En icke-kognitiv teori (eng: noncognitive theory) i etiken om att värdeomdömen endast är uttryck för hur man känner inför saker och ting och hur man känslomässigt tar ställning till vad som är gott och ont, rätt och fel.
Mot denna nonkognitivsm (eng: noncognitivsm) i etiken står "kognitivism" (eng: cognitivism) vars företrädare hävdar att vi visst kan ha och också har kunskap om giltiga värden: att vara öppen, ärlig, solidarisk, lojal, empatisk, stödjande osv.
Tankefelen i detta sammanhang består i att man förväxlar etik som moral och etik som en vetenskap om värderingar och moraliska ställningstaganden. Man förbiser att det är värderingar och ställningstaganden som är fakta för vetenskapen etik. Själva värderingarna och handlingars upplevda moraliska eller omoraliska kvalitet har en emotionell grund.
Bakgrunden till tankefelet, psykologiskt sett, är att man vill att det ska finnas en absolut grund för moralen. Det är naturligt i auktoritärt tänkande. Därför vill man också att bud och förbud och de krav man ställer på människors uppförande ska ha samma absoluta giltighet som konstaterade fakta.
I demokratiskt tänkande accepterar man i stället att människor gemensamt kommer fram till handlingsregler och bedömningar om vad som ska gälla som tillåtet och otillåtet, berömvärt och förkastligt.
Relaterade sökord: affekt, emotion, etik, relativism, värdegrund, värdering.
Om Psykologiguiden