Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "diagnos":

• diagnos

  diagnosis [ˌdaɪəgˈnəʊsɪs, USA-uttal: ˌdaɪəɡˈnoʊsəs]

  1. Bestämmande eller konstaterande av att visst tillstånd föreligger enligt någon klassificering som gjorts inom medicinen, psykologin eller vårdvetenskapen (kategorimodellen).
  

  Det heter att "ställa diagnos" om själva fastställandet av vari de psykiska besvären består och att "sätta diagnoskod" om klassificeringen av dessa enligt till exempel ICD, DSM, NANDA eller liknande. Den förstnämnda är den som gäller internationellt och ska användas i svensk psykiatri.
  

  2. Mätning eller skattning av vissa egenskaper och av sätt att agera och reagera hos en person eller ett djur, så kallade dimensioner, och sedan sammanfatta resultaten i en dimensionell bedömning (eng: dimensional assessment).

  3. Fastställande av orsakerna till viss sjukdom eller visst reaktionssätt, visst sjukdomstillstånd av social, psykisk eller kroppslig natur.

  4. Beskrivning av hur besvär eller problem uppkommer och förändras över tid, före och efter insatta åtgärder, så kallad processdiagnos.
  

  5. Metafor för 'sjukdom', typ av psykisk ohälsa. "Process som ger upphov till ångest- och depressionsdiagnoser" är lika med "process som ger upphov till ångest och depression".

  Många menar att endast betydelse (1) och (2) bör komma i fråga. I så fall kallar man den kausala diagnosen (3) för etiologisk (angivande av orsakerna).
  

  Falskt positiv diagnos: Diagnos som ställs på visst psykiatriskt tillstånd utan att ett sådant föreligger. 
  

  Huvuddiagnos och sidodiagnos
  

  Huvuddiagnos (eng: primary diagnosis, main diagnosis, principal diagnosis): det tillstånd som är den huvudsakliga anledningen till en vårdkontakt, fastställd vid vårdkontaktens slut (enligt definitionen i Socialstyrelsens termbank). I en del fall, som till exempel då det gäller olycksfall, kan det finnas flera huvuddiagnoser.
  

  Sidodiagnos, bidiagnos (eng: secondary diagnosis): annat tillstånd än huvuddiagnos som blivit föremål för bedömning, utredning eller behandling under en vårdkontakt (definition enligt Socialstyrelsens termbank).På engelska skiljer man mellan principal diagnosis och primary diagnosis på olika sätt i olika framställningar. Enligt ordens grundbetydelser bör principal diagnosis avse den diagnos som föranleder den vid vårdtillfället avgörande insatsen. Primary diagnosis får då den dubbla betydelsen av a. anledning till vårdkontakten, den preliminära dagnosen, och b. principal diagnosis, huvuddiagnos i ovan angiven betydelse.
  

  Secondary diagnosis, på svenska 'bidiagnos' (i meningen sidodiagnos) är samsjuklighet som man måste ta hänsyn till vid behandling och omvårdnad och som eventuellt kan behöva behandlas innan man kan gå vidare till behandling av det som i pågående vårdkontakt bedöms som huvudproblemet.

  Förlåtande diagnos, urskuldande diagnos (eng: redemptive diagnosis): Diagnos som ger yttre omständigheter hela skulden för den sjukdom eller funktionsnedsättning som en person fått. Att ha ADHD är ingenting individerna själva kan hjälpa, vilket däremot gäller sjukdomar som beror på stress och ohälsosamma levnadsvanor. 

  Binär diagnos (eng: binary diagnosis), plural: binära diagnoser (eng: binary diagnoses): Antingen-eller-diagnos. Samma som kategoridiagnos.

  Diagnos på modet, diagnosen för dagen, modediagnos (i engelskspråkig text bland annat diagnosis du jour). Ett exempel år ADHD som i slutet av 1900-talet plötsligt blev flitigt använd, vilket man bedömde som kraftig [exturl:överdiagnostisering|https://madinsweden.org/2021/05/studie-bekraftar-overdiagnostisering-av-adhd-hos-barn-och-tonaringar/].
  

  Diagnosmotståndare (eng: anti-diagnosis): Person som är motståndare till diagnoser och i stället vill ha beskrivningar (eng: to be an anti-diagnosis).
  

  Relaterade sökord: assessment center, attributionsteori, bedömning, diagnostik, diagnostisera, diagnostiskt prov, diagnosverktyg, differentialdiagnos, DC 0-3, DSM, epikris, ISO, ICD, ICF, kategoridiagnos, lekdiagnos, neuropsykologisk undersökning, nosologi, omvårdnadsdiagnos, psykodiagnostik.

  Ordformer:
  

  Plural: diagnoser (eng: diagnoses [ˌdaɪəɡˈnəʊsiːz, USA-uttal: ˌdaɪəɡˈnoʊsiz]).

  Adjektiv: diagnostisk (eng: diagnostic [ˌdaɪəɡˈnɒstɪk, USA-uttal: ˌdaɪəɡˈnɑstɪk].

  Verb: diagnostisera, diagnosticera (eng: diagnose [ˈdaɪəɡnəʊz, ˌdaɪəɡˈnəʊz, USA-uttal: ˈdaɪəɡˌnoʊs,ˌdaɪəɡˈnoʊs), diagnoses, diagnosing, diagnosed).
  

  Etymologi:
  

  Grekiska: διάγνωσις {uttal: dia´gnåsis} 'bedömning', 'urskiljande', 'beslut'. Av δια- {uttal: di´a} 'genom' + γνωσις {uttal: gnå´siss} 'undersökning', 'kunskap'.
  

  ["deskriptiva psykiatrin","assessment center","psykisk ohälsa","ISO","spektrumstörning","processdiagnos","diagnosverktyg","omvårdnad","etiologisk","reaktionssätt","deskriptiv","essentialism","diagnostiskt prov","Socialstyrelsens","samsjuklighet","differentialdiagnos","omvårdnadsdiagnos","psykiatriskt tillstånd","personlighetstyp","etiologisk","DC 0-3","utredning","Metafor","DSM>>DSM diagnostic","epikris","ICD","ICF","lekdiagnos","neuropsykologisk undersökning","nosologi","psykodiagnostik","diagnostik","dimensioner","kausala","dimensionell","profil","kategoridiagnos","attributionsteori","diagnostisera","diagnoskod","bedömning"]