Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "eidetisk reduktion":

• eidetisk reduktion

  eidetic reduction [aɪˈdetɪk rɪˈdʌkʃən]

  Grekiska: εἰδητικός {uttal: ejdätickåss´} 'bildliknande'; av εἶδος {uttal: ej´dåss} 'form', 'bild', 'skepnad'. Latin: reducere {uttal: reduck´ere} 'återföra' (till något ursprungligt), av re- 'åter' + ducere {uttal: duck´ere} föra.

  Eidetisk reduktion i Edmund Husserls filosofi

  En metod i fenomenologisk filosofi som består i att man håller sig till själva föreställningarna sådana som de framträder i medvetandet och i den meningen är eidetiska, "skådade" som objekt. Man undersöker dem, utan att ta hänsyn till om de motsvaras av något verkligt eller inte. Man sätter verkligheten "inom parentes", reducerar den till bilder för den inre synen och på det sättet bildlika (eidetiska).
  

   fenomenologisk filosofi och psykologi fokuserar man sinnesintryck, föreställningar, tankar och så vidare direkt som de framträder som medvetandefenomen och undersöker dem utan att ta hänsyn till om de motsvaras av något verkligt eller inte. Man "återför" dem alltså till vad de egentligen är och frigör dem från inriktningen på objekt i omvärlden.

  Betydelsen 'förminskande' av ordet 'reduktion' som det fick på 1600-talet finns med i det här sammanhanget på det sättet att man tar bort upplevelsen av objekt utanför medvetandet, när man gör en reduktion i fenomenologins mening. Man går tillbaka till vad som egentligen finns - objekten sådana de finns i själva medvetandeprocessen: som varseblivna, som föreställda, som fantiserade.

  Reduktionens tre steg

  I ett första steg sätter man verkligheten "inom parentes", reducerar den till bilder för den inre synen. Den nutida fenomenologins upphovs man, Edmund Husserl, kallade detta för fenomenologisk reduktion (eng: phenomenological reduction) eller epoché {uttal: epåcke´}.

  Nästa steg är eidetisk reduktion. Det består i att man på olika sätt i tanken experimenterar med de fenomen (psykiska) som man vill undersöka för att komma fram till deras egentliga väsen: hur de framträder till exempel i olika former och färger, vad som är nödvändiga egenskaper för till exempel minnesföreställningar, perceptioner, begreppsföreställningar, stämningar och så vidafre.

  Vad är till exempel som gör en minnesbild till en minnesbild? Försvagningen av det ursprungliga intrycket? Bristen på detaljer? Känslan av att det är fråga om en minnesföreställning och inte en fantasi eller hallucination? Vad är det som utmärker perceptioner till skillnad från rena sinnesförnimmelser?

  Enligt Husserl borde sådana analyser ligga till grund för alla vetenskapliga studier av fenomenen i den empiriska verklighet som vi enligt fenomenologiska analys av medvetandefenomenen förutsätter finns som en värld för sig utanför medvetandefenomenen om den. Fenomenologin som filosofi skulle på det sättet enligt hans ambition bli en sträng vetenskap (tyska: eine strenge Wissenschaft) med en liknande funktion för de empiriska vetensksaperna som matematik och logik.

  Den eidetiska reduktionen, den eidetiska metoden, den eidetiska fenomenologin, leder fram till ett tredje steg: den transcendentala reduktionen med syftet att komma fram hur "det rena jaget" (tyska: das reine Ego, eng: the pure ego), jaget som funktion, formar allt som vi ser, hör, känner, föreställer oss, minns och så vidare, transcendentalt (som funktion).

  Man reducerar alltså mer och mer av medvetandefenomenen till dess man är framme vid ett skådande av medvetandet som sådant, så kallad ren fenomenologi.

  Relaterade sökord:
  

  eidetik, eidos, epoché, fenomenologi, Husserl, intentionalitet, riktadhet.

  ["Edmund Husserl","perceptioner","sinnesförnimmelser","fenomenologi","epoché","epoché","eidos","eidetik","intentionalitet","riktadhet","transcendentala","transcendentalt","jaget"]