Latin: duo {uttal: do´å} 'två'.
Ståndpunkt som innebär att man antar två helt skilda principer eller helt skilda typer av verklighet, till exempel att tillvaron består av andligt och kroppsligt, gott och ont, ljus och mörker och andra liknande motsatspar.
I filosofins historia (idéhistorien) är det särskilt dualismen, framställd av den franske filosofen René Descarte (1596-1650) som väckt stor uppmärksamhet. Den går ut på att den finns två helt skilda typer verklighet, den fysiska och den själsliga. Det är då svårt att förstå att det kan finnas uppenbara samband mellan dem. Descartes gissade att det sker i hjärnans tallkottkörtel. en helt befängd idé, liksom själva utgångspunkten att hjärnan en form av fysisk materia, trots att den är av fysiologisk natur.
Av stor betydelse för den tidiga psykologin i slutet av 1800-talet var den modifierade form av dualism som framställdes av den holländske filosofen Baruch Spinoza (1632-1677). Han insåg att psykiskt och fysiologiskt är två sidor av samma verklighet men drog alltför vittgående slutsatser av sin insikt. Fysiskt och psykiskt uppfattades av honom som två skilda verkligheter som fungerar parallellt, därför att båda har en grund i en allomfattande substans. Denna feltolkning som kallas 'psykofysisk parallellteori' eller 'dubbelaspektteori' kom att ligga till grund för den gren av psykologin som kallas psykofysik.
Naturdualism (eng: natural dualism): En nutida variant av dualism, framställd av den australiske psykiatern och filosofen Niall McLaren (Jock McLaren). Mer om den teorin finns i en artikel i detta lexikon om 'biokognitiva modellen'.
Relaterade sökord: agentisk realism, kropp och själ, medvetande, nondualism, onto-etisk-epistemologi.
Adjektiv: dualistisk, dualistiskt, dualistiska (eng: dualistic [ˌdju:əlˈɪstɪk].
["kropp och själ","medvetande","agentisk realism","onto-etisk-epistemologi","substans","psykofysisk parallellteori","dubbelaspektteori","psykologin","psykofysik","René Descartes","Baruch Spinoza","biokognitiva modellen"]