Charles Spearman (1863-1945) var en brittisk psykolog och statistiker, särskilt intresserad av mänsklig intelligens, upptäckare av g-faktorn, G, en pionjär i den forskning som ledde fram till metoder för faktoranalys på grundval av korrelationskoefficienter.
Spearman tjänstgjorde som officer i många år i krigen i de brittiska kolonierna (fram till 1897), ägnade sig därefter åt studier i filosofi och kom då fram till att många filosofiska problem skulle kunna lösas bättre med empirisk psykologisk forskning än genom filosofisk spekulation.
Den mest berömde psykologen vid den tiden var Wilhelm Wundt (1832-1920) i Leipzig i Tyskland, grundaren av det första psykologiska laboratoriet i Europa. Spearman bestämde sig för att studera experimentell psykologi vid hans institut.
Vistelsen där avbröts av inkallelse till militärtjänst i samband med boerkriget (1900-1902) i Sydafrika, då en brittisk koloni.
Han återvände efter krigsslutet till Leipzig och tog där en doktorsexamen i psykologi (2007), det enda ställe i världen där man kunde göra det.
Han lämnade sedan Leipzig och tog kontakt med flera av den tidens mest kända filosofer och psykologer som Külpe, Stumpf, Husserl och några andra berömdheter samt minnesforskaren Hermann Ebbinghaus (1850-1909). Det var denne som uppmuntrade honom att forska om människans intelligens, ett intresse som Spearman fått genom läsning av skrifter av Francis Galton (1822-1911) i England.
Det som han särskilt kom att intressera sig för var Galtons metoder för intelligensmätning och beräkning av samband mellan olika typer av mentala förmågor, i Galtons experiment de olika sinnenas känslighet för intryck.
Innan Spearman var klar med sin doktorsavhandling fick han en artikel publicerad (1904) i den ansedda tidskriften American Journal of Psychology. Det var där som han presenterade sitt epokgörande arbete om intelligensen som sammansatt av specialfaktorer och en allmänfaktor, g-faktorn eller G: "General intelligence", objectively determined and measured, som han uttryckte det
Mellan 1911 och 1931 var han professor vid Londonuniversitetet. Under denna period fortsatte han göra experiment genom vilka han ville bekräfta sin teori om att intelligensen består dels av en allmänfaktor (g-faktorn, G), dels av ett antal specialfaktorer (s-faktorer, s).
Denna intelligensteori kallas tvåfaktorteorin (eng: two-factor theory) till skillnad från bland annat Thurstones gruppfaktorteori. Sedan Eysenck och även Thurstone själv kommit fram till att det finns korrelation mellan gruppfaktorerna, kan man säga att deras båda teorier om intelligensens natur stämmer ganska väl överens.
Spearman hade överdrivna förhoppningar om den praktiska tillämpningen av sin upptäckt av G, allmänintelligensen. Han föreslog bland annat att ingen skulle få väljas in i Parlamentet utan att först genomgå intelligensprov.
Relaterat sökord: faktor, intelligensteori, latent variabel, Karl Pearson, Spearman-Browns formel.
Namnet skrivs även: C.E. Spearman, C. E. Spearman, C E Sparman, Ch. E. Spearman, Spearman, C.E., Spearman, CE, Spearman C E med flera.
["Wilhelm Wundt","intelligensteori","Karl Pearson","empirisk","fenomenologiska psykologin","g-faktorn","Francis Galton","korrelationskoefficienter","gruppfaktorteori","faktor","faktoranalys","Spearman-Browns formel","Külpe","Stumpf","Husserl","Hermann Ebbinghaus","latent variabel",""]