Drömmar under sömn (i motsats till dagdröm, dreamy state och katatyma bilder) är framför allt förknippade med REM-sömn men förekommer enligt nyare forskning även under NREM-sömn (se sömn).
Personer som väcks under REM-sömn har i cirka 80 % av fallen en upplevelse av att ha drömt. Även personer som väcks ur sömnstadierna I och II kan berätta om drömmar, medan det är ovanligt hos personer som väcks ur djupsömn (sömnstadierna III och IV).
Nutida drömforskning
Från slutet av 1970-talet har man inom neurovetenskapen gjort stora framsteg i utforskningen av vad som händer i hjärnans olika delar under drömmarna. Det framstår som troligt att det sker en slumpmässig aktivering av upplevelser som lagrats i hjärnan och att meningsskapande funktioner i en syntes gör mer eller mindre lust- eller skräckfyllda, mer eller mindre kreativa kombinationer av dessa minnesfragment. Exakt hur detta går till och hur man kan använda drömmar i vardagsliv och psykoterapi finns det olika meningar om.
Neurovetenskaplig forskning har kunnat belysa många frågor som finns om drömmandets natur utifrån rent fysiologiska studier. Bland annat har man kunnat konstatera att gränsområdet mellan nack-, tinning- och hjässloberna har en avgörande funktion för synupplevelser i drömmarna. Om det skadas uppstår inga drömmar oavsett hur goda förutsättningar det än finns för drömmande i hjärnans aktiveringssystem.
Den psykoanalytiska drömläran
Enligt Sigmund Freud (1856-1939) bygger drömmen på dagsrester (minnesfragment av upplevda situationer och händelser) i kombination med omedvetna önskningar som ofta härrör från barndomen. Dessa utgör ett latent dröminnehåll som trängts bort genom censur, därför att det är alltför ångestladdat och i stället kommer fram i förklädd form, det manifesta dröminnehållet.
Censurens förvandling av den latenta drömmen kallas drömarbete. Det består i att det sker förtätning (av flera motiv och teman till en enda drömbild), förskjutning (något oviktigt tar det viktigas plats), symbolbildning (drömtanken framträder i form av symboler) och en sekundär bearbetning som ger drömmen dess sammanhang.
Psykoanalytisk drömtolkning syftar till att utifrån detta manifesta dröminnehåll rekonstruera det latenta, bortträngda innehållet.
Drömbilder som symboler för något annat
Andra psykodynamiska teorier om drömmandet har formulerats av Carl Gustav Jung (1875-1961), Alfred Adler (1870-1937), Karen Horney (1885-1952) med flera. Det gemensamma för dessa teorier är att de bygger på antagandet att drömmarna innehåller symboler som går att tolka, enligt Jung därför att de ofta har ett samband med det kollektiva omedvetnas arketyper.
Teori om drömmens funktioner
Enligt andra drömteorier som framfördes av drömforskare under 1980-talet har drömmarna till funktion att reorganisera minnesinformation från föregående dag eller att rensa bort meningslös information ur det kognitiva systemet.
Relaterade sökord:
drömtanke, drömtydning, försvarsmekanism, imaginativ metod, teorin om aktivering och syntes, överdeterminerad.
["dagdröm","kognitiva","psykoterapi","dreamy state","katatyma bilder","sömn","REM-sömn","arketyper","drömtydning","drömtanke","Sigmund Freud","censur","Carl Gustav Jung","Alfred Adler","Karen Horney","försvarsmekanism","imaginativ metod","teorin om aktivering och syntes","syntes","överdeterminerad"]