Engelska: border 'gräns' + line 'linje'.
1. Gränsfall i något avseende, till exempel på gränsen till fattigdom; på gränsen mellan underkänd och godkänd; i gränsområdet mellan särskola och normalklass (eng: borderline intellectual functioning group, BIF group).
2. Gränsfall i fråga om diagnos, till exempel mellan psykos och särpräglad personlighet, mellan psykos och neuros.
3. Svårigheter i den sociala anpassningen, speciellt i nära relationer (eng: borderline syndrome, borderline personality disorder). Borderline-personer har benägenhet för överdrivna känsloutbrott, ombytlighet, misstänksamhet, tomhetskänsla, ångest och nedstämdhet. Beteendet är i regel utagerande som leder till skada för den egna personen eller för andra människor.
Termen 'borderline' började användas inom psykoanalysen i början av 1900-talet om personer som ville genomgå en psykoanalys men visade sig vara vad man uppfattade som "gränsfall" mellan neuros och psykos (till exempel hade problem som gränsade till schizofreni) och därför inte var lämpade för psykoanalytisk terapi.
Det var genom en studie av psykoanalytikern Otto Kernberg 1967 om borderline-personlighetsorganisation som termen borderline kom att beteckna en speciell typ av personlig läggning, en form av personlighetsstörning.
Relaterade sökord: borderline-personlighetsorganisation, borderline personlighetsstörning, dialektisk beteendeterapi, impulskontrollstörning, mentaliseringsbaserad terapi, personlighetsstörning, självskadebeteende.
["utagerande","impulskontrollstörning","neuros","psykos","Otto Kernberg","självskadebeteende","mentaliseringsbaserad terapi","borderline personlighetsstörning","personlighetsstörning","dialektisk beteendeterapi","schizofreni","psykoanalysen","borderline-personlighetsorganisation"]
Om Psykologiguiden