Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "attributionsteori":

• attributionsteori

  attribution theory [ˌætrɪˈbju:ʃən ˈθɪərɪ]

  Latin: attribuere {uttal: attribo´ere} 'tilldela', 'tillskriva', av ad 'till' + tribuere {uttal: tribo´ere} 'skänka'; substantiv: tributum {uttal: tribo´tum} 'bidrag', 'tribut'.

  Definition

  Psykologisk teori enligt vilken man kan förstå och förklara människors reaktioner om man känner till vilka egenskaper som de tillskriver sig själva eller andra.

  Skillnaden mellan behaviorism och fenomenologisk psykologi

  Attributionsteorin har sitt ursprung i undersökningar utförda på 1940- och 50-talen av den tyskfödde, amerikanske psykologen Fritz Heider (1896-1988). Den vidareutvecklades sedan av bland andra av de amerikanska psykologerna George Kelly (1905-1967) och Bernard Weiner (f 1935).

  Attributionsteorin står i motsats till behaviorismens stimulus-respons-teori (S-R-teori). Enligt denna bör man begränsa sig till att finna samband mellan vilka yttre, objektivt påvisbara företeelser – stimuli – det är som utlöser vissa bestämda yttre, observerbara beteenden – responser. Attributionsteorin är i stället "fenomenologisk".

  Enligt den söker man komma underfund med hur olika människor i olika sammanhang uppfattar sig själva och sin omgivning och där söka förklaringen till varför de agerar och reagerar som de gör.
  

  Bland annat finner man då att vi tillskriver oss själva och andra orsaker till varför vi och andra tänker, säger, känner och gör på det sätt som sker. ('Attribuera' enligt grundbetydelsen 'tillskriva', 'tilldela'.)

  När vi tagit reda på eller intuitivt kommit underfund med hur vi förklarar vårt och andras agerande, kan vi enligt fenomenologisk teori, både förstå och med hög sannolikhetsgrad förutsäga vårt och deras sätt att tänka, känna och vara i olika situationer
  

  Fritz Heider

  Fritz Heider lanserade begreppet fenomenologisk kausalitet (eng: phenomenological causality) och avsåg med uttrycket att orsakerna till människors sätt att agera och reagera ligger i hur de uppfattar sig själva och omvärlden, särskilt i följande avseenden:

  • Vi tenderar att fästa oss vid vissa framträdande orsaker och bortse från (eng: discount) andra, en tendens som i amerikansk psykologi går under namnet "avdragsprincipen" (eng: the discounting principle).
  • Vi överdriver våra och andras inre ansträngningar när beteendet uppfattas som svårt och inte belönas särskilt mycket, den så kallade "förstoringsprincipen".
  • Vi kan bli oeniga med varandra om de verkliga orsakerna till egna och andras handlingar genom att vi attribuerar egna lyckade insatser till vår goda förmåga (eng: self-serving bias), medan vi ser andras framgångar som orsakade av yttre omständigheter (eng: observer bias). Egna misslyckanden tenderar vi att skylla på yttre omständigheter (eng: self-serving bias), medan andras missar tillskrivs deras slarv eller okunnighet (eng: observer bias). Denna skevhet i vårt sätt att tillskriva beteendet inre orsaker när det gäller andra och yttre omständigheter när det gäller oss själva kallas det grundläggande attributionsfelet.

  Berhard Weiner

  Bernhard Weiner vidareutvecklade attributionsteorin genom att lägga till dimensionen fasta egenskaper och varierande impulser respektive konstanta och speciella omständigheter. Man skiljer mellan att skylla ett avvikande beteende på någons karaktär i vardagslivet och på någons tillfälliga impulser i en speciell och främmande situation.

  Två- eller flerdimensionell attributionsteori

  Vi har därmed fått en tvådimensionell attributionsteori (eng: two-dimensional attribution theory). Den ena dimensionen är Heiders "inre och yttre orsaker" (person och omständigheter). Den andra är "konstant och föränderlig" (vilket gäller både personer och omständigheter).
  

  Egentligen är det en flerdimensionell modell, om vi räknar in de dimensioner i Heiders teori som är listade i Heiders tre punkter.

  Relaterade sökord:
  

  attributionsstil, fenomenologi, inlärd hjälplöshet, inlärning, kontroll-lokus, korresponderande slutsatser, omattribuering, samvariationsmodellen.

  ["Fritz Heider","George Kelly","grundläggande attributionsfelet","inlärd hjälplöshet","inlärning","attributionsstil","kontroll-lokus","korresponderande slutsatser","korrespondera","omattribuering","behaviorism","kausalitet","stimuli","responser","stimulus-respons-teori","fenomenologisk","samvariationsmodellen","fenomenologi"]