Uttal på engelska: [dɪˈzaɪn], på svenska: {dissajn´}.
1. Ordet 'design' används i de flesta sammanhang i betydelsen konstnärlig formgivning, i regel när det gäller byggnader och bruksföremål.
2. Engelskspråkig term som också används på svenska för uppläggning och övergripande plan eller form, till exempel för en undersökning, ett experiment, ett utvecklingsarbete eller annat projekt.
3. I datasammanhang avses med 'design' utformningen av ett datasystem, den analys som ligger till grund för konstruktion av ett datasystem eller ett datorprogram.
Två typer av design i andra sammanhang än konstnärlig formgivning
I produktuveckling och i annat utvecklingsarbete kan man vara inriktad på att
- utforma något som kan användas för visst ändamål, till exempel en serie gruppsamtal avsedda för terapi enligt deltagarnas egna önskemål och förmåga, ett antal situationer för lärande utan att styra detta genom att låta de lärande efter eget sinne fördjupa sig i sådant som situationen inbjuder till och så vidare,
- utforma själva användningen, till exempel lägga upp terapisituationer enligt en viss modell eller teori, utforma ett antal aktiviteter med läromedel för en grupp elever eller studenter.
I förra fallet kallas det 'design för', i andra fallet 'design av'.
Relaterade sökord: ABA-design, blockprovet, Design Fluency, designstruktur, design för lärande, designteori, designtänkande, dubbelblind-design, experimentell design, före-efter-design, job design, studiedesign.
Etymologi:
Latin: designare {uttal: desiggna´re} 'märka ut', 'finna på ett sätt', 'planera'; de- 'av-', 'ut-' signum {uttal: sigg´numm} 'tecken', 'märke'.
["experimentell design","ABA-design","Design Fluency","blockprovet","dubbelblind-design","före-efter-design","job design","studiedesign","designstruktur","design för lärande","designteori","designtänkande"]