depth psychology [ˈdepθ saɪˈkɒlədʒi].
Psykologi enligt vilken man betraktar omedvetna föreställningar, känslor och motiv som orsaker till omotiverade tankar och reaktioner, till känslomässigt laddat dröminnehåll, neurotiska beteenden som tvångshandlingar och fobier osv. Djuppsykologi kallas därför vanligen psykodynamisk psykologi.
I psykodynamiska riktningar ser man de omedvetna förställningarna och motiven som aktivt bortträngda i det kraftspel (dynamiska spel) som finns mellan olika instanser i personligheten (detet, jaget och överjaget).Till djuppsykologin räknas riktningar som psykoanalysen (Sigmund Freud), individualpsykologin (Alfred Adler), analytisk psykologi (Carl Gustav Jung, Poul Bjerre), jagpsykologin (Anna Freud, Heinz Hartmann, David Rapaport), nyfreudianismen (Karen Horney, Harry Stack Sullivan, Erich Fromm) samt ett flertal speciella varianter som Wilhelm Reichs vegetoterapi, Jacob Morenos psykodrama och Erik H. Eriksons kulturantropologiska version av djuppsykologin.
Djuppsykologi är en term som företrädarna för psykodynamiska riktningar använt för att markera skillnaden gentemot vad de kallar ytpsykologi, framför allt behaviorism och associationism.
Från 1990-talet har kognitivismen tagit över den ledande ställning inom framför allt psykoterapin som den psykodynamiska riktningen hade årtiondena dessförrinnan.
Relaterade sökord: humanistisk psykologi, positivism, psykoanalys, psykodynamisk, psykologi.
["psykoanalysen","Sigmund Freud","individualpsykologin","Adler","analytisk psykologi","Jung","positivism","Bjerre","jagpsykologin","Anna Freud","Hartmann","nyfreudianismen","Horney","Sullivan","Fromm","Reich","vegetoterapi","Moreno","psykodrama","Erik H. Erikson","behaviorism","associationism","psykodynamisk","kognitivism","humanistisk psykologi","psykoanalys"]