon, sokratisk fråga.
["Platon","sokratisk fråga","intuition","idévärlden","insikt","dialektik","filosof"]
Om Psykologiguiden