disintegration [dɪsˌɪntɪˈɡreɪʃn]; verb: disintegrate [dɪsˈɪntɪɡreɪt], disintegrates, disintegrating, disintegrated.
Latin: dis- 'isär' + substantivform bildad på verbet integrare {uttal: integra´re} 'göra hel'. Att ordet på svenska stavas med 'e' i 'des-' beror på att det lånats in till svenska från franskans désintégration utan att som i engelskan förstavelsen fått sin latinska stavning.
Upplösning av en struktur, ett system, ett mönster, till exempel en fysiologisk struktur, ett beteendemönster eller en socialt sammanhållen enhet av individer. Pågående sönderfall av en grupp i mindre enheter eller total upplösning.
Desintegration - desorganisation
Detta motsatspar ges olika betydelse på följande sätt:
1. Desintegration om ett förstadium till desorganisation som utmärks av få kontakter mellan människor, hög brottslighet, svaga ledare utan egentlig auktoritet, ökande alkohol- och narkotikamissbruk osv.
2. Desintegration om upplösning av samhället, medan desorganisation används om ett tillstånd av konflikter och motsättningar som man konstruktivt söker komma till rätta med.
Unintegration: engelskspråkig term för bristande integration eller ännu inte uppnådd integration. Utanförskap uppstår om en individ eller grupp inte är integrerad (eng: is unintegrated) med befolkningen som helhet.
Relaterade sökord: alienation, anomi, desorganisation, exklusion, integration, konfliktteori.
["alienation","anomi","exklusion","desorganisation","beteendemönster","integration","konfliktteori"]
Om Psykologiguiden