Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "betingning":

• betingning

  conditioning [kənˈdɪʃənɪŋ]

  En term med två betydelser

  1. Att individen reagerar på visst sätt, till exempel med rädsla, ångest, ilska, hunger, när det uppstår eller avsiktligt åstadkommes (av till exempel en psykolog) en ny omständighet som är i tid och rum är kopplad till det som ursprungligen väckte rädslan, ångesten, ilskan och så vidare.
  

  Exempel: Efter att ursprungligen ha fått lust på mat vid åsynen av en tallrik med läckerheter, kan individen reagera med lust på mat varje gång en matkasse som kommer innanför dörren. En ny betingelse, nya stimuli väcker matlusten. Eftersom matkassen (eller motsvarande) blivit en signal för mat, kan man säga att det är en form av signalinlärning.

  2. En annan form av betingning är när individen av en ren slump börjar uppvisa ett nytt beteende som i något avseende visar sig fungera och i den meningen blir förstärkt, får förstärkning.
  

  Exempel: Barnets klotter kan ta viss form om någon i omvärlden visar sin uppskattning när vissa streck, rundningar och prickar börjar likna en "gubbe". Det är fråga om utan om ett helt nytt beteende som formas av förstärkningar. Det kallades från slutet av 1800-talet och flera decennier framåt instrumentell betingning - eftersom beteendet ses som instrument att nå ett mål. I mitten av 1900-talet infördes termen operant betingning för samma typ av lärande.

  Betingning är i denna betydelse av ordet en formning av nya beteenden, inte som i signalinlärning en koppling till nya stimuli av redan befintliga reaktionsmönster.
  

  Klassisk betingning: Pavlovs hundar och Watsons försöksperson, babyn Albert

  Det klassiska exemplet på betingning är den ryske fysiologen Ivan Pavlovs betingning av salivavsöndring hos hundar vid experiment som han gjorde under 1900-talets första årtionden.

  Pavlov konstaterade att hundarna avsöndrade saliv när de fick mat i munnen. Maten var den stimulus som fick smaklökarna att reagera och denna påverkan på smaklökarna utlöste den obetingade (naturliga) responsen salivavsöndring. När Pavlov gav en signal med en lampa eller lät en metronom ticka några sekunder före matningen, började hundarna efter ett tag avsöndra saliv redan när signalen gavs. Denna reaktion var betingad, inlärd. Den hade som "betingelse", "förutsättning", att en ljus- eller ljudsignal getts upprepade gånger före utspisningen.

  En naturlig stimulus, i detta exempel maten, kallas obetingad stimulus (eng: unconditioned stimulus, US). Den stimulus som individen lär sig att reagera på, i det här fallet ljus- eller ljudsignalen, kallas betingad stimulus (eng: conditioned stimulus, CS). Mot dessa svarar en obetingad respons (eng: unconditioned response, UR) respektive betingad respons (eng: conditioned response, CR).

  Pavlov kallade den obetingade stimulus för förstärkare eller förstärkande stimulus. Tack vare den förstärktes den betingade reflexen, som han kallade den.

  Pavlov sökte visa att alla reaktionsmönster hos djur och människor kan förklaras som betingningar som sker genom kopplingar i hjärnan. Den ena betingningen ger den andra. Olika betingade reflexer kan hämma eller utlösa varandra.

  Pavlovs forskning blev emellertid föga uppmärksammad i västvärlden. Det blev i stället John B. Watsons (1878-1958) popularisering av betingningsläran som ledde till att begreppet betingning blev känt och använt i västvärlden.

  Han gjorde tillsammans med sin assistent, Rosalie Rayner (1898-1935), en serie experiment med en knappt ettårig baby, som i forskningsrapporterna fick namnet Albert. När de lät Albert leka med en av de vita råttorna som fanns som försöksdjur på institutionen, och en dag råkade åstadkomma ett kraftigt ljud samtidigt som de tog fram råttan, blev pojken vettskrämd för denna och fick dessutom skräck för kaniner, hundar och för pälsklädda föremål. Skräcken för det kraftiga oväntade ljudet hade i Alberts hjärna kommit att förknippas med åsynen av råttan och generaliserats till att gälla andra pälsklädda djur. – Det var en av många vetenskapliga upptäckter som skedde av rent misstag!
  

  Instrumentell betingning

  Redan innan Pavlov börjat med sina betingningsexperiment hade E. L. Thorndike (1874-1949) i USA gjort försök med en annan typ av betingat lärande.

  Han hade katter i bur. Utanför burarna låg mat. Katterna hade varit utan föda i flera timmar. I varje bur fanns en ring i ett snöre eller en pedal som var kopplade till grindöppningen. Om katterna av en slump, en "trial", kom att sätta tassen i ringen eller på pedalen som var fäst i snöret, öppnades grinden och de kunde komma åt maten.

  Efter hand kom katterna att alltmer direkt dra i snöret eller trycka på pedalen och hoppa ut. De hade genom försök och misstag, trial and error, eller snarare urval och koppling, selection and connection, betingats att dra i ett snöre för att komma ut ur en bur. Maten var den förstärkande stimulus.

  Denna andra form av betingning upptäcktes oberoende av Thorndike även av den polske nervfysiologen Jerzy Konorski (1903-1973) och kom att kallas "betingad reflex typ II". Det var läroboksförfattarna Ernest Hilgard och Donald Marquis som år 1940 gav den namnet instrumentell betingning (eng: instrumental conditioning), en term som används omväxlande (fast inte helt korrekt) med den av B. F. Skinner senare lanserade termen operant betingning.

  Thorndike formulerade på grundval av sina försök två lagar, "effektlagen" och "lagen om upprepning".

  Thorndikes tolkning av lärandet var att det i katternas hjärnor hade uppstått kopplingar (eng: connections) eller associationer mellan en rörelse (tassen placerad i ringen) och åsynen av ringen och snöret. Talet om "associationer" eller connections skiljer Thorndikes teori om instrumentell betingning från B. F. Skinners (1904-1990) teori om operant betingning på det sättet att Skinner avstod helt från att förklara hur betingningen går till i nervsystemet eller "psyket".

  Respondent och operant betingning

  Skinner utformade en allmän teori om djurs och människors beteende på grundval av Pavlovs teori om klassisk betingning och Thorndikes teori om selection and connection. Skinner införde benämningarna respondent betingning (eng: respondent conditioning) respektive operant betingning (eng: operant conditioning).

  Han hävdade att allt lärande, tänkande, all motivbildning, alla handlingar, tankar, motiv och känslor, allt det som gäller språk och även moral kan beskrivas som betingningar. Genom att noga kartlägga olika beteenden och vilken typ av konsekvenser som de får och tidigare fått i människors liv skulle man kunna förutsäga och kontrollera vars och ens kommande beteende.

  Skinner valde termen "operant" därför att det är fråga om ett beteende som på något sätt inverkar ("opererar") på fenomen i individens omvärld och inte är reaktion på något särskilt. Men en del av dem leder till konsekvenser som förstärker just dem och inte andra.

  Respondent betingning sker helt automatiskt när en viss reaktion fås att träda i funktion med hjälp av en ny typ av stimulus som inte tidigare utlöst denna reaktion. Det är den form av betingning som Pavlov och Watson undersökte med sina experiment och som – som ovan nämnts – också kallas klassisk betingning eller signalinlärning. Beteendet väcks (eng: is elicited).

  I operant betingning är däremot det ursprungliga beteendet spontant uppträdande (eng: emitted) och kopplas därefter till viss typ av konsekvens, som det får i situationen eller ges av en experimentator eller terapeut.

  Förstärkningsinlärning (eng: reinforcement learning): Lärande genom förstärkning, numera ett centralt begrepp i maskininlärning. Se separat artikel i detta lexikon med rubriken 'förstärkningsinlärning'.
  

  Relaterade sökord:
  

  ABC-analys, baklängesbetingning, behaviorism, beteendeterapi, betingad sannolikhet, förstärkning, förstärkningskontingens, förstärkningsmetod, inlärningsteori, motbetingning.

  Ordformer:
  

  betingning, betingnings, betingningen, betingningens, betingningar (eng: conditionings), betingningars, betingningarna, betingningarnas; betinga (eng: condition), betingas, betingar, betingade, betingades, betingad (eng: conditioned), betingade, betingat, betingats. På engelska används också adjektivformen conditional.

  Etymologi: 

  'Tinga' i betydelsen 'komma överens om något' då man anger betingelser eller villkor för hur överenskommelsen ska fungera. Det engelska ordet condition, som har flera andra betydelser i vardagsspråket än i psykologin, har ett ursprung i latinets con- {uttal: kånn} 'tillsammans' + dicere {uttal: di´kere} 'säga', 'tala', där det andra c:et (i condicio) ändrades i senlatinet och under medeltiden till ett "t" (conditio).

  ["Ivan Pavlov","Vladimir Bechterev","John B. Watsons","John B. Watson","positivismen","S-S-inlärning","E. L. Thorndike","association","B. F. Skinners","Skinner","filosofisk","begrepp","maskininlärning","begrepp","S-Res-inlärning","stimuli","stimulus","instrumentell betingning","klassisk betingning","baklängesbetingning","radikal behaviorism","behaviorism","beteendeterapi","förstärkningsmetod","förstärkningskontingens","förstärkningsinlärning","förstärkningar","förstärkning","inlärningsteori","motbetingning","materialism","positivism","reflexer","fakta","vetenskapsteori","beteendeteori","beteendeanalys","beteenden","ABC-analys","signalinlärning","lärande","conditional","betingad sannolikhet"]