Grekiska: ἄλλος {uttal: all´åss} 'annan' + πλαστικός 'formbar', 'formande'. - Tanken med termen är att individen formar något annat än sig själv, något utanför sig själv.
1. Att förändra omvärlden i enlighet med egna behov och önskningar i stället för att anpassa sig till andras krav och synpunkter. Enligt Sigmund Freud normalt, ändamålsenligt sätt att fungera och inte stannar vid inre föreställningar som vid psykos, det alloplastiska sättet att fungera.
En av Freuds anhängare, Franz Alexander, använde termen alloplastisk som motsats till neurotisk fokusering på att komma till rätta med inre problem (autoplastiskt).
Den i psykoanalytisk teori ursprungliga betydelsen har ibland förvanskats på det sättet att ordet ofta används om personer som genomför sin vilja utan att ta rimlig hänsyn till andra människor.
2. Att hjälpa människor med problem genom att hjälpa dem att göra förändringar i deras yttre situation.
3. Att med teknik, konst och samhällsförändring skapa en kultur, en civilisation, så kallad alloplasticitet.
Motsats: autoplastisk (= självförändrande), autoplasticitet.
Ordet används även inom medicinen i betydelser som att inplantera oorganiskt material i levande vävnad.
Relaterade sökord: autoplastisk, homeoretisk,
självorganisation, självreglering, självstyrning.
["autoplastisk","psykos","Franz Alexander","Sigmund Freud","homeoretisk","självorganisation,","självreglering","självstyrning"]
Om Psykologiguiden