Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "associationism":

• associationism

  associationism [əˌsəʊsɪˈeɪʃəˌnɪzəm], associationistic approach [əˌsəʊsɪˈeɪʃəˌnɪstɪk əˈprəʊtʃ], school of association psychology
  

  USA-uttal: [əˌsousiˈeiʃəˌnɪzəm eller əˌsouʃiˈeiʃəˌnɪzəm]

  Filosofisk och psykologisk teori enligt vilken själslivet består av tankar och föreställningar om enskilda fenomen och dessa tankar eller föreställningar kopplas ihop, associeras, enligt vissa lagbundenheter. I denna mening kan man också tala om associationsteori eller associationspsykologi, fast ingen riktning betecknat sig själv med dessa termer.

  Aristoteles om tankelagar
  

  Den grekiske filosofen Aristoteles (384-322 f Kr) utformade associationsteorin som den kommit att gälla fram i vår tid. Han konstaterade att tankeprocesserna förlöper: (a) automatiskt enligt egna lagar, eller (b) avsiktligt enligt den styrning man ger dem när man ska komma ihåg något bestämt, eller (c) enligt en kombination av automatisk process och en allmän inriktning som gör att man söker sådant stoff i minnet som man för tillfället har behov av. Aristoteles formulerade de tre grundläggande associationslagarna om likhet, närhet (beröring, kontiguitet) och motsats.

  John Locke - empirismens filosof
  

  Associationsteorin togs upp av de brittiska filosoferna under 1600- och 1700-talen: John Locke (1632-1704) gjorde liksom Aristoteles en klar skillnad mellan vanligt styrt tänkande och sådana föreställningsförlopp som sker automatiskt. Liksom behavioristerna i modern tid tänkte sig Locke att om två händelser legat nära varandra i tid och rum blir de också häftade vid varandra i minnet, så att den ena automatiskt väcker den andra.

  David Hume - skepticismens filosof
  

  David Hume (1711-1776) kritiserade orsaksbegreppet utifrån associationsteorin. Han hävdade att det som vi uppfattar som orsaker och verkningar i själva verket är ofta förekommande sekvenser (närhetsassociation).

  David Hartley om kunskapens natur
  

  Den brittiska associationismen nådde sin höjdpunkt med David Hartley (1705-1757). Han använde psykologisk teori till att ge skäl för uppfattningen att all kunskap är uppbyggd av enkla sinnesintryck som genom associationer kombineras till mer eller mindre omfattande föreställningskomplex.

  Thomas Brown och associationslagarna
  

  Den skotske filosofen Thomas Brown (1778-1820) vidareutvecklade den associationsteori som Hartley lagt grunden till. Han upptäckte ett antal "sekundära associationsfaktorer", till exempel åldern på associationerna, upprepningen av dem under en tidsperiod, entydigheten hos dem, kropps- och själstillstånd vid tillfället då man upplevt ett samband mellan två fenomen samt den allmänna inriktning man har genom sitt yrke eller sina intressen.

  Johann Friedrich Herbart - grundaren av tysk associationspsykologi
  

  Associationismen fick fäste i tysk psykologi genom Johann Friedrich Herbart (1776-1841), en av det tidiga 1800-talets mest inflytelserika pedagoger och psykologer. Herbarts psykologi kom att utöva inflytande över den experimentella minnespsykologin företrädd främst av Hermann Ebbinghaus (1850-1909). Men den fick också stor betydelse för den psykoanalys som utformades av Sigmund Freud (1856-1939) samt för Carl Gustav Jungs (1875-1961) associationsexperiment som syftade till att blottlägga bortträngda föreställningskomplex hos personer med psykiska problem.

  Hermann Ebbinghaus - minnets utforskare
  

  Ebbinghaus, vars huvudarbete kom 1885, utforskade i första hand inverkan av antalet nya minneselement, av deras plats i en lång associationskedja, av minnesinnehållets sönderfall under kortare och längre tidsföljd efter inlärningen osv. Han var sålunda inte intresserad av minnets eller den enskilda personens föreställningsvärld och dess uppbyggnad.

  Wilhelm Wundt - apperception och tankestyrning
  

  Wilhelm Wundt (1832-1920) kom att spela en avgörande roll för utvecklingen av en experimentell associationspsykologi samtidigt som han med begreppet apperception försökte förklara hur det kan komma sig att logiskt och målstyrt tänkande kommer till stånd på ett helt annat sätt.

  Från associationism till konnektionism
  

  1900-talets psykologi finns associationismen företrädd i rysk psykologi, till exempel hos Ivan Pavlov (1849-1936), samt i amerikansk strukturalism, funktionalism och behaviorism. I kognitiv psykologi spelar associationsteori en avgörande roll inom den gren som kallas konnektionism.

  Från associerande till gestaltande
  

  Aktuella problem gäller hur det mänskliga medvetandet fungerar när det sammanställer och lagrar information, söker rätt på viss information och organiserar denna när den återkallas i minnet, likaså det för människan karakteristiska uppfinnande och kreativa tänkandet och gestaltandet, som ju går utöver rent associerande.

  Relaterade sökord:
  

  artificiell intelligens, association, associationsexperiment, associationslagar, associationsstruktur, associationstest, dynamiskt minne, minne.
  

  Etymologi:
  

  Latin: associare {uttal: assåckia´re} 'förena', 'fästa'; ad- 'till'+ socius {uttal: såck' iuss} 'gemensam'.

  ["Aristoteles","tankar","associationsstruktur","associationsexperiment","associationskedja","Filosofisk","föreställningar","empirismens","sinnesintryck","psykoanalys","kontiguitet","John Locke","David Hartley","Johann Friedrich Herbart","Carl Gustav Jungs","Wundt","apperception","associationslagar","Pavlov","strukturalism","dynamiskt minne","funktionalism","behaviorism","kognitiv psykologi","konnektionism","artificiell intelligens","minne","associationstest","associationer","association"]