(1889-1951). En av 1900-talets mest inflytelserika filosofer. Man skiljer ofta mellan "den tidige Wittgenstein", som avslutade sitt arbete Tractatus logico-philosophicus under första världskriget och sedan drog sig tillbaka från filosofin för att arbeta som folkskollärare i en liten by i österrikiska Alperna, och "den senare Wittgenstein" som återupptog sitt filosofiska arbete i Cambridge på 1930-talet.
I sin tidiga filosofi formulerade Wittgenstein en syn på språket som ett sätt att avbilda världen. Vad som kan avbildas i språket är, menade han, verkliga eller inbillade sakförhållanden, medan det väsentliga i tillvaron (etiken, estetiken, livets mening etc) inte låter sig sägas i ord - det kan inte sägas, enbart visas. Hans språkfilosofi fick ett vittgående inflytande på Bertrand Russell och företrädare för den logiska empirismen, men Wittgenstein själv ansåg att de inte hade förstått det väsentliga i hans filosofi.
Under sin senare filosofiska period kritiserade Wittgenstein delvis sin tidigare syn på språket och utvecklade en ny metafor - språket som spel (språkspel) - som kom att få stort inflytande på både anglosaxisk och kontinental filosofi. Under denna fas av sitt liv publicerade han inte någonting, förutom en kort artikel. Hans huvudarbete, "Filosofiska undersökningar", publicerades postumt 1953 och därefter kom en mängd andra arbeten, varav flera om psykologins filosofiska grunder.
Samtliga dessa arbeten är sammansatta av numrerade aforismer och utmärks av en frånvaro av teoretiserande. Filosofins uppgift är, enligt Wittgenstein, inte att framställa några teorier utan att lösa upp skenproblem som uppstår genom att vi snärjer in oss i vårt eget språk samt att skärpa vårt tänkande om viktiga frågor i vårt vardagsliv.
Relaterade sökord: filosofisk rådgivning, språkspel.
Adjektivform på engelska: Wittgensteinian.
Om Psykologiguiden