Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "episteme":

• episteme

  episteme [ˌɛpɪˈstiːmɪ], epistemé, epistêmê

  1.a. Att kunna dra slutsatser, ställa samman, urskilja, jämföra, räkna ut, tänka logiskt och matematiskt, b. vetande som är säkert fastställt genom noggranna observationer (inte i form av obekräftade uppfattningar) av alltid giltiga förhållanden och gäller hur saker och ting förhåller sig till varandra i till exempel över- och underordning och vad som orsakar vad.
  

  2. Kunskap organiserad och formulerad på ett logiskt sätt. Detta är en vanlig betydelse i texter som finns på universitetens och högskolornas hemsidor: 'episteme' liktydigt med sådan kunskap som inhämtas på föreläsningar och i kursböcker.
  

  (Denna betydelse skiljer sig på  ett avgörande sätt från den som de grekiska filosoferna lade in i ordet. Grekerna avsåg vad man med förnuftet kan begripa och göra begrepp av, medan nutida vetenskap baseras på observationer av saker och tings beskaffenhet.)
  

  3. Form av medvetande som människor har när de bildar sig föreställningar om världen och om innebörden i de fenomen som de uppfattar och upplever.

  4. Ordet 'episteme' (ibland i formen ett 'epistem', flera 'epistem')  kom under 1970- och 80-talen att användas om den speciella typ av begrepps- och teoribildning som man väljer i ett visst sammanhang och för ett visst ändamål.
  

  Man talade bland annat om "nedmonteringens" eller "dekonstruktionens" episteme. Det gällde enligt denna inriktning att använda intellektet till att bryta sönder alla övergripande teorier, alla planer på att förstå världen med hjälp av en enda teori och ett enda begreppssystem.

  5. Michel Foucault (1926-1984) använde på ett liknande sätt termen 'episteme' om synsätt, antaganden, föreställningar och värderingar som bestämmer vad som ska anses vara sant vetande i en given historisk epok. Ett sådant episteme sätter gränser för vad människor får tänka och tycka till dess en ny strömning tar över. Exempel: En forskare på 1600-talet som gick över till ett naturvetenskapligt kausalitetsbegrepp kunde förlora sin tjänst. Dåtida episteme (i Foucaults mening) begränsade nämligen forskare och filosofer till att omfatta den grekiske filosofen Aristoteles teori om ändamålsorsaker. Mer om detta finns i artikeln i detta lexikon om diskurs.
  

  6. Det finns också företrädare för vad som kallas 'ren epistemisk pluralism'– att man oberoende av trycket från rörelser, makthavare och opinioner kan "rättfärdiga" (eng: justify) olika typer av kunskap om samma fenomen beroende på vilka mål man sätter sig och vilka värden som man omfattar.

  Episteme i Aristoteles teori om mänsklig kunskap
  

  I den grekiska antika filosofin är episteme, ἐπιστήμη {uttal: epistä´mä}, en intellektuell förmåga hos människan att bortom de enskilda, konkreta fenomenen se de begrepp som ligger till grund för dem.

  Ordet 'episteme' skrivs på engelska liksom på svenska episteme och har samma betoning men annat uttal: [ˌepɪˈsti:mɪ] (som i modern grekiska).
  

  Tre andra huvudtyper av kunskap enligt filosofen Aristoteles (384-322 f Kr) är

  • aisthesis {uttal: aj´stesis}: perceptionen, förmågan att uppfatta med sinnena,
  • techne {uttal: täck´ ne}: kunskap och förmåga att utföra och utforma enligt episteme i betydelse 1.b,
  • fronesis {uttal: frånn´esis}: förmåga att bete sig klokt och enligt etiska principer i olika situationer och kunna bedöma situationer, händelser, människor och så vidare på ett insiktsfullt och klokt sätt (praktisk vishet).

  Ytterligare två är

  • sofia, σοφίᾱ {uttal: såffi´a} (eng: sophia [səˈfiːə eller səˈfaɪə]), a. insikt i tillvarons natur, vad allting egentligen är av nödvändighet och därmed en form av bred, sann och beständig kunskap, b. en högre insikt i hur man med hjälp av fronesis kan leva ett rättfärdigt, gott och klokt liv,
  • nous, νοῦς {uttal: nos}, (eng: nous, noos}, det skapande tänkandet som hos det högsta väsendet, Gud, där tanke och det tänkta är identiska, den förmåga som kan göra det möjligt för en människa att förstå grunderna för världsordningen, κόσμος, på svenska kosmos (eng: cosmos), en sällsynt förmåga.

  Relaterade sökord: aisthesis, diskurs, epistemologi, epistemisk rationalitet, epistemisk utveckling, fronesis, förnuft, kunskap, konstruktivism, paradigm, perspektiv, rationalitet, två kulturer.
  

  Ordformer:
  

  Adjektiv: epistemisk (eng: epistemic [ˌepɪˈstiːmɪk, USA-uttal:ˌepɪˈstemɪk]).

  Adverb: epistemiskt (eng: epistemically [ˌepɪˈstiːmɪkli, USA-uttal: ˌepɪˈstemɪkli]).

  Varianterna av stavning på engelska (epistemé, epistêmê) är till för att ange att det sista e:et ska uttalas.

  Etymologi:
  

  Grekiska: ἐπιστήμη {uttal: epistä´mä} 'kunskap', 'vetande'.

  ["epistemisk rationalitet","rationalitet","föreställningar","värderingar","aisthesis","kausalitet","logiskt","etiska","dekonstruktionens","konstruktivism","perceptionen","Michel Foucault","diskurs","epistemologi","begrepps->>begreppsbildning","fronesis","epistemisk utveckling","perspektiv","teoribildning","förnuft","Aristoteles","kunskap","två kulturer","värden","diskurs","paradigm","filosofin","pluralism","kausalitetsbegrepp>>kausalitet","aisthesis","techne","vishet","nous"]