Latin: stabilire {uttal: stabili´re} 'göra stadig', 'fästa'; e:et i början av det engelska och svenska ordet kommer från franskans établir: 'inrätta', 'sätta in'. Att 'etablera sig' är att komma in i ett sammanhang. Latin: operari {uttal· åppera´ri} 'arbeta', 'vara verksam med', 'inverka'.
Begreppets bakgrund
På 1930- och 1940-talen kom främst genom Clark Hull (1884-1952) begreppet och termen drift (eng: drive) i bruk inom behaviorismen som förklaring till varför ett beteende kommer till stånd, såsom en faktor, medan den andra är inlärda handlingsmönster.
B. F. Skinner kom i sin teori om operant betingning att ta avstånd från hänvisning till alla inre tillstånd (som drift, behov, känsla, insikt) och hävdade att man kunde förklara allt beteende med hjälp av de yttre åtgärder man vidtagit för att framkalla det: vilka stimuli man använde och vilka konsekvenser man såg till att ett beteende fick. Om stimuli med allt större säkerhet framkallade beteendet, kunde man använda termen förstärkning (från Watson och Hull) som beskrivande och förklarande begrepp.
I slutet av 1940-talet lanserade de båda psykologerna Fred Keller och Nat Schoenfeld vid Columbia University i New York det sedermera mycket använda begreppet etablerande operation (eng:establishing operation). Det var egentligen ett förtydligande av Skinners teori om förstärkningskontingenser: låter man en få svälta ett tag, etablerar man det som Hull kallade 'drift' (tillstånd av drift), ett begrepp som nu inte längre behövdes. Man kunde helt enkelt bara hänvisa till vad man vidtagit för etablerande operation, beteendeaktiverande åtgärd: åtgärd som ger evokativ effekt inte bara på själva beteendet utan också ökar effekten hos de stimuli som används i ett experiment eller en behandlingssituation.
Termens nuvarande innebörd
Under de mer än 50 år som gått sedan begreppet etablerande operation lanserades har det inträffat betydelseförskjutningar. Från slutet av 1900-talet har det genom psykologiprofessorn Jack Michael kommit att handla a. om förändring i stället för etablering av åtgärder, b. om ena typen av motiverande operationer medan den andra kallas borttagande operationer (abolishing operations, AO). Definitionen skulle då bli följande
Effekthöjande omständighet. Omvärldsvariabel vilken som helst som ökar effektiviteten i ett beteende genom att påverka stimuli, situationen, responserna eller konsekvenserna av beteendet.
Etablerande omständighet (eng: establishing condition) är ett begrepp som omfattar alla typer av förhållanden (eng: establishing conditions) hos individen och i situationen, oavsett hur de kommit dit, medan etablerande operation är vad en experimentator eller behandlare gör för att etablera ett drifttillstånd (ett behov) hos individen.
UEO, pluralis: UEOs: obetingad etablerande operation/omständighet.
CEO, pluralis: CEOs: betingad etablerande operation/omständighet.
EO kan på svenska utläsas antingen som etablerande operation eller etablerande omständighet. På engelska är operation ett ord som kan användas om allt som har någon form av effekt, en grundbetydelse i matematiken, något som har en funktion.
Relaterade sökord: bakgrundsfaktor, bestämningsfaktor, confounding factor, funktionsanalys, motiverande operation.
["confounding factor","behaviorismen","betingning","förstärkningskontingenser","funktionsanalys","Etablerande omständighet","stimuli","responser","bakgrundsfaktor","bestämningsfaktor","motiverande operation","förstärkning","B. F. Skinner",""]