Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "alkoholism":

• alkoholism

  alcoholism [ˈælkəhɒlɪzəm], alcohol dependence [ˈælkəhɒl dɪˈpɛndəns], alcohol use disorder [ˈælkəhɒl juːz dɪsˈɔːdə]

  Alkoholkonsumtion som medför problem och störningar genom att kroppsliga och/eller psykiska funktioner drabbas. Skadeverkningarna är i regel också sociala och ekonomiska.

  Ofta används ord som 'alkoholberoende' och 'alkoholproblem' i stället för 'alkoholism' (som inte är en medicinskt vedertagen term). En alkoholist kallas på motsvarande sätt för "alkoholproblematiker".

  Bruk av alkohol som leder till uppkomsten av alkoholbrukssyndrom påverkar människors hela livssituation, i arbetslivet, i familjen, i relationerna till släkt och vänner, i form av kroppsliga och psykiska sjukdomar och i självbilden.
  

  Beroende eller missbruk?

  I DSM-IV skilde man mellan: a. beroende (eng: alcohol dependence, alcohol dependence syndrome) och b. missbruk (eng: addiction to alcohol).

  I ICD-10 skilde man mellan akut intoxikation (eng: acute intoxication), skadligt bruk (eng: harmful use), beroendesyndrom (eng: dependence syndrome), abstinens (withdrawal state) och abstinens med delirium (eng: withdrawal state with delirium).

  I ICD-11 (2018) används termen [exturl:alcohol dependence|https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/http%3a%2f%2fid.who.int%2ficd%2fentity%2f1836362492](alkoholberoende) som huvudrubrik för flera underrubriker av typen 'pågående bruk', 'upphört bruk' (mer eller mindre långvarigt) och som själv är en underrubrik till "ohälsa på grund av bruk av alkohol" (6C40 Disorders due to use of alcohol).
  

  I DSM-5 togs termen addiction helt bort. I stället införde man tre diagnoser:

  • Alkoholbrukssyndrom (eng: alcohol use disorder, AUD). Det kännetecknas av tvångsmässigt drickande, kontrollförlust, oförmåga att avstå eller att skära ner konsumtionen och ökad alkoholtolerans.
  • Alkoholintoxikation (eng: alcohol intoxication).

  • Alkoholabstinens (eng: alcohol withdrawal).

  De båda sistnämnda finns upptagna även i ICD-11 men där som separata diagnoser under rubriken Disorders due to use of alcohol.

  När alkohol används vanemässigt för att tillfredsställa ett begär eller "sug" efter alkohol, eller för att motverka psykiskt illabefinnande, talar man om psykologiskt beroende.  Fysiskt beroende inträder när drickandet syftar till att motverka eller dämpa abstinenssymtom ("återställarbehov").

  Med alkoholmissbruk (eng: alcohol abuse) menas att bruket av alkohol är så omfattande att det leder till en funktionsnedsättning som riskerar att medföra psykiska, kroppsliga och/eller sociala komplikationer, abstinenssymtom som i svårare fall leder till förvirring, hallucinationer och delirium tremens, tillstånd som i DSM-5 alkoholintoxikation (eng: alcohol intoxication) i betydelsen alkoholpåverkan, berusning.

  Terminologi

  I kliniskt arbete i hälso- och sjukvården används fortfarande en del äldre termer som inte längre är i vetenskapligt bruk. Exempel på sådana är följande:

  • Beta-alkoholism (eng: beta alcoholism): Missbruksbeteende som karakteriseras av oförmåga att avstå från alkohol. Denna typ av drickande är vanlig i medelhavsländerna och är framför allt förknippad med medicinska skadeverkningar.
  • Gamma-alkoholism (eng: gamma alcoholism, essential alcoholism): Oförmåga att kontrollera drickandet när det väl påbörjats ("merbegär"), ofta med sociala komplikationer. Detta missbruksmönster dominerar i norra Europa och i Nordamerika.
  • Addiktiv alkoholism (eng: addictive alcoholism, addiction to alcohol). Föråldrad term med samma innebörd som det som idag kallas alkoholberoende (eng: alcohol dependence). Som tecken på uppkomsten av addiktiv alkoholism betraktade man kombinationen av återställarbehov, merbegär och blackouter (minnesluckor).
  • Kronisk alkoholism (eng: chronic alcoholism): Alkoholberoende komplicerat genom skador av främst medicinsk natur (på hjärna, lever, bukspottkörtel, perifera nerver etc). Med moderna undersökningsmetoder har det gått att visa att sådana skador kan uppstå mycket tidigt i ett missbruk, ibland innan beroende uppkommit. Termen är därför inte längre tillämplig.

  Orsaker

  Det finns många  teorier om orsakerna till att somliga människor får ett okontrollerat begär efter alkohol. Flera ämnesområden (till exempel fysiologi, psykologi, antropologi) och riktningar inom psykologin (bland andra psykoanalys, behaviorism, kognitiv psykologi) anger förklaringar som ligger nära till hands för respektive område eller riktning.

  I början av 2000-talet blev det allt vanligare med mer övergripande förklaringar och teorier som tar hänsyn till olika tänkbara faktorer och osäkerheten i bedömningen av enskilda personers alkoholproblem. Ett vanligt antagande är att det finns en genetisk och därmed konstitutionell bakomliggande sårbarhet som predisponerar för överdrivet drickande. Denna faktor är troligen inte specifik för utveckling av alkoholberoende utan är kopplad till hjärnans lust- och belöningssystem där bland annat dopamin spelar en viss roll.

  Kulturella faktorer, uppväxtförhållanden, umgängesvanor och tillgång till alkohol är i de flesta fall avgörande för utveckling av en alkoholmissbrukande livsstil (alcoholismic life pattern).

  Diagnostik

  Alkoholberoende och alkoholmissbruk fastställs på flera sätt, främst genom samtal med personen själv och dennes närmaste, men också med medicinsk provtagning, och numera allt oftare med hjälp av formulär, till exempel ASI, ett frågeschema. Något olika kriterier för diagnos gäller i ICD och DSM.

  Behandling

  Behandling av alkoholberoende kan bestå i avgiftning (behandling av abstinenssymtom), samtalsterapi (speciellt motiverande samtal), behandling med ångestdämpande psykofarmaka, rehabilitering och eftervård. Forskning om behandlingsresultat visar att dessa i huvudsak varierar med typen av alkoholism och personernas sociala situation. Över hälften av dem som har en god social bakgrund och mindre uttalat missbruk kan bli fria från sitt alkoholberoende med olika varianter och kombinationer av behandling. Under eftervården kan patienterna behöva stöd av ett preparat som Antabus, vilket ger kraftigt illamående om det kombineras med alkoholförtäring.

  Psykoterapi i samband med alkoholmissbruk kan ha psykodynamisk, kognitiv, beteendeterapeutisk eller fenomenologisk inriktning. Den kan ske individuellt, som familjeterapi eller gruppterapi. Den kan ha direkt koppling till personens vardagsmiljö eller genomföras vid särskilda behandlingstillfällen.

  I kognitiv terapi söker man så konkret som möjligt analysera den sociala och personliga situation som personer med alkoholproblem lever i. Man söker förändra miljön och de situationer som de konfronteras med, förmedla insikt i vilka sociala och känslomässiga faktorer som utlöser drickandet, göra dem uppmärksamma på oros- och ångestsignaler och motivera till förändring av livsstil och beteende.

  I psykodynamiskt inriktad psykoterapi söker terapeuten få kontakt med personernas såväl nyktra som berusade självbild. Man bygger på deras egen motivation, söker komma underfund med de försvar som klienterna medvetet och omedvetet kan mobilisera för att fortsätta sitt drickande och bildar sig en så realistisk bild som möjligt av personernas situation.

  Motiverande samtal, MI, används med bättre eller i stort sett samma effekt som olika former av psykoterapi.

  AA och Länkarna

  Många har god hjälp av att bli medlemmar i AA (Anonyma Alkoholister, Alcoholics Anonymous, AA) eller i någon av föreningarna inom Länkrörelsen (den första, "Sällskapet Länkarna", bildad i Stockholm 1945 efter den amerikanska förebilden men utan dess religiösa inriktning och utan krav på att medlemmarna ska vara anonyma).

  AA grundades 1935 av två amerikanska alkoholister, Robert H. Smith och William G. Wilson, av vilka den sistnämnde var starkt påverkad av den religiöst och moraliskt betonade [exturl:Oxfordrörelsen|https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxford_Group]. Medlemmarna stöder varandra i att acceptera sitt alkoholbegär och betraktar sig som "nyktra alkoholister".

  Minnesotamodellen

  Den så kallade Minnesotamodellen för behandling av drogmissbruk, som tillämpas på behandlingscentret Hazelden i USA, har fått stor spridning och är företrädd även i Sverige. Enligt denna modell bör fysisk och psykosocial behandling och vård inriktas på att stärka den alkoholberoendes egna vilje- och känslomässiga samt värderingsmässiga resurser. För att kunna göra detta systematiskt behöver man utforma så kallade lokala vårdprogram. I dessa ingår tillämpning av "individuella behandlingsplaner". Vanligen upprättar man ett så kallat behandlingskontrakt med varje enskild person. Familj, vänner och arbetskamrater kan engageras i en sådan behandlingsplan.

  Relaterade sökord:
  

  abstinens, alkoholtolerans, alkoholparanoia, bakrus, dipsomani, fetalt alkoholsyndrom, motiverande samtal, narkotika- och läkemedelsmissbruk, riskbruk, substansmissbruk, Tolvstegsprogrammet.

  ["DSM-5","alkoholtolerans","abstinenssymtom","motiverande samtal, MI","funktionsnedsättning","förvirring","hallucinationer","delirium tremens","teorier","ASI","ICD-10","ICD-11","DSM>>DSM Diagnostic","Psykoterapi","kognitiv terapi","psykodynamiskt","psykodynamisk","Minnesotamodellen","fetalt alkoholsyndrom","dopamin","lust- och belöningssystem>>belöningssystemet","narkotika- och läkemedelsmissbruk","genetisk","konstitutionell","Alkoholabstinens>>abstinenssymtom","substansmissbruk","Motiverande samtal","livsstil","kognitiv","beteendeterapeutisk","fenomenologisk","familjeterapi","gruppterapi","insikt","psykofarmaka","psykoterapi","självbild","motivation","försvar","omedvetet","psykosocial behandling","vårdprogram","behandlingskontrakt","abstinens","bakrus","alkoholtolerans","alkoholparanoia","dipsomani","riskbruk","Tolvstegsprogrammet"]