Ofrivillig urinavgång hos barn.
Om barnet inte varit torrt på natten kallas sängvätningen primär enures. Om sängvätningen uppkommer efter det att barnet kunnat hålla sig torrt, kallas den sekundär enures.
Numera används i Sverige vanligen termen enures specifikt om "sängvätning", det som tidigare kallades nokturn (nattlig) enures. För dagvätning används termen inkontinens eller daginkontinens. Terminologin är emellertid fortfarande oklar och varierande.
Man räknar med att 10-20 % av alla femåringar är sängvätare och 10 % av alla sjuåringar. Problemet är dubbelt så vanligt hos pojkar som hos flickor.
Den vanligaste orsaken är att ADH, det antidiuretiska (urinhämmande) hormonet vasopressin upphör att utsöndras i samband med sänggåendet.
En numera vanlig metod för behandling är att ge ADH som medicin till sängvätare till dess en normal dygnsrytm för barnets egna produktion av detta hormon har etablerats.
En annan metod att behandla sängvätning är att använda sängvätningsalarm (bedwetting alarm) i form av elektroder som fästs i barnets nattdräkt och som ersätter den tidigare använda enuresmattan (kissmattan), som bestod av ett kopparnät insytt i en tunn kudde och som vid väta utlöste en klocksignal.
Efter 4-8 veckors behandling har 75-80 % av barnen utvecklat en god kontroll över blåsans funktion. Denna behandling kombineras i en del fall med läkemedelsbehandling och alltid med psykologisk rådgivning till föräldrar och barn.
Relaterade sökord: betingning, dygnsrytmkärnan, enkopres, inkontinens, Mowrer, urininkontinens.
["urininkontinens","inkontinens","dygnsrytmkärnan","dygnsrytm","betingning","enkopres","Mowrer"]
Om Psykologiguiden