Natur & Kulturs
Psykologilexikon
Här kan du hitta ordet du söker i Natur & Kulturs Psykologilexikon av Henry Egidius.
Lexikonet rymmer ca 20 000 sökbara termer, svenska och engelska, samlade under 11 500 bläddringsbara ord och namn i bokstavsordning.
Lexikonet uppdateras kontinuerligt av Henry Egidius.
Sökresultat
- Uppslagsord som matchar "Weber, Max":
Weber, Max
[maks ˈveːbər]
(Den Weber som är känd i psykologins historia heter Ernst Heinrich Weber.)
En centralgestalt i sociologin
Max Weber (Karl Emil Maximilian Weber, 1864-1920) var en tysk sociolog som räknas som en av stora portalfigurerna i 1900-talets sociologi. Hans teorier spelar fortfarande stor roll i sociologisk forskning och debatt.
År 1894 blev Weber professor i nationalekonomi i Freiburg och från 1897 var han professor i Heidelberg. Från 1903 hjälpte han ekonomerna Werner Sombart (1863-1941) och Edgar Jaffé (1866-1921) att redigera Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik (Tidskrift för samhällsvetenskap och socialpolitik), som blev den ledande samhällsvetenskapliga tidskriften i Tyskland.
År 1910 grundade Weber tillsammans med Ferdinand Tönnies (1855-1936) och Georg Simmel (1858-1918) den tyska sociologiska föreningen. Efter krigsslutet sökte han färdigställa sitt huvudarbete Wirtschaft und Gesellschaft ("Ekonomi och samhälle") men rycktes hastigt bort i en lunginflammation 1920.
Fyra teman intog en central plats i Webers studier av samhälle och organisationer: (a) makt, dominans och auktoritet, (b) rationalitet, (c) religiösa, ideologiska och politiska strömningars betydelse för politisk och ekonomisk förändring, till exempel protestantismens betydelse för kapitalismens utveckling. samt d) för- och nackdelar med industrisamhällets byråkratiska organisationsformer.
Makt, dominans och auktoritet
I fråga om auktoritet fann Weber att sådan kan ha tre olika typer av ursprung och grund:
Tradition ger så kallad traditionell dominans (=traditionsbaserad dominans, eng: traditional domination), av Weber också kallad traditionell auktoritet (=traditionsbaserad auktoritet, eng: traditional authority). I en sådan byråkrati har myndighetschefen oinskränkt makt grundad på en tradition av absolut makt som uppstått i verksamheten sedan gammalt och i många fall sedan det kungliga enväldets tid.
En chef med karisma (i betydelsen personlig auktoritet) har karismatisk auktoritet (eng: charismatic authority) eller, som Weber också uttryckte det, karismatisk dominans (eng: charismatic domination) och får makt tack vare sina ledaregenskaper.
Legal dominans eller juridisk dominans, legal auktoritet eller juridisk auktoritet (eng: legal domination, legal authority) är baserad på att gällande lagar och förordningar legitimerar (rättfärdigar) alla beslut cheferna fattar. (Kallas på engelska också rational authority, legal-rational authority, rational domination, legal domination, bureaucratic authority.)
I nutida forskning om ledarskap har man identifierat Webers tanke om traditionens makt med föreställningen om det egenmäktiga, maktfullkomliga ledarskapet, den karismatiska utstrålningen som något typiskt för det transformativa ledarskapet och makt baserad på lagstiftningens kraft med det transaktionella ledarskapet.
Idealtyper
Dessa varianter är logiskt sett en sorts urtyper, rent abstrakta.
Weber arbetade med sådana renodlade begrepp som en sociologisk metod. Han kallade dem idealtyper (tyska: Idealtypen, eng: ideal types, pure types).
I verkliga situationer, personer och händelseförlopp förekommer de i olika kombinationer. Maktfullkomlighet stöder sig till viss eller stor del på tradition och byråkratiska regelsystem.
Rationalitet
Weber skilde mellan två huvudtyper av rationalitet (hur man resonerar i ett ställningstagande, vilken typ av skäl man har och ger): målrationalitet (tyska: Zweckrationalität) och värderationalitet (tyska: Wertrationalität). Ordet rationalitet är i Webers användning av ordet kopplat till ordet rationale och inte till ordet rationell.
Dessa jämte känslomotiverat och traditionsbetingat handlande såg Weber som fyra olika grunder till människors sätt att agera och reagera, i regel samverkande i enskilda beslut och handlingar.
Ordet rationalitet syftar på vilka skäl som människor har och kan ge för visst val av handling eller åtgärder, detta i motsats till att ha känsla och sedvänja som grund för vad man väljer att göra.
Målrationalitet (eng: instrumental rationality, purposive rationality) är den högsta formen av rationalitet i handlandet.
Att handla målrationellt är att låta sig vägledas av mål, ändamål, medel och biverkningar genom att man väljer handlingsalternativ genom att väga medlen mot målen, målen mot bieffekter samt även olika mål mot varandra. („Zweckrational handelt, wer sein Handeln nach Zweck, Mitteln und Nebenfolgen orientiert, und dabei sowohl die Mittel gegen die Zwecke, wie die Zwecke gegen die Nebenfolgen, wie endlich auch die verschiedenen Zwecke gegeneinander rational abwägt." - Max Weber: Wirtschaft und Gesellschaft, 1921, citerat från 5.:e uppl., 1976, s.13.)
Enligt Webers användning av ordet Zweckrationalität (målrationalitet) väljer man ("instrumentellt") sådana tillvägagångssätt som rimligen bör leda till de mål som hjälper en att nå uppställda mål och nå de syften man har med dem.
Målrationalitet är att på ett rationellt sätt ha fokus på mål och medel, inte på värderingar, tradition eller känsla och intuition.
Den engelskspråkiga termen instrumental rationality är egentligen för begränsad i sin betydelse. Det gäller inte (som framgår av ovanstående citat) bara rationellt val av de medel som man vill använda för att nå målen, utan också rationell avvägning av olika mål mot de syften man har med att söka nå dem och med tanke på de biverkningar som valda medel och uppnådda mål kan få.
Med värderationalitet (eng: value rationality) menas att man väljer såväl mål som medel enligt grundläggande ideal och värderingar, till exempel att skapa ett jämlikt samhälle och göra det på demokratisk väg, att förverkliga jämställdhet mellan könen och göra det genom attitydpåverkan. Sådana medel, mål och syften är rationella i betydelsen genomtänkta, baserade på övertygelse och grundläggande värderingar.
Med teknisk rationalitet (eng: technical rationality) menade Weber hänvisning till föreskrivna procedurer som skäl för de åtgärder man vidtar oavsett om väsentliga mål uppnås eller inte. Denna typ av rationalitet tillämpas av personal som inte själva har rätt eller kompetens att fatta beslut utan måste följa givna förhållningsregler och föreskrifter.
Kapitalismens rötter
År 1904 utkom Webers revolutionerande arbete om protestantismen och kapitalismens anda, där han i anslutning till Sombart ville påvisa att kapitalismen inte är ett nödvändigt steg i den historiska utvecklingen, som Karl Marx (1818-1883) hade hävdat, utan ett lokalt fenomen i Västeuropa och USA betingat av vissa religiösa och kulturella värderingar. Som högsta värde i livet hade protestanterna människors arbete och självuppoffrande företagaranda (framgång som tecken på att vara Guds utvalda). Denna syn på arbetets värde och betydelse i livet var enligt Weber den viktigaste drivkraften bakom industrialiseringen och den kapitalistiska ekonomi som denna byggde på (inte någon historisk dialektisk process som Marx hade antagit).
För- och nackdelar med byråkratisk organisation
Weber framställs ofta som företrädare för den byråkratiska skolan i organisationsteorin, vilket är missvisande. Vad han gjorde var att ta fram tre idealtyper, renodlade begrepp (som rationellt regelsystem i form av byråkrati), med vars hjälp man kan analysera olika blandformer av maktutövning och social kontroll i samhällen och organisationer.
Weber fann att en byråkratisk organisation (när den är som bäst) kan vara en ytterligt effektiv ledningsmodell med rationellt motiverade, systematiskt genomförda samt rättvisa beslut och åtgärder, som står över personliga egenintressen. Men han upptäckte också att byråkratiska organisationer lätt urartar, vilket bland annat beror på att varje tjänsteman endast ser sin begränsade del av verkligheten och inte kan ifrågasätta organisationens verksamhet som helhet.
Livet i ett byråkratiskt styrt samhälle blir grått och opersonligt, utan engagemang, utan övertygelse och levande mål för socialt och politiskt arbete. Den begynnande moderniteten medförde, kunde han konstatera, en allmän Entzauberung, avförtrollning (eng: disenchantment), en beteckning som han lånade från den tyske författaren Friedrich Schiller.
Liksom andra sociologer kring sekelskiftet 1900 sökte Weber förstå skillnaden mellan det tidigare lantbruks- och hantverkssamhälle å ena sidan och det moderna, tekniska samhället å den andra.
Fenomenologisk sociologi
Weber var representant för en förstående, fenomenologisk sociologi i den betydelsen att han hävdade att det är människors subjektiva uppfattning av sin situation som är avgörande för hur de handlar, inte de objektiva förhållanden som en vetenskapsman kartlägger i individernas omvärld.
Många av hans grundläggande tankar återfinns i modifierad form hos den vid mitten av 1900-talet ledande amerikanske sociologen Talcott Parsons (1902-1979), och många av hans teman kom att ytterligare utvecklas inom Frankfurtskolan.
Relaterade sökord:
förstående beteende- och samhällsvetenskap, handling, makt, Alfred Schutz, sociologi.
Terminologi: Uttrycken 'traditionell dominans' och 'traditionell auktoritet' är felaktiga översättningar av engelskans traditional domination och traditional authority. Den makt som de ger är inte 'traditionell' utan 'traditionsbaserad'. Man skulle kunna översätta dem med 'traditionsdominans' och 'traditionsauktoritet'.
["Ferdinand Tönnies","Georg Simmel","Talcott Parsons","Frankfurtskolan","byråkratiska>>byråkrati","förstående beteende- och samhällsvetenskap","karismatisk","karisma","handling","makt","auktoritet","rationella","rationalitet","rationell","rationale","karisma","transformativa","transaktionella ledarskapet","moderniteten","fenomenologisk","Alfred Schutz","sociologi","Ernst Heinrich Weber"]