Grekiska: εἶδος {uttal: ej´dåss} 'form', 'bild', 'skepnad' + τρόπος {uttal: tråpp´åss} vändning', 'riktning'.
1. Gestaltsökande, fokuserande på sådant som kan ge en uppfattning om vad det är som sinnet inriktas mot. Termen användes år 1928 av den tyske gestaltpsykologen Friedrich Sander (1889-1971) om sådana psykiska processer som gör att vi ur det kaos av stimuli som inverkar på våra sinnen skapar oss bilder av föremål som har viss innebörd och mening och som är avgränsade mot en allmän, diffus bakgrund.
Tendensen att söka sig mot en bild, en helhetsbild i stimulusmängden, är enligt fenomenologisk psykologi grundläggande för psyket. Dessa bilder finns sedan som beredskap i minnet och tas fram i en aktualgenes eller perceptgenes, när vi identifierar situationer, personer, föremål och annat som vi kommer i kontakt med.
2. Benägenhet att se saker och ting som mer regelbundna och perfekta än de är. Detta enligt pregnanslagen som den beskrivs i gestaltpsykologin.
Tendensen att söka sig mot en bild, en helhetsbild i stimulusmängden, är enligt fenomenologisk psykologi grundläggande för psyket. Dessa bilder finns sedan som beredskap i minnet och tas fram i en aktualgenes eller perceptgenes, när vi identifierar situationer, personer, föremål osv som vi kommer i kontakt med.
Relaterade sökord: eidetik, fenomenologi, gestaltlag, gestaltpsykologi.
["fenomenologi","gestaltlag","gestaltpsykologin","gestaltpsykologi","pregnanslagen","eidetik"]
Om Psykologiguiden