Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "avund":

• avund

  envy [ˈɛnvɪ]
  

  Avundsjuka (eng: invidiousness [ɪnˈvɪdɪəsnəs]).

  Ordets ursprung

  Svenska: ett ord bildat av av + en form av unna: att inte unna någon det man är avundsjuk på.

  Engelska: Ordet envy är en hopdragning via franskan av det latinska invidia {uttal: invidd´ia} med bland annat samma betydelse, bildat på orden in och videre {uttal: vidde´re} titta in till eller på någon (förstulet!) och missunna den andre vad han eller hon är, äger eller upplever.

  Ordet invidiousness i betydelsen avundsjuka är direkt bildat på det latinska invidia. På engelska finns också uttrycket invidious envy, som står för stötande, orättfärdig avund. Invidious är sällsynt och föråldrat i betydelsen avundsjuk och detsamma gäller substantivet invidiousness i betydelsen avund.

  Grundbetydelser

  Ordet missunnsamhet används mera om att inte unna andra något som de är eller äger även om de inte har eller är förmer än man själv. Ordet avund gäller i regel att reagera med känslor av missnöje, ovilja och motvilja mot att andra är mer gynnade än man själv i något avseende.

  Avund är en känsloreaktion med starkt motiverande kraft att antingen själv söka överglänsa den man är avundsjuk på eller att skada den andre så att den egna känslan av avund eller missunnsamhet kan lindras eller upphöra. Om en olycka eller förlust drabbar den man är avundsjuk på upplevs vanligen en känsla av skadeglädje.

  I vetenskapliga definitioner kopplar man i regel samman beskrivning av själva känsloupplevelsen avund med det som framkallar den: "Avund är psykisk smärta kopplad till upplevelsen av att någon eller några har något man själv skulle vilja ha eller tycker det är oberättigat att de har." Det ingår alltid en jämförelse mellan en själv och andra.

  Avund skiljer sig från svartsjuka. Med avund upplever man att man vill ha något som andra har eller att de oförtjänt har något som man själv sätter värde på, medan man med svartsjuka upplever att den relation som man har till en annan person kan störas av att en tredje person kommer in i sammanhanget ("tränger sig emellan").

  Neurovetenskaplig forskning om avund

  Man vet numera  hur känslor av avund består av aktivitet i ett antal områden av hjärnan:

  • Främre cingulum, främre cingulära cortex (eng: anterior cingulate cortex, ACC): reagerar med obehagskänslor när man jämför sig med andra.
  • Dorsala främre cingulära cortex (eng: dorsal anterior cingulate cortex, dACC): får oss att känna ovilja och betryckthet när vi jämför oss med andra.
  • Prefrontala cortex (eng: prefrontal cortex, PFC): får oss att komma till rätta med obehagskänslor i samband med jämförelser med andra.
  • Insula (eng: insula): får oss att må illa vid tanken på hur andra gynnas.
  • Striatum (eng: striatum): reagerar på egna och andras belöningar och olycka, vilket kan ge upphov till skadeglädje.

  Psykologiska, filosofiska och religiösa aspekter

  Fenomenet avund (avundsjuka) intar inte någon central plats i US-amerikansk psykologi, vilket hänger samman

  a) med svårigheten att experimentera med känslor - fast en del sådana försök faktiskt har gjorts, bland annat för studium av sambandet mellan avund och rättskänsla,

  b) dominans av testpsykologi, behaviorism och kognitiv psykologi,

  c) känslornas subjektiva karaktär vilket gör dem svåra att komma åt med objektiva studier.

  Religiöst finns det flera aspekter på avund. Att älska sin nästa som sig själv var ett grundläggande påbud i det forntida Israel, där nästan definierades som personer i den egna befolkningen. Kärleksbudet var ett moraliskt bud som syftade till att minska split mellan invånarna i en tid av hot från yttre fiender. I kristendomen kom nästan att omfatta alla människor. En människokärlek av så omfattande slag syftade till att skapa och bibehålla fred på hela jorden. Avund kom i båda fallen att bli betraktat som syndigt, ett brott mot Gud.

  Inom filosofin betraktas avund som sådan inte som något vare sig moraliskt eller omoraliskt. Att avundas någon innebär inte någon kränkning av den andres integritet, värdighet eller autonomi. Det är egentligen mer synd om den som är avundsjuk än den som han eller hon är avundsjuk på. Om avunden däremot ger upphov till agg och förtrytelse blir denna känsla av moralisk valör och antingen etisk eller oetisk, beroende på om avunden kan anses bottna känsla för rättvisa eller inte.

  En av 1900-talets mest framträdande rättsfilosofer, amerikanen John Rawls (1921-2002, är känd för sin argumentation att känslan för rättvisa och rättvis fördelning av samhällets resurser har en rationell och inte en emotionell grund. Kravet på rättvisa har i stället med människans värdighet och autonomi att göra, alltså grundat i en rent etisk dimension av vår tillvaro.

  Inom psykologin är det främst den österrikiske psykiatern och psykologen Alfred Adler som, åtminstone indirekt, studerat fenomenet genom sitt intresse för mindervärdeskänslor. Att känna att man inte har något som andra har kan enligt honom leda till neurotiska reaktioner som består i att man söker överträffa både andra och sig själv på ett område där man får möjlighet att hävda sig. I ett evolutionspsykologiskt perspektiv ser man avund som en känsloupplevelse som ingår i ett beteendekomplex som omfattar både sätt att tolka situationer (kognitivt), känsloreaktioner knutna till dessa tolkningar (emotionellt) och motiv att göra något åt saken (konativt), vilket leder till reaktioner och handlingar som syftar till att återställa den brist på balans som man med avunden upplever finns i relationen till andra.

  Inom sociologin gjorde sig den österrikisk-amerikanske forskaren Helmut Schoeck (1922-1993) känd med sin bok "Der Neid, eine Theorie der Gesellschaft" (avund, en samhällsteori), Envy, a theory of social behaviour, (original 1966, engelsk version 1969). Han sökte där visa att samhällslivet i stor utsträckning regleras av rädslan för känslor av avundsjuka. Människor som betraktar sig som lika och likaberättigade undviker att väcka avundsjuka hos varandra. Detta leder till konstruktiv samverkan av den typ som man har i välfungerande team. Undvikande av känslor av avundsjuka leder till strävan mot konformitet. Skryt och självhävdelse betraktas som oetiska. Detta gäller inom den egna gruppen och den sociala nivå som man känner samhörighet med. I ett hierarkiskt ordnat samhälle med klasser, kaster eller stånd respekterar man skillnader utan avund, så länge den typen av samhälle fungerar med flertalets stöd.

  Inom psykiatrin och i klinisk psykologi har man behandlat avundsjuka och svartsjuka huvudsakligen i anslutning till narcissistisk och histrionisk personlighetsstörning. Narcissism leder till att inte acceptera att någon annan har det bättre eller är föremål för mer uppmärksamhet än man själv.

  Relaterade sökord:
  

  grupputveckling, mimetisk rivalitet, mindervärdeskänsla, narcissistisk personlighetsstörning, negativ affektivitet, oidipal, penisavund, skadeglädje, svartsjuka, teambuilding.

  ["team","perspektiv","negativ affektivitet","Alfred Adler","Sigmund Freud","konformitet","grupputveckling","samhörighet","hierarkiskt","mimetisk rivalitet","mindervärdeskänsla","narcissistisk personlighetsstörning","subjektiva","narcissism","Narcissism","personlighetsstörning","oidipal","konativ","penisavund","skadeglädje","svartsjuka","teambuilding","evolutionspsykologisk"]