Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "empirisk estetik":

• empirisk estetik

  empirical aesthetics [ɪmˈpɪrɪkl iːsˈθetɪks elleresˈθetɪks], USA-stavning: empirical esthetics [ɪmˈpɪrɪkl esˈθetɪks],

  Även: empirical study of aesthetics, USA-stavning: empirical study of esthetics, empirical study of the arts.

  Etymologi: se under empirism och estetik.

  Allmänt om empirisk estetik

  Forskning om vad det är hos vissa fenomen (människor, djur, målningar, dikter, byggnader, naturscenerier, skulpturer, matematiska formler osv) som gör att de väcker estetiska känslor (ger upphov till upplevelse av skönhet), dels vad det är hos fenomenen själva (estetiska kriterier), dels hos betraktare.

  Eftersom de ord som vi använder kan gör vår verklighetsuppfattning förvriden, kan det också vara värt att undersöka hur olika ord som skönhet, estetik, vacker, konst, konstnärlig osv används av olika människor och av samma person i olika sammanhang.

  Estetik avser rent filosofiskt läran om skönhet och fulhet hos något helt oberoende av allt annat som nytta, moral, religion, tid och plats. Men det är å andra sidan bland annat just sådant som rent psykologiskt inverkar på vad människor upplever som vackert och fult. Detta är särskilt tydligt på områden som bildkonst, poesi, romankonst och musik.
  

  Från 1970-talet har det funnits en särskild riktning inom empirisk estetik som kallas experimentell estetik.

  Två skilda synsätt

  Den ena ytterligheten i forskningen om upplevelse av skönhet är att "beauty is in the eye of the beholder" (en ofta citerad engelskspråkig formulering från 1800-talet byggd på tankar som framställdes på 200-talet f.Kr. i antikens Grekland).

  På 1700-talet formulerade den brittiske filosofen David Hume (1711-1776) denna klassiska tanke med följande ord: "Beauty in things exists merely in the mind which contemplates them." (Skönhet hos något existerar bara i medvetandet hos den som betraktar det.)

  Den andra ytterligheten, som under antiken företräddes av bland andra Sokrates och Platon i Grekland är att skönhet är något visst som kan framträda i många olika former, föremål, handlingar och tankar. Det gäller genom filosofisk meditation att få grepp vad detta rena sköna är, enligt dessa filosofer.

  Samma tanke kommer igen i 1900-talet fenomenologi, en filosofisk teori och en metod som går ut på att sätta de verkliga tingen inom parentes och bara söka hitta det gemensamma. Det gäller bland annat allt det som vi uppfattar som vackert, alltså har estetiska kvaliteter. Enligt företrädare för fenomenologin finns skönheten i det betraktade och det gäller för filosofer att skola sin förmåga att uppleva den, när de ser vackra föremål, hör vacker musik, upplever en vacker matematisk eller logisk bevisförning och annat som har drag av skönhet. Det är då fråga om ett "skådande", vilket gör att skönheten som sådan inte kan definieras logiskt.

  En av de första mera kända psykologerna som bedrev forskning om estetisk upplevelse, Daniel Berlyne (1924-1976), professor i Toronto i Kanada, uppehöll sig ingående vid dessa båda ytterligheter. Han poängterade att den första (att skönhet är en subjektiv upplevelse) är utmärkande för den experimentella metod som används främst (men inte bara) i de engelskspråkiga länderna,. Den andra ytterligheten (att skönhet är en egenskap hos det upplevda) är huvudsakligen företrädd av forskare inom humaniora i de tyskspråkiga länderna (men även finns på andra håll).

  Psykodynamisk teori och forskning om vad skönhet är

  På 1920- och 30-talen dominerade psykoanalytiska teorier i den psykologiska estetiken. Man började undersöka i vad mån omedvetna drifter enligt Sigmund Freuds (1856-1939) teori och i vad mån arketyper enligt Carl Gustav Jungs (1875-1961) teori skulle kunna ligga bakom skönhetsupplevelser.

  Enligt Freud är konsten en form av driftutlevelse i fantasin och ger samma befriande avreaktion som drömmen. Liksom i drömmen kan man i konsten förtäta (kombinera) flera motiv och drifter i en enda bild, vilket ökar bildens dynamiska kraft och estetiska verkan.

  Enligt Jung finns i alla människors själsliv omedvetna gestaltningar av motiv, sådana som hjältemotivet, födelse och återfödelse, överskridanden (till exempel mellan barndom och ungdom, ungkarlsliv och familjebildning), och sådana som häxan, den vise mannen, ängeln, förtrollningen, förvandlingen. I drömmarna. I konstverken aktualiseras dessa arketyper (motiv och teman) ur människosläktets äldre historia. Det är enligt Jung detta som ger vissa upplevelser deras skönhet.

  Jungs teori om konst togs emot med stor entusiasm av många konstpsykologer. De gav en central roll åt konst och skapande verksamhet i den enskildes och befolkningens liv. Individen skulle kunna få tillgång till det kollektivt omedvetna genom att betrakta konstverk och lyssna på musik och ännu mer genom att själv ägna sig åt kreativ verksamhet inom konst och konsthantverk.

  Gestaltpsykologisk teori

  Ungefär samtidigt som Freud och Jung framställde sina teorier om skönhetsupplevelse slog gestaltpsykologin igenom. Enligt denna ger vissa proportioner, formationer och kombinationer i sig själva upphov till estetiska upplevelser. Med experiment kunde man visa att vissa former och figurer upplevs som mer naturliga och tilltalande än andra. De ger därför enligt denna teori en upplevelse av att de är vackra.

  Skönhetens sociologi

  Enligt sociologiska teorier påverkas människors bedömningar av vad som är vackert och fult av deras sociala miljö. I ett centralstyrt samhälle som Frankrike har man föredragit trädgårdar, byggnader och stadsplaner som är rätlinjiga och geometriska, medan man i ett lokalstyrt land som England föredragit slingrande och böljande landskap samt individuell utformning av byggnader och stadsplaner.

  Det som under en viss historisk period har upplevts som konst kan i en annan period uppfattas som trivialt och banalt. Det som under en viss period betraktas som fult därför att det är moraliskt förkastligt kan i en annan period värderas som uttryck för högsta konstnärlighet.

  Byggnader som uppfördes på 1700-talet i grekisk eller romersk stil eller i medeltida stil under 1800-talet kan av vår tids människor bedömas sakna konstnärligt värde. Det beror på att flesta av oss inte längre hyser en grundläggande beundran för antikens och medeltidens kultur.

  Biologi och estetik

  Inom etologin har man kunnat visa att vi rent instinktivt reagerar positivt på vissa former. Det är sådana som liknar de former som vi reagerar positivt på som vackra kroppar av män eller kvinnor eller barnansikten och ungars sätt att röra sig hos däggdjuren. Under vissa förhållanden kan vi uppleva dessa former och rörelser som vackra när vi ser dem i andra sammanhang som i abstrakt konst och i arkitektur. Vad som uppfattas som vackert och inte vackert är då något som har en grund i vår psykobiologiska natur. Det är subjektivt och samtidigt intersubjektivt till följd av människors påverkan på varandra, till följd av strömningar och moden i en viss tidsepok och kultur.
  

  Relaterade sökord: epifani, estetik, estetisk lärprocess, inspiration, konstpsykologi, kreativitet, teorin om konstruerad känsla och klickbara ord i texten ovan.

  ["fenomenologi","inspiration","Psykodynamisk","gestaltpsykologi","arketyper","Sokrates","moden","filosofisk","meditation","Platon","Sigmund Freuds","Carl Gustav Jungs","epifani","experimentell estetik","estetisk lärprocess","estetik","gestaltpsykologin","konstpsykologi","kreativitet","empirism","fenomenologisk","psykobiologiska"]