Psykologilexikon

Sökresultat

• Uppslagsord som matchar "etik":

• etik

  ethics [ˈeθɪks]

  Grekiska: ἠθική {uttal: äthickä´}, av ἠθικός {uttal: äthickåss´}, 'moralisk', av ἦθος {uttal: ä´thos}, 'karaktär'. Tecknet på första stavelsen är en omvänd apostrof, som anger att det inte finns något h-ljud före ä-ljudet.
  

  Det engelska ordet ethics har verbet antingen i singular (om etiska normer hos någon) eller i plural (när det gäller ämnet etik). Mer information om detta finns under sökordet -ics.
  

  1. I teologi och filosofi teori om vad som är tillåtet och otillåtet, påbjudet och förbjudet, gott och ont, rätt och orätt samt om grunderna för denna typ av ställningstaganden och värderingar.

  2. Regelverk och värderingar, sätt att agera och reagera utifrån föreställningar, känslor och motiv kopplade till föreställningar och känslor om rätt och orätt, tillåtet och otillåtet. I denna betydelse är etik liktydigt med moral men avser en genomtänkt sådan, till exempel i form av yrkesetik.

  3. Allmänna riktlinjer för vad som är rätt och fel, hur man bör och inte bör handla i ett visst sammanhang. Etiska grundprinciper i svensk hälso- och sjukvård är
  

  • människovärdesprincipen om allas lika värde,
  • behovs- och solidaritetsprincipen om fördelning av resurser efter individens behov av vård och vård solidariskt finansierad via beskattning,
  • kostnadseffektivitetsprincipen om effektiv användning av tillgängliga resurser.

  
  

  Andra etiska grundprinciper i offentlig  verksamhet gäller sådant som individens frihet och integritet, personligt ansvar, och jämställdhet mellan könen.
  

  4. Inom psykologin och sociologin bedrivs forskning om vad det är som gör att människor handlar moraliskt och omoraliskt och att vi får värderingar och bildar oss uppfattningar om vad som är rätt och orätt. I ledarskapspsykologin brukar man gå tillbaka till de kardinaldygder (grundläggande etiska principer) som uppställdes av den grekiske filosofen Aristoteles (384-322 f Kr): mod, vishet (=gott omdöme, klokhet), måttfullhet och rättvisa.

  Fem huvudtyper av etik

  Man kan göra olika indelningar av etiska uppfattningar och sätt att se på moralen. I många sammanhang kan det vara fruktbart att urskilja följande fem huvudtyper av etik:

  • Religiös etik med förankring i en högre makts bud och förbud.

  • Etik som bygger på respekt för lagstiftning och andra officiella regelverk.

  • Etik som har övergripande värderingar och principer som grund, tillgängliga antingen a) i människans förnuft eller b) i religiös/filosofisk meditation. Så kallad principetik.
    

  • Etik som baseras på bedömning av vilka konsekvenser (eng: consequentialism, consequentialist theory), bra eller dåliga, nyttiga eller skadliga, som yttranden, handlingar och åtgärder kan få. Så kallad ansvarsetik.
    

  
  

  • Etik som baseras på hur man får relationerna i aktuell social situation att fungera. Här spelar traditioner, seder och bruk och aktuell opinionsbildning en stor roll men också omdöme som tar form i varje enskild situation. Även denna form av etik är en ansvarsetik.
    

  Pliktetik

  De tre första är former av pliktetik. Man väljer att göra det som man upplever som bud eller förbud eller frestas göra något annat och kan då uppleva skam- eller skuldkänslor. En yttre auktoritet har bestämmande över individerna om vad som är rätt och fel. Det kan vara en högre makt, samhällets lagar, ett högsta förnuft eller egen övertygelse. I en etik enligt punkt 3 finns konflikten inom en, eftersom vi människor enligt den antas ha del i ett högre förnuft. Som stöd för den tanken åberopas vår förmåga till logiskt tänkande. Vi har till exempel förmåga att fråga oss ”hur det skulle gå om alla gjorde så”, som vi själva eller någon annan lite obetänksamt (och ologiskt) just hade tänkt göra.

  Konsekvensetik (nyttoetik, utilitarism)

  Den fjärde typen av etik har sitt ursprung i brittisk empirism och fransk positivism. Den kallas omväxlande konsekvensetik, nyttoetik och utilitarism (utilism).

  Samspelsetik

  Den femte typen av etik har sin grund i bedömningar från situation till situation om hur man visar hänsyn och respekt, skapar lojalitet och är solidarisk, undviker att såra och skada och så vidare.

  Det är en form av dynamisk etik som är uttryck för människors inre i samspelet, kontakterna och relationerna med andra. Denna typ av moral är en ansvarsetik.

  Vad som är rätt och fel avgörs här till stor del av hur man brukar tänka, känna och handla men också av vad som känns rimligt i varje enskilt fall. Människor tar regelverken och värderingarna i egna händer utan att åberopa högre makter eller ett högre förnuft.

  Relaterade sökord:
  

  arbetsetik, autentiskt ledarskap, bioetik, cyberetik, emotivism, etisk stress, etiskt råd, existentialism, forskningsetik, kategoriska imperativet, kognitivism, lycka, moral, moralisk stress, moralpsykologi, moralisk utveckling, neuroetik, utilitarism, värdegund.

  Ordformer:

  Adjektiv: etisk, etiskt, etiska (eng: ethical).

  Adverb: etiskt (eng: ethically [ˈeθɪkli]).

  Person, som ägnar sig åt etiska problem och etisk teori: etiker (eng: ethicist [ˈeθəsɪst], ethician, pluralis: etiker (eng: ethicists, ethicians).

  ["forskningsetik","etisk stress","autentiskt ledarskap","etiskt råd","utilitarism","existentialism","cyberetik","yrkesetik","empirism","positivism","moralisk stress","ics","arbetsetik","moralisk utveckling","moralpsykologi","moral","lycka","emotivism","kognitivism","kategoriska imperativet","värderingar","bioetik","neuroetik","värdegund"]