Franska: entrepreneur [ɑ̃.tʁǝ.pʁǝ.nœʁ] (upp-och-nedvänt R betecknar skorrande 'r', œ betecknar ö-ljud).
1. Person eller firma som åtar sig uppdrag i byggnadsbranschen.
2. a. Innovatör, b. innovativ företagare.
3. företagsledare.
Näringslivsterm med anor från 1700-talet, aktualiserad på 1970- och 80-talen genom framträdandet av en ny företagsledartyp som genom beslutsamhet, nytänkande och skicklighet kan få företag att blomstra.
Den tyske ekonomen Joseph Schumpeter (1883-1950) framställde 1934 en entreprenörskapsteori enligt vilken "entreprenörerna" (i ovan angiven betydelse) svarar för vitaliteten i den ekonomiska utvecklingen.
Det sker genom att de lanserar en ny affärsidé och satsar på nya tjänster eller produkter, använder nya produktionsmetoder, öppnar nya marknader eller organiserar företag och verksamheter enligt nya principer.
Entreprenöriellt företagande: Namn på svensk högskoleutbildning i entreprenörskap.
Social entreprenör (eng: social entrepreneur): person som startar eller driver företag med inriktning på sociala värderingar i fråga om boendet i eftersatta områden, fritidsanläggningar för barn och ungdom. Relaterat sökord: företagens sociala ansvar.
Relaterade sökord:
Ashridges uppdragsmodell, A-typ, företagskultur, kunskapsutveckling, ledarskap.
Ordformer:
Plural: entrprenörer, entrprenörerna (eng: entrepreneurs).
Abstrakt substantiv: entreprenörskap, företagaranda (eng: entrepreneurship, entrepreneurialism, entrepreneurism); socialt entreprenörskap (eng: social entrepreneurship).
Adjektiv: entreprenöriell, entreprenöriella, entreprenöriellt (eng: entrepreneurial [ˌɒntrəprəˈnɜːriəl]: inriktad på att starta, driva och utveckla företag.
Adverb: entreprenöriellt (eng: entrepreneurially).
["A-typ","företagskultur","ledarskap","kunskapsutveckling","Ashridges missionsmodell","Ashridges uppdragsmodell",""]
Om Psykologiguiden