Medeltidslatin: deprivare {uttal: depriva´re} 'beröva'; av de- 'helt' + privare 'avskilja', 'beröva'; som perfektparticip privatus {uttal: priva´tuss} 'avskild', 'privat'.
1. Bristtillstånd, undanhållande. Nyckelterm i behariorismens teori om betydelsen av förstärkning. Deprivation (eng: deprivation), till exempel undanhållande av föda, ökar effekten av förstärkning med föda, medan ökande mättnad (eng: satiation) minskar effekten av föda som förstärkare.
2. Olika slag av berövande och avhändande i form av brist, till exempel på kärlek, tillsyn, intellektuell stimulans eller otillfredsställande eller avbruten kontakt mellan ett barn och den viktigaste vårdande personen.
Om ett arbete utförs isolerat eller om det är alltför monotont eller ställer alltför stora krav på uppmärksamhet och reaktionssnabbhet uppstår stress som hos en del människor ger upphov till kroppsliga och psykiska besvär och sjukdomar.
Fångar som en längre tid vistas i isoleringscell får samma symtom som de personer som deltar i deprivationsexperiment. Vid ögonoperationer, hjärtkirurgiska ingrepp, respiratorbehandling samt ortopediska och neurologiska behandlingar, som medför en längre tids orörlighet och stimulusmonotoni, är risken också stor för att patienterna ska få sådana symtom som vid deprivationsexperimenten. Samma risk föreligger vid vård av depressiva och dementa patienter.
Relaterade sökord: aktivering, arbetsutformning, depression, hospitalism, modersdeprivation, separation-individuation, understimulering.
Ordformer:
Pluralis: deprivationer (eng: deprivations).
Verb: deprivera (eng: deprive [dɪˈpraɪv], deprives, depriving, deprived).
["deprivationsexperiment","aktivering","behariorismens","förstärkning","förstärkare","arbetsutformning","depression","hospitalism","separation-individuation","understimulering","modersdeprivation"]
Om Psykologiguiden