disengagement [ˌdɪsɪnˈɡeɪdʒmənt], detachment [dɪˈtætʃmənt], withdrawal [wɪðˈdrɔːəl, wɪθˈdrɔːəl]
Avveckling av emotionella band till omvärlden, till exempel i samband med åldrande, även av motivation att engagera sig.
I psykiatrin används ofta den engelskspråkiga termen disengagement för desengagemang i betydelsen 'avveckling av engagemang', ibland försvenskad till "disengagemang".
Den desengagerade kan se sakligt, neutralt och med distans även på omvälvande händelser, som nära anhörigas död och egen förestående bortgång.
Desengagemangsteorin (eng: the disengagement theory) är en teori, framställd av de amerikanska psykologerna Elaine Cumming och William Henry 1961, som säger att åldrandet underlättas genom en för åldrandet naturlig avveckling av engagemang och lust att engagera sig.
En motsatt teori är aktivitetsteorin (eng: the activity theory), enligt vilken den åldrande så länge som möjligt bör försöka engagera sig i olika uppgifter.
Båda teorierna är exempel på felaktiga generaliseringar. Vad som underlättar åldrandet är individuellt och delvis socialt och kulturellt betingat. En del undersökningar har visat att aktivitet minskar risken för demens, men det är också tvärtom: att de som inte har tecken på demens är mer aktiva än de som börjar känna av kognitiv svikt.
Relaterade sökord: aktiveringsprogram, distansering, engagemang, åldrande.
Etymologi: 'Desengagemang' är en försvenskning av ett franskt ord från 1400-talet, upptaget i engelskan på 1600-talet under formen disengagement, aktualiserat efter andra världskriget i en mängd nya sammanhang och med delvis nya betydelser som 'ro', 'vila', 'sysslolöshet'.
Om Psykologiguiden